Först var den som Jesus, alla hade hört talas om den, men ingen hade sett den. Den nationella livsmedelsstrategin. Sedan kom den och blev rätt bra faktiskt. Så när som på lite enskilda punkter i form av orealistiskt höga ambitioner om ekolivsmedel men inga mätbara mål om svenska livsmedel i stort, lägg till lite Pandoras ask i form av justerad jordförvärvslagstiftning och så vidare. Men i stort rätt så bra.

Ett ämne som i skuggan av en livsmedelsstrategi och ökad försörjningsambition, blir allt mera aktualiserat, är bevarande av jordbruksmark. Rubriken är ett citat av Mark Twain som redan på 1880 talet lär ha sagt detta: ”Köp mark för det tillverkas ingen ny!”

Jag läste nyligen en artikel skriven av en journalist ursprungligen från Kurdistan, invandrad till Skövde, nu boendes på Söder i Stockholm. Han myntade begreppet att ”Södermalm är världens ängsligaste kvadratkilometer”. Jag tycker det är mycket kärnfullt formulerat. Är det något som enligt mina fördomar kännetecknar de pappalediga medelklasshipsterna som gärna vill ha ekologiskt och närproducerat vegankäk iklädda gubbkeps och oljerock, så är det ängslighet att inte uppfattas som att ligga rätt i samtidens frågor.

Ärligt talat. Angående läckan av information på Transportstyrelsen. Jag har varit med så mycket, så jag är övertygad om att regeringschefen visste mera och tidigare än vad som antytts. Eller åtminstone någon av hans närmaste medarbetare. Jag är inget fan av Löfven, men måste säga att det under dessa omständigheter var det lugnaste som kunde ske att det inte blir ett nyval.

Nu kommer den. Sommaren. Efter en av för mig tidernas längsta vårbruk med grödor som plågas av torka, extremt kalla nätter och bakslag med kyla utan regn att tala om, så gör en regndag med futtiga 10 millimeter och den efterföljande värmen att det bokstavligen exploderar i grönskan.

Förmodligen inte. Det är dokumen tärfilmen ”Den sista skörden” som jag åsyftar i rubriken. Den sändes på bästa sändningstid i SVT rätt nyligen. Filmen tar på ett kraftfullt sätt upp problemen med ett lantbruk som inte bygger mull och bördighet och som kompenserar bristande bördighet med användning av mera mineralgödsel och växtskyddsmedel.

Nu har det i princip gått 100 dagar med president Trump vid rodret. Solen har gått upp många gånger under denna tid, människor har gått till jobbet precis som förut, några med lite mera hopp, andra med lite mindre. Jag kunde inte låta bli att fascineras över den förfäran och avsky som många svenskar öppet visade, även många med bildning som tog till rätt starka ord och beskrivningar, när amerikanarna skrev historia och valde denna mycket egendomlige man till sin president. I bland kan man fundera på vem som trott på vad Trump sagt mest. De som hatar honom eller de som älskar honom.

Nu ska jag resonera om ett fenomen som retar mig rejält mycket. För egen del har jag ju delar av marken konventionellt och vill ha kvar så av flera skäl. Ett är att jag faktiskt inte är färdig med detta. Jag vill fortsätta att utveckla och upprätthålla min kunskap om detta system. Mineralgödsel och växtskydd och den teknik som behövs för detta. Min drivkraft för ekologisk omställning har varit rent företagsekonomiskt.