Vi matas hela tiden med fakta att bönderna blir allt äldre och färre. Detta är en sanning med stark modifikation. Hela min aktiva tid har medelåldern på en svensk bonde legat på runt 56 år. Den kanske möjligen ökat till 57-58 nu, men det säger egentligen inte så mycket.
Tittar man runt omkring i de flesta jordbruksbygder i Sverige med lite ”offensiv” jordbruksproduktion – oavsett om det är växtodling i slättbygd eller skogs- och mellanbygd med satsande djurhållningblir verkligheten lite annorlunda. De företag som söker investeringsstöd, de företag som vill satsa, köper mark och arrenderar till mark, köper senaste maskinteknik osv, har möjligen på pappret en ägare som ofta är plus 50 år. Men tittar man bakom den siffran i de praktiska exemplen ser man att det i många fall hos dessa företag finns antingen en brukare med i driften som är under 45, dvs som ändå har ett rejält antal år kvar som bonde, eller där det satsas just för att det finns en ny generation på gång. En ny generation som inte på pappret är ägare än, men är på god väg in i driften. Jag vill påstå att de flesta av de företag som söker investeringsstöd och startstöd samt investerar i de dyraste maskinerna eller lägger de högre markbuden är just morgondagens företag och att det faktiskt finns en dold rejäl föryngring i svenskt produktionslantbruk som inte statistiken beskriver tillräckligt tydligt.
Just därför bekymrar det mig att det blivit en så ensidigt politisk korrekt utgångspunkt i jordbrukspolitiken som utgår i ifrån ett narrativ att det skulle vara ”synd” om yngre bönder och att stödet därför måste riktas till de yngre i högre grad. Sedan några år får de som är yngre än 41 år upp till 540 kronor mer per hektar för de första 90 hektaren, de är prioriterade i investeringsstöd och så vidare. Till kommande CAP – jordbrukspolitik har EU gett medlemsländerna möjlighet att öka på andelen gårdsstöd till unga, införa ett ännu högre investerings- och startstöd.
Jag gillar investeringsstöd och startstöd i sig för de är inte rättighetsstöd som alla bara ”får”. De behovsprövas individuellt och kan därmed också få avslag på gott och ont. Men nu har jordbruksverket förslag på att yngre lantbrukare ska kunna få dubbelt investeringsstöd, vilket påhejas politisk korrekt av sektorn och många andra.
Med risk för att låta bitter och avundsjuk, kan jag konstatera att jag inte fått en krona i startstöd och endast ett i sammanhanget mycket litet investeringsstöd i min företagarhistoria. När jag startade för snart 20 år sedan med 23 hektar växtodling var detta helt korrekt för litet omsättningsmässigt för att få något startstöd. Det har tagit mig ett antal år att bygga upp ett företag som ger heltidsförsörjning och under den resan hade jag vid något tillfälle haft väl så stor nytta av ett litet startstöd som smörjmedel än vad jag hävdar många har som redan från dag ett vid övertagandet av ett heltidsföretag kan ta ut en acceptabel lön.
Missförstå mig rätt, jag tycker det är mycket angeläget att stimulera fler unga att vilja, våga och ytterst kunna ta över lantbruk, oavsett om det är bondens barn eller nya entreprenörer som kliver fram. Det jag vänder mig emot är att allt utgår ifrån den svartvita och felaktiga bilden att det är svårare bara för att man är under en viss ålder. Vi ser och vet i dag att det avgörande för att kunna ta över ett företag, kunna satsa för framtiden och redan i början ta fram en acceptabel lön är en bra ekonomisk motor i företaget. Driven djurhållning, lönsam nischgröda eller kompletterande verksamheter skapar detta. Vi ser att detta inte alls sitter kopplat till åldern på företagaren. Snarare tvärtom ett företag som kunnat satsa och utvecklas har förmodligen större möjlighet att kompensera avgående ägare och göra stegvis infasning av ny företagare.
Det blir faktisk direkt fel att staten via investeringsstöd och ökat arealstöd ger väsentligt olika stöd till olika företagare i princip enbart med utgångspunkt om man vi söktillfället är över eller under en viss ålder utan övrig hänsyn till företagets ekonomiska förhållanden.
Jag har sagt det förr, det finns så många andra komponenter som minskad reavinstbeskattning, andra skatteregler och inte minst det finansiella regelverket som är väl så viktiga för att underlätta för nya företagare att komma till, än det fantasilösa fokus på mera jordbruksstöd till yngre bönder som branschen visar upp! Stöd som snarare förstärker mer än det minskar olika förutsättningar mellan enskilda företag.
Må så gott i det statistiskt bortkollrade Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
