månadsarkiv: maj 2015
Åtvidabergs ridklubb visade verksamheten
De är 2014 års hästföretagare
Annettes och Pethers liv handlar om hästarDrive in för hund i Motala
Alla fick komma för att få sin hund bedömdNya idéer provas gärna på Vimne
Att umgås med hästarna ger ökad självinsikt
MJÖLBY
Hästhov i Vimne AB, Vimne lillgård 1, ligger strax utanför Mjölby. Åsa Bergman Johansson driver där verksamheten med en stor flock islandshästar. Islandshästarna är släkt med varandra och härstammar från samma sto. Gårdens koncept är att umgås med hästarna och genom samvaron med dem även få ökad insikt i sin egen personlighet.
Här händer alltid något och nya idéer prövas, välkomnar oss Sonja Gustavsson som har en lång erfarenhet av islandshästar. En av de nya idéerna den här säsongen är att ryttare och häst hoppar rep tillsammans och det låter ju verkligen märkligt. – Jag såg en tysk cirkus på tv och där fanns ett inslag om hästar som hoppade rep. Vi blev nyfikna och min dotter Matilda tyckte det såg spännande ut och så började vi träna.
Vi valde de fyra bästa hästarna och åtta personer tränar tekniken, berättar Åsa. I hagen har hästarna samlats och de tycks förstå att det är något på gång. Hästarna är fria och inga grimmor, sadlar eller stigbyglar använts. Mellan människa och djur pågår hela tiden ett språk som den oinvigde inte förstår men resultatet visar sig. – Allting bygger på samspel och övningen med hopprep är en toleransträning.
Hästens spontana reaktion på något som viner i luften är rädsla. Vi går igenom ett program innan vi börjar rida och hästen lär sig att acceptera och samverka, förklarar Åsa. Isfold väljs ut och förberedelserna för kvällen börjar. Först handlar det om en vänjningsprocedur. Utrustningen, i det här fallet hopprepet, visas för hästen och den får exempelvis känna hur repet sakta förs över ryggen och längst benen. Några vevrörelser övas och så sitter ryttaren upp och övningen börjar med att hästen skrittar utmed banan.
Belöningen är när allt funkar och häst och ryttare kommer i full galopp och ryttaren styr hopprepet. Åsa Bergman berättar om tekniken med islandshästarna. Hon förklarar att tålamod och fokus måste vara på hästen. Det gäller att kunna avläsa hästen och förstå dess signaler vilket kräver tålamod. Fokuset måste vara på hästarna och det gäller att lära sig deras tänkande.
Just dessa kunskaper används och särskilt viktigt är det när något nytt moment tränas in. Samspelet gäller även alla de inblandade i övningen. Flera uppgifter finns bland de övriga deltagarna som ansvar för att skicka och ta emot hästen, se till att belöningen finns på plats med flera uppgifter. Övningarna kräver alltså samarbete mellan en hel grupp. För dagen är fem flickor med och övar, Evelina, Isabelle, Ursula, Sara och Matilda finns på plats.
Uppgifterna fördelas och varje person vet vad som ska göras för ett lyckat resultat. – Vi övar när vi är ute och rider i skogen och en del undrar nog vad det är för märkliga rörelser vi har för oss, skrattar Åsa. Sara Huber och Matilda Johansson berättar om fler planer inför sommaren.
– Vi planerar att ordna ett eget läger med vana ryttare. Hästkul för tonåringar av tonåringar är vårt namn på det.
Att fixa allting är så kul och vi visar även att ansvaret är vårt. Vi tycker det är roligt att galoppera och hoppa. Nya utmaningar gillar vi också. Islandshästar tycker vi bland annat om för deras lugna temperament; att vara med dem ger harmoni och dessutom finns en särskild ponnykänsla, betonar Matilda och Sara. Gården ordnar även Hästkulläger för alla, och även för dem som inte haft några kontakter med hästar tidigare.
Hästhov i Vimne ingår som en av elva gårdar i Grön Arena och i deras folder Grön Arena Östergötland finns uppgifter om samtliga projekt. Där kan du även läsa om deras målsättningar. Mycket handlar om att gynna hälsa för alla och bevara urgammalt tänkande som att vårda natur, kultur , djuren och dessutom människan.
Text och bild: BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG
Folkfest vid milan
Kolning för sjunde året vid Sjölunda såg i Godegård
GODEGÅRD
Det blev nära nog en folkfest när den sjunde milan i Godegård revs vid Sjölunda såg. Efter kolningen i september har milan legat under sitt stybbtäcke för att nu täckas av. Det är något speciellt att se om det blev bra kol och hur mycket kol milan gav.
En campingpärla vid Skärblacka
Naturskönt och med härligt bad som stort plus
SKÄRBLACKA
Mårängens camping vid Skärblacka är en av flera små fina inlandscampingar i vårt område. Den ligger väldigt vackert intill sjön Mårn och campingen har funnits i många år. Två par som tidigare hade säsongsplats på Mårängen tog över anläggningen 2013 och sedan dess har en hel del förbättringar gjorts, och campingen har fått ett riktigt uppsving de senaste åren.
