Det finns grader i helvetet…

När jag fick höra att det finns PFAS i bekämpningsmedel fick jag en tankeställare. Det kändes inte bra att bidra till… spridningen av denna ämnesgrupp som vi vet har svår nedbrytbarhet i naturen och är en av våra mest problematiska ämnen.

När man börjar dyka i saker blir det som vanligt mera komplicerat. PFAS är en ämnesgrupp som i sig består av mer än 10 000 olika substanser. Bland dessa finns väldigt problematiska till de som lika fullt ingår i gruppen PFAS men ändå är mera stabil, inte bioackumuleras i vävnader och inte har samma problemprofil. Icke desto mindre ingår de senare i gruppen PFAS och att arbeta för att fasa ut dessa är således ingen dum idé.

I Danmark – som förut var ett jordbruksland som vi i Sverige gärna såg upp till har man nu tagit ett beslut om att brett fasa ut PFAS. Handlingskraftigt och rätt är första spontana reaktionen även från mig. När man läser lite mera inser man att bland det som ska fasas ut finns en lista på ett 40-tal växtskyddsmedel. För vissa grödor som frövall (vallodling till blivande vallutsäde) och potatis smalnas paletten tillgängliga växtskyddsmedel av väsentligt efter detta. Vad är då problemet med detta? Jo med färre antal tillgängliga substanser så kommer kvarvarande användas mer och risken för resistens – motståndskraft – hos skadegöraren ökar väsentligt. Dessutom är det i vissa fall så att det saknas andra växtskyddsmedel med samma effekt eller funktion så en konsekvens kan bli att man måste använda mera växtskydd totalt sett. Och i värsta fall minskar dessutom skörden totalt sett eller så blir i alla fall odlingssäkerheten lägre och risken för bonden större. Utan att riskpremien (lönsamheten) ökar.

Varför oja sig så mycket över vad danskarna gör? I vår regering är det ett miljöpartistiskt statsråd som hanterar växtskyddsfrågorna, eller hon kanske är Liberal, men när det kommer till miljöfrågorna kan det ibland vara svårt att se skillnad… Det som skrämmer mig är att det verkar som att vår regering ämnar följa John på Danmark och anta ett brett anslag om PFAS som i så fall slår ut viktiga växtskyddsmedel även i Sverige. Nu pratar vi inte några specialgrödor utan vi riskerar även bli av med viktiga preparat för bekämpning av gräsogräs i höstsäd på hösten. Med följd i så fall att vi får försöka komma ut tillräckligt tidigt på våren med sämre effekt och dyrare växtskydd. Om det inte är för kallt och blött så tidigt som man måste köra…

För många är detta ingen stor sak, en del urbanister tycker säkert till och med det är bra med snabb utfasning för då stimulerar det kanske ekoodling mer. Tyvärr funkar ju inte världen så. Bara för att man förbjuder vissa växtskyddsmedel ökar ju inte konsumentens betalningsvilja och intresse för ekomat per automatik, utan de som alltjämt vill ha prisvärd eller billigare mat kommer kanske i högre grad välja import producerad med än ”värre” växtskydd än det vi fasar ut. Dessutom så är det ju faktiskt inte så att ”det går lika bra att odla eko” som en del säger. Sanningen är ju att det går att odla det mesta ekologiskt men det kräver helt andra metoder som kostar betydligt mera och i vissa känsliga grödor är risken för betydligt lägre skördar betydligt större.

Jag tycker det är bra att vi börjar fasa ut PFAS, men med det sagt måste vi förstå att denna ämnesgrupp finns i väldigt många saker vi använder oss av. Teflonpannor, leksaker, smink med mera. Börja fasa ut de PFAS-föreningar som vi vet har störst skadepotential både på kort och lång sikt och där det behövs minst. Som smink exempelvis. Eftersom denna ämnesgrupp finns överallt tror jag inte man förstår vilken omöjlig sits vi sätter oss i både praktiskt och kostnadsmässigt om vi tar för stora ambitioner och breda penseldrag i detta.

Må så gott det går i ett av PFAS genomdränkt Sverige önskar Peter

PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare

Share