Med alla reportage om alternativa julbord och de vegetariska släktingarna och bekanta, på behörigt avstånd, är det läge att reflektera lite över våra matval. Vad som är normalt varierar över tid och med kultur och religion och geografi. Framförallt när det gäller mat. I Kina äter man hundar och katter, i Sverige har vi inte varit så hungriga på 200 år att vi nödgats göra så. Det finns således inget bättre område att reta upp folk på genom att göra generaliserande förenklingar om normalt och onormalt som just maten. Jag tycker också att matbeteende är intressant att reflektera runt, inte minst nu när olika dieter och kostinriktningar blivit nästan lite av en religion. Man kan också konstatera att ett lands välstånd kan mätas i antal kostavvikelser lika gärna som i BNP. Ju bättre vi har det desto mera kräsna har vi råd och möjlighet att vara med vad vi stoppar i oss. Man brukar säga lite grovt att statistiskt har ca 10 % av befolkningen olika medicinska kostavvikelser i form av ex gluten, laktos, att man kanske är diabetiker och åtminstone behöver hålla lite koll på sockret. Ändå kan man få så olika variationer som när 100 bönder samlas så är kostavvikelserna, dvs de som anmäler annan mat, max 2 %. Samtidigt är det inte ovanligt alls med en konferens för 100 högutbildade humanioraakademiker, där ca 60% anmäler kostavvikelser. M a o, de som är allätare och som inte har någon allergi är de som avviker… Hur kunde det bli så här?
Är det bara bortskämd tillgång på billig mat från världens alla hörn och förhållandevis låga matkostnader i förhållande till lönerna som skapar detta fenomen? Nej, självklart är det en rad olika faktorer som samverkar och man kan ju inte svära sig fri från tanken på att kombinationen mera kemikalier i vår närhet, -kläder, hygienprodukter mm- samt ”överdriven” hygien där vi inte är utsatta för några bakterier gör oss känsligare. Det finns forskning som exempelvis visar att barn från gårdar med djur har i betydligt lägre utsträckning allergier än andra barn i samhället, vilket stärker min tes. När det gäller ökad glutenintolerans kan det finnas en poäng i att vi äter allt mera av förädlat gluten på ett sätt som kroppen i sin ”naturliga form” inte kan spjälka.
Men icke desto mindre är vi kvar i det paradoxa faktumet att vi som ett av världens mest välmående folk har mest kostavvikelser, och jag tillåter mig tro att huvudorsaken är helt enkelt att vi kan välja bort mat. Tack vare växtskyddsmedel och haber-boschmetoden att framställa handelsgödsel har vi mat i överskott – vi som har råd att köpa mat. I ett urbaniserat samhälle där alla lever långt ifrån matproduktionen och det materialistiska är långt drivet, har viljan att visa och känna att man är en god människa tagit sig uttryck i våra matval. Hälsa, miljö/klimat och etik utgör orsak för att exempelvis välja bort kött eller välja ekologiskt mat. Jag har egentligen inget problem med det. Alla dessa kostavvikelser är i den mån vi kan odla och producera dem i Sverige en enda gigantisk affärsmöjlighet för Sveriges bönder och livsmedelsindustri. I stället för att idiotförklara dessa borde vi se till att tjäna mera pengar på det.
Jag kan dock inte låta bli att använda någon form av nedsättande tonläge om de välutbildade medelklassvenskar som av klimat- och miljöskäl väljer bort svenskt kött som bidragit till att nyttja vårt landskap och skapa sysselsättning här, där vi har vatten och mark i överflöd- till förmån för soja och majsbaserade produkter från Israel, USA, Brasilien och Kanada.
Må så gott i kostavvikelsernas Sverige önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande
för LRF Östergötland
