Det är allmänt känt att bilen för många är mer än ett förflyttningsverktyg. För oändligt många är bilvalet ett lyckligt – eller olyckligt – utslag av slumpen utifrån ett antal sammanvägda praktiska aspekter. Varken mer eller mindre. Men för många av oss sänder bilen signaler. Vilken kvalitet eller livsstil eller samhälle vi står för. Inte bara valet av modell, utan även drivmedel och inte minst fabrikat.
För många av oss som verkar inom den gröna sektorn är det självklart att man vill gynna svensk matproduktion vid vårt val av mat. Vi förfasas och ondgör oss över de svenskar – och de är många – som tillåter sig ha åsikter om vikten av att världens dyraste och mest ambitiösa djurvälfärd och miljöskydd ska upprätthållas, men samtidigt som matkonsumenter inte är beredda att betala för detta. Inte fullt ut i alla fall. Svenskens dubbelmoral.
Men hur är det med oss själva när vi exempelvis köper bil. Kan vi tillåta oss att köpa vad som helst och hänvisa till slumpen utifrån sammanvägda faktorer som pris, vad som stod till buds vid köptillfället och praktiska aspekter som att den passar mina behov? Blir det trovärdigt? Jag tillåter mig att tro – utan att ha något vetenskapligt fog för detta – att svenska bönder genomsnittligt har en överrepresentation i sin bilarsenal i form av svensk- och tysktillverkade bilar. Då tycker jag att vi genomsnittligt faktiskt lever som vi lär. Jag har insett hur viktigt detta är för mig som bondeledare. Jag kan inte stå på länsstyrelsen eller i en Rotaryförening och propagera för svensk mat och sedan åka hem i en bil som framställts på ett sätt som gör den väsentlig billigare än svenska.
Att leva som man lär innebär nämligen inte att man till varje pris måste åka runt med svenska produkter. När Volvo BM fanns i Sverige var det ju ingen som kunde hävda att de traktorerna var ett under av revolutionerande teknik och komfort jämfört med vad konkurrenterna erbjöd. Så att alltid välja svensk oreserverat kan ju vara direkt dumt mot utveckling och konsumentnytta.
Nej, att leva som man lär innebär för mig att man försöker att undvika produkter som producerats på ett sätt som man anser är direkt fel. En tysk bilarbetare tjänare inte mindre än en svensk dito och en tysk biltillverkare har marginellt lägre kostnader för sin tillverkning än svenska. Framförallt råder inte samma tydliga osunda konkurrens på grund av olika produktionsvillkor som det exempelvis råder inom grisuppfödning. Således leder inte köp av produkter som prismässigt eller produktionsmässigt inte kon kurrerar med svens ka produkter till osund konkurrens och utslagning av Svensk produktion. Snarare leder den typen av köp till sund konkurrens som utvecklar svensk produktion. Sådan konkurrens varken får eller ska svenskt lantbruk vara rädd för.
Utan att värdera olika bilmärken eller moralisera över andras bilval, kan man ändå konstatera att det med mitt resonemang skulle vara väldigt svårt för mig att köra runt i en japansk, koreansk, kinesisk, rumänsk eller ens tjeckisk bil. För de framställs under omständigheter som jag svårligen skulle acceptera här hemma. Det gör att min tillvaro blir lite bökigare. Jag är väldigt sugen på det attraktiva leasingerbjudande av en tjeckisk lyxkombi med 4 wd som flöt förbi härförleden, men kan man anta det med hedern och moralen i behåll om man är i min roll? Samma fenomen kan skönjas i val av billiga kläder, verktyg och byggvaror, men det är en annan krönika…
Må så gott i moralens utmanande Sverige önskar BMW-körande Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
