Nedplockat i beståndsdelar och fraktat från Västerlösa
Äntligen finns det ett hus i Kårarp igen säger Stefan Fälth.
KÅRARP (JB)
”Äntligen stod prästen i predikstolen…” Med detta klassiska citat inleder Selma Lagerlöf sin storslagna debutroman ”Gösta Berglings saga” från 1891. Och äntligen står det ett hus i… Kårarp igen, säger Stefan Fälth som tycker att detta är en bra inledning till reportaget om hans senaste stora byggprojekt.
Stefan Fälth är en allkonstnär men titulerar sig som byggmästare. Hittills har han byggt eller flyttat ett 30-tal hus, många riktigt gamla, som han varsamt har renoverat. Vi träffas i det nyrenoverade och snart färdiga huset på gården Kårarp som ligger mellan Boxholm och Sommen. Huset är från tidigt 1800-tal och har flyttats från Västerlösa.
–Jag har plockat ner huset i beståndsdelar och sedan flyttat det hit, berättar Stefan. Det var i ganska bra skick eftersom det har använts som sommarbostad i flera år. Jag har med viss hjälp av vänner och bekanta gjort allting själv förutom rörmokeri och elarbeten.
Kårarp har tidigare varit en stor gård som Boxholms AB köpte 1930. Stefans morfar köpte gården 1932 för att bruka marken som består av 50 tunnland. Under krigsåren revs husen för att de var i dåligt skick.
–När morfar hade gått bort tog mamma över ägandet och 1981 blev Kårarp mitt, berättar Stefan. Jag har haft en önskan om att det åter ska finnas ett boningshus här på gården. Några mindre byggnader en bit härifrån har jag tidigare uppfört, bland annat ett litet hus som jag kallar för vår sommarstuga.
Boningshuset är återuppbyggt i sitt ursprungliga skick men också med en del stora förändringar. Bland annat en tillbyggnad med kök och toalett med dusch och tvättmaskin. Inredningen är modern, praktisk och ljus men ändå med en del av den gamla stilen bevarad. Den ursprungliga byggnaden har förvandlats till en praktisk bostad med två sovrum på övervåningen och två mindre rum på bottenvåningen. Boytan är 100 kvm vilket innebär att huset är ungefär dubbelt så stort som tidigare.
Vi sitter i det rum som kan kallas för en kombinerad hall och allrum. I kaminen sprakar en brasa som värmer fint i det regniga vårvädret. Strax dyker Stefans sambo Nina upp med en nybakad sockerkaka som vi avnjuter tillsammans med kaffet som Stefan serverar.
– Jag har inte gjort mycket här mer än att tapetsera i det lilla vardagsrummet, säger Nina och tittar sig runt.
– Jo du har gjort en viktig sak till, inflikar Stefan. Du har sett ut platsen där huset ska ligga.
Det får man säga att Nina gjorde bra, för huset är högt beläget med fin utsikt över den vackra omgivningen. Alldeles intill huset står en ca 300 år gammal ek och påminner om svunna tider. Stefan är filosofiskt lagd och delar gärna med sig av sina funderingar och betraktelser.
– Jag tror på andevärlden, berättar han och skjuter upp kepsen en aning. Jag har hela tiden haft sällskap av Gustav, som var den senast boende i Kårarp. Han har hjälpt mig och varit mitt sällskap under arbetet. Man måste ha med andarna när man renoverar gamla byggnader annars blir det inte bra.
Det mesta i huset är original förutom att Stefan har valt att ha puts på väggarna. Trappan upp till övervåningen var smal och opraktisk. Därför byggde han en svängd specialtrappa.
Det fanns varken vatten eller avlopp på gården tidigare men nu är det borrat för vatten och en trekammarbrunn är installerad. Intill boningshuset finns tre uthus, som kommer från olika håll, avsedda för förråd eller andra ändamål.
Som barn drömde Stefan om att bli lantbrukare men det blev istället en utbildning som möbelsnickare och konststudier på Lunnevad inspirerad av fadern, den kände konstnären Arne Fälth.
– Att bygga och renovera gamla kulturbyggnader har blivit mitt kall. Jag har bland annat varit en hel del i Vadstena och till exempel gjort arbete på slottet. Man kan säga att mitt arbete också är min hobby. Jag har aldrig behövt annonsera utan har fått jobb ändå. För mig är det här ett större begär än brännvin, säger Stefan och skrattar.
Nu har Stefan inte så långt kvar till pensionsåldern men han kommer säkerligen att fortsätta att arbeta med sitt stora intresse så länge orken räcker. När Kårarp snart är inflyttningsklart väntar nya utmaningar.
– Jag är väldigt nöjd med att det nu finns ett hus i Kårarp igen och det tror jag att Gustav är också, säger Stefan avslutningsvis och blickar ut över de vackra omgivningarna.
Text och bild: GEN LARSSON