Efter några dagar i husvagnen på Öninge camping, följt av en helg på Amundebo Södergård i Ulrika så beslöt undertecknad, alltså Klas Johansson samt fru Ann-Sofie att bege sig till ännu en camping i Östergötland.
Valet föll på Mårängens camping i Skärblacka. Innan avfärd så undrade min far vart vi skulle bege oss denna gång, och då jag berättat detta så utbrast han: ”Skärblacka!”, sen blev han tyst en stund innan han sa: ”Har de en camping där…?” Nej, Skärblacka är nog inget som de flesta förknippar med campingsemester, men där finns faktiskt en riktigt naturskön campingplats, och med många säsongliggare.
Namnet är Mårängens camping och den är belägen intill den lilla sjön Mårn strax norr om samhället. Den förra arrendatorn av Mårängens camping, Rita Andersson, drev anläggningen från 1994 fram till 2013 och de sista åren hade hon pratat i flera år om att sluta.
Detta berättar Thomas ”Räka” Johansson som tillsammans med sin fru Anna Williams är den som sedan 2013 driver Mårängens camping. Men de gör detta tillsammans med ett annat par, Tomas Brorsson och Anki Backström Brorsson. Båda paren hade säsongsplats på Mårängen, så de var ju alla införstådda med vad som krävdes för att fortsätta att driva och vårda anläggningen.
Att enbart leva på campingen är svårt berättar Thomas ”Räka”, därför har han kvar sitt ordinarie arbete, men under sommarhalvåret är han tjänstledig därifrån. Sedan de nya arrendatorerna tog över 2013 har en hel del gjorts för att öka standarden, och Thomas Johansson berättar att de successivt försöker förbättra det som är slitet.
Det finns två stycken servicehus på Mårängen, och det ena av dessa nybyggdes under 2013. Det ersatte då ett äldre nergånget servicehus. En del förändringar ska i år göras vid det nybyggda huset, till exempel ska det bli duschar i byggnadens största utrymme och diskavdelningen som nu finns utomhus på gaveln ska flyttas till baksidan och byggas in.
I campingens andra ände och nära badet finns ett annat och betydligt äldre servicehus, och där finns det toaletter, dusch och också ett kök. En ny reception inklusive en kiosk, samt en stor altan byggdes under 2013. Mårängens camping har fått ett stort uppsving de senaste två till tre åren, det berättar Thomas. Kanske är förbättringarna som börjat göras en orsak till detta.
Campingen har ett 60-tal uppbokade säsongsplatser, och många har tillkommit för år 2015. Mårängens stora plus tycker jag är det natursköna läget. Runt omkring är det ganska så kuperat. Rätt så höga berg tornar upp sig åt de flesta håll runt området, så det känns som att campingen ligger i en gryta. Från receptionens nybyggda altan har man en härlig utsikt ner mot sjön och badplatsen.
Etthundrafemtio meter norr om badplatsen finns en annan vik av sjön, och där är det också badplats och även badbryggor. Thomas ”Räka” Johansson berättar att det finns ett fantastiskt fint motionsspår alldeles intill campingen, något som han tycker tillför mycket. Vid en av husvagnarna sitter Stig och Eva-Britt Rubin från Vadstena och tittar ur över omgivningarna.
De berättar att de tidigare hade säsongsplats vid Rimforsa men att de fick lämna den campingen då den lades ner. Deras grannar i Rimforsa var vid stängningen snabba att i stället flytta till Mårängens camping. Snart fick paret Rubin frågan om de inte också skulle komma till Skärblacka. Så blev det och vännernas husvagnar står nu uppradade på exakt samma sätt i Mårängen som de tidigare gjorde i Rimforsa.
Stig och Eva-Britt trivs alldeles förträffligt i Skärblacka och de öser beröm över paren som driver campingen, paren Brorsson samt Johansson- Williams. Stig och Eva-Britt tillbringar alla helger under sommarhalvåret på campingen och självklart större delen av sommaren. – Vi är nog de första som kommer hit på våren och de sista härifrån på hösten, skrattar de. De kan också berätta om en hel del aktiviteter på Mårängens camping.
Från midsommar och framåt är det tipspromenad samt dans varje lördag. Vid midsommar dukas det långbord och där får de som vill vara med och äta sill och potatis och kanske skåla med snaps. Vid valborg tänds en brasa, och på sensommaren hålls det kräftskiva. Ofta tas egna initiativ till olika aktiviteter.
– Ibland plockas kubbspelet fram men minst lika ofta spelar vi mölkki, det är ett finskt sällskapsspel som påminner en hel del om kubb, berättar Eva-Britt Rubin.
Jag frågar om det inte är lite långt till servicehuset, men Stig svarar att han brukar ha en cykel när han ska dit. Stig och Eva-Britt tycks ha hamnat helt rätt då de placerade sin husvagn på Mårängens camping i Skärblacka. Och jag kan förstå att campinggästerna trivs. Visst; det finns campingar som har nyare och fräschare gemensamma utrymmen, men det natursköna läget med bad plats alldeles intill är svårslaget.
