Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner heter talesättet. Ett passande uttryck för att beskriva opinionsbildningen runt förändring i beteskravet för mjölkkor. Eller möjligen när det goda blir sin egen fiende… Låt oss ta en rekapitulation. Dagens lagstiftning med krav på att mjölkkor ska gå på bete kom till som en 80-årspresent från sossarna till Astrid Lindgren. 1988, för 36 år sedan. Sverige hade en av gränsskydd och tullar skyddad inhemsk mjölkproduktion, medelbesättningen var runt 15 kor och den stora merparten av korna hölls i uppbundna stallar sju månader om året. Lagstiftning inom området var varken dramatisk eller orimlig. Då. Vi hade en självförsörjning av mejeriprodukter på i princip mer än 100 procent
Sedan gick vi med i EU har vår politik präglats – oavsett färg på regeringar – av att det viktigaste har varit att minska pengarna till jordbruket och att jordbrukarna ska bli mera marknadsorienterade och mera frihandelsvänliga. Inom unionen har vi inga tullskydd och Sveriges konsumenter har blivit bortskämda med betydligt lägre matpriser och även om självförsörjningsgraden ”bara” sjunkit till cirka 76 procent på mejeriprodukter är de facto ungefär hälften av alla mejeriprodukter som konsumeras importerade. I eftermälet av avskaffandet av lantbruksnämndernas hårdföra styrning om vem som fick bruka mark har alla i kedjan från politik till bondeorganisationer bejakat en av Europas mest liberala syn på strukturutveckling och stordrift i kombination med hård konkurrens från billig import slagit ut 80 procent av alla mjölkbönder på mindre än 30 år.
Nu har alltså regeringens utredare, vår förra landshövding, föreslagit att beteskravet för mjölkkor behöver förändras – läs avskaffas. Som enda land i Europa är en kostnadsdrivande lagstiftning kraftigt hämmande. För de stora att kunna bli större, ja, men vad många inte tänker på också för de mindre och medelstora som både vill och kan släppa ut sina kor på bete förhindras att ta betalt för detta. Det så kallade mervärdet för svensk mjölk blir en merkostnad för bonden! När något är lagstadgat kan man inte betala ut extra ersättning från staten/EU för detta som exempelvis finländska mjölkbönder kan få. Inte heller kan mejerierna ta ut ett tydligt mervärde genom en beteskonceptprodukt som andra länder har.
Ett antal konsumenter och miljöorganisationer går nu ”bananas” med rent lögnaktig desinformation. Man kampanjar extremt ohederligt. Dels argumenterar man på ett sätt så många faktiskt tror att det kommer bli förbjudet att släppa ut kor på bete om förslaget går igenom. Det kommer vara precis som idag, men med skillnaden att det kommer vara upp till konsument att betala mera för den mjölken och eller en kombination att staten slantar upp en betesersättning som gör det lönsamt att fortsätta med betesbaserad mjölkproduktion för de som vill och kan det, det vill säga de flesta av dagens medelstora mjölkbönder. Dessutom kommer konsumenten få ett enkelt och begripligt argument att välja ekomjölk som enligt Kravregelverket alltid måste ha bete under den tiden av året.
Den andra ohederligheten i argumentationen från miljö- och djurskyddsrörelsen är att man låtsas som att vi inte har de 50 procent av mejeriprodukterna som är importerade av billigare råvara. De konsumenter man så högljutt företräder skiter med andra ord i beteslagstiftning och höga djurskyddskrav i cirka 50 procent av sina köp! Eller cirka 124 000 kor utomlands! Vore det ändå inte bättre att denna import i högre grad ersätts av svenska kor i Sverige som hanterats med för övrigt svensk högre standard på djurskyddslagar, världens lägsta antibiotikaanvändning och som håller svensk mellanbygd öppen med kolbindande vall? Ett motargument man ofta hör är att avskaffande av ”beteslagen” kommer driva på strukturutvecklingen. Både ja och nej, säger jag. För att konkurrera på en internationell marknad kommer säkert besättningarna lättare bli större utan beteskravet. Men att teoretisk medelbesättning ökar måste inte vara ett problem så länge medianbesättningen fortsätter att vara måttlig. Det vill säga kan ett avskaffande av beteslagen höja lönsamheten genom bättre betalningsförmåga till bonden för mervärdesmjölk från kor på bete, kan detta också bromsa strukturutvecklingen på så sätt att fler familjegårdar med mindre och medelstora besättningar faktiskt lever vidare!
För det tredje gör sig miljö- och djurskyddsrörelsen till nyttiga idioter för handeln när man säger att beteskravet är det största och viktigaste argumentet att handla svenska mejeriprodukter. Så bekvämt med lagstiftning som driver olika krav så handelsledet slipper betala extra för det. Allt som man får på köpet stärker ju möjligheten att ta ut ett bra pris av konsument utan att betala mer neråt i kedjan.
Om nu betesgången är så viktig för både konsument, väljare och politik borde det vara helt odramatiskt att avskaffa en 36 år gammal lagstiftning! Då kommer konsument, handel och politik ändå se till att man är beredd att betala tillräckligt för att vi även framåt kommer ha kor på bete! Eller? Det som är säkert är att samma väg som lett till kraftig utslagning av svensk mjölk, inte kan vara samma väg som ska leda oss framåt!
Må så gott i det vilseledda Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
