På ett möte nyligen med Länsstyrelsens insynsråd fick rådet möjligheten att träffa några representanter från olika studentkårer. Fem kloka och kårengagerade unga damer klev in i rummet. Fram kommer dock en rätt uppgiven, lite bitter och rätt dyster bild. Många studenter känner sig stressade att börja plugga efter gymnasiet, att bli färdig och sedan få rätt jobb. Sedan stress över att inte få jobb alls. De unga är så stressade så allt färre – precis som i övriga samhället- är beredda att ta på sig ideella uppdrag och föreningsengagemang. Färre tar ett sabbatsår och pluggar utomlands eller jobbar ihop lite pengar. Allra sämst mår tjejerna.
För den som sett rapporter om ungdomars mående är detta oerhört tråkigt men tyvärr inget nytt. Det är så klart en rad olika faktorer som bidrar till den dåliga psykosociala hälsan hos unga (framför allt tjejer) men pressen att plugga hårt, få ”rätt” jobb som förändrar världen och samtidigt ta in allt hemskt och bedrövligt som sker i vår omvärld är viktiga bakomliggande skäl. Lägger man sedan på det faktum att sociala medier med sin ytlighet som visar framgång, glädje och mestadels det som ”glänser” blir pressen än större.
Vi som är etablerade i yrkeslivet sedan många år har verkligen misslyckats när den unga generationen av blivande yrkesmänniskor känner allt så hopplöst och negativt. Tittar man på en valfri nyhetssändning kan man själv bli deppig för mindre för i princip allt går åt fel håll och är på väg åt helvete. Framförallt om miljörörelsen får ge sin bild. Fattigdomen ökar, otryggheten likaså. Demokratin urholkas, inte bara i bananrepubliker på glid utan även i västvärlden där exempelvis Trump genom presidentordrar undergräver delar av den fria forskningen och sätter den världsordning vi känner till på svaj. Vidare får vi varje dag höra att vi kommer längre ifrån att stoppa klimatförändringarna, våra marker utarmas, vattnet förgiftas och den biologiska mångfalden minskar kraftigt.
Nog för att det är mycket tråkigt och oroväckande som händer i världen, men vi måste kunna prata om vad som faktiskt är bra också. Utan att slå oss till ro eller antyda att allt skulle vara färdigt och perfekt. Sverige ska ta tillbaka ledningen i klimatarbetet får våra ungdomar höra. Varför inte säga också att Sverige fortfarande är i ledningen som ett av få länder i världen med en i stort sett fossilfri energiproduktion. Klimatarbete är mycket mer än antalet laddstolpar… Visst är det skrämmande med Trump i många stycken men karln har mer än någon annan senaste 25 åren verkligen bidragit till mera enat Europa som kliver fram, tar mer ansvar för vår säkerhet och lägger mera fokus på robusthet och konkurrenskraft. EU:s krångel till trots så är Europa ett av de områden i världen där demokratin stått stadigast längst och där vi fram i Europas kärna faktiskt haft fred i 80 år. Det mesta som produceras i Sverige sker med mindre påverkan på klimat och miljö än importerade produkter och kolhalten ökar i våra marker. Utan att vara fjantoptimist finns det ändå en hel del som inte bara är svart och detta måste vi bli bättre på att få den unga generationen att se och förstå. Media och miljöorganisationer till trots.
Sedan har vi bristen på tålamod och vilka förväntningar man har på sitt kommande arbetsliv. Den unga generationen har allt mindre tålamod att ”kämpa sig upp” och börja från botten. Nej, man har en förväntan om att hitta jobbet som känns rätt direkt, med bra lön och generös semester och tyvärr ger ju vi i arbetslivet den antydan när man kan bli ”senior adviser” eller vd vid 38 års ålder. Tro sjutton att blivande arbetskraften inte ser alla ”gubbar och tanter” som gått den ”långa” vägen som innan de kommit dit de är vid 50+ åldern. Själv har jag tvättat hönsburar och kört gräsklippare direkt efter Lantmästarexamen.
Eller normen om att alla måste gå högskola/ universitet för att bli något. Där har vi föräldrar en viktig roll att tona ned förväntan om detta. Inget fel med högskole – studier och ambitioner men många unga verkar tycka att det är viktigare att gå på högskola än vad man pluggar och att detta måste ske direkt efter gymnasiet och sedan blir de besvikna att det inte finns jobb för alla statsvetare, kulturgeografer, genusvetare, biologer eller hållbarhetsstrateger.
I stället för att gå högskola och sedan må dåligt när man med CSN-lån och många HP-poäng ändå inte får jobb, kanske vi skulle våga peppa fler av våra unga – inte minst tjejer – att bli lastbilschaufförer, skogsmaskinsförare eller jobba inom lantbruk och hantverk. De får en yrkesidentitet direkt, noll i studieskulder, högre lön än vilken socialsekreterare som helst och förhoppningsvis både jobb och uppskattning. När de tröttnar på lastbilen kan de alltid plugga mer… Jag är verkligen inte akademikerfientlig men jag tror vi har mera skuld i ungas mående än vad vi förstår när vi pressat fram normen om högskoleutbildning…
Må så gott i ett alltmera psykosocialt sluttande Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