Att de som driver campingen är trevliga och tillmötesgående är också väldigt viktigt, och det tycks de ju vara på Mårängens camping. Detta var vårens tredje campingkoll, men nu dröjer det några veckor tills nästa utfärd kan bli av. Då är tanken att jag och Ann-Sofie ska ta oss utanför Östergötlands gränser och till ”Sveriges närmaste vildmark”, nämligen Tiveden.
Text och bild: KLAS JOHANSSON
Tyngre fordon ska minska utsläpp
Senaste veckan har både regeringen och riksdagen tagit två viktiga steg mot införande av 74 ton på det allmänna vägnätet. Riktningen är klar, men tempot skiljer.
Regeringen tillsätter en utredning, samtidigt som riksdagens trafikutskott kräver ett snabbt införande av 74 ton på det allmänna vägnätet. – För näringslivet, jobben och miljön är detta ett betydelsefullt steg i rätt riktning, säger Karolina Boholm transportdirektör på Skogsindustrierna. Trafikutskottet uppmanar regeringen tillåta lastbilar om 74 ton på alla allmänna vägar som idag har tillräcklig bärighet.
Trafikutskottet vill ha ett snabbare och mer omfattande implementering än den regeringen föreslagit. Majoriteten i Trafikutskottet anser att tyngre lastbilar ska tillåtas i hela Sverige och inte bara på ett utpekat vägnät, något som kan lösas genom en förordningsändring. Trafikutskottet vill även göra det lättare att få dispens för försök med längre fordon.
– Under de senaste månaderna har det varit en mycket intensiv debatt om behovet av 74 ton för jobb och tillväxt i hela landet, men även för att minska koldioxidutsläppen från de tunga transporterna. Vi är glada över att såväl regering som riksdag tagit intryck av denna debatt och att man nu går mot att införa 74 ton. Detta är väldigt positivt och ett naturligt nästa steg efter införandet av 64 ton, säger Karolina Boholm.
Skogsindustrin har sedan 2006 bedrivit forskningsprojekt om tyngre och längre lastbilar och i praktiska försök sedan 2009. Idag finns ganska många demonstrationsfordon som är 74-tonsfordon men det finns betydligt färre demonstrationsfordon som är längre än den normala längden på 25,25 meter. Men ett enklare förfarande för att ansöka om dispens till Transportstyrelsen skulle möjliggöra att fler försöksfordon kommer tillstånd istället för att ligga på kö hos Transportstyrelsen.
Effektiva transporter är av stor vikt för näringslivet. Tyngre lastbilar är viktigt både för att bevara konkurrenskraften i svensk industri och för svensk åkerinäring. Dessutom ökar det trafiksäkerheten och minskar utsläpp från vägtransporter. För att nyttan med 74 ton ska blir så stor som möjligt för samhället är det viktigt att det implementeras i hela landet och inte bara på europavägarna.
– Det är glädjande att regeringen betonar att Trafikverket ska titta på infrastruktur för tyngre lastbilar i hela landet och det är en tydligare markering från regeringens sida att vägnätet bör vara större än de stråk som Trafikverket tidigare föreslagit, säger Karolina Boholm. Finland införde 76-tons lastbilar redan 2013, bland annat baserat på svensk forskning, vilket betyder att Sverige kommer vara nästan tre år efter Finland om tyngre lastbilar implementeras 2016.
Redan i augusti förra året presenterade Transportstyrelsen och Trafikverket ett förslag till implementering. Skogsindustrierna sa redan då, tillsammans med 21 andra organisationer, att de ville se en snabb implementering redan under hösten 2014, enligt ett pressmeddelande.
Viktiga frågor lyftes vid årsmöte
ÖDESHÖG
Naturskyddsföreningen i Ödeshög är en aktiv och viktig förening. Innan det är dags för årsmöte i hembygdsföreningens slöjdvilla ska Olle Rosenqvist berätta om Renemokärrets påverkan efter dammrivningen.
I ett par års tid har denna damm och pastoratets agerande varit föremål för synpunkter, överklaganden, yrkanden, diskussioner och möten. Olle har tillsammans med Ulf Kleist utrett och även skrivit en rapport om Renemoområdets naturvärlden. År 2011 blossar striden kring dammen.
Året efter kommer länsstyrelsen med rapporten Plan för restaurering av värdefulla sötvattenmiljöer i Östergötland där man konstaterar att Disevid – ån från Renemokärret till Tåkern har en värdefull naturmiljö med få motsvarigheter i länet. Trots detta rivs dammen 2014. En fråga i rapporten är vilka konsekvenser det blir på miljön om man varaktigt tömmer dammen.
Svaret som ges är att en mindre volym vatten nås av solljus, vilket ger lägre temperatur och eventuellt läg re total produktion av födoresurser i området. Denna utveckling kan förstärkas om träden vand rar in på den forna sjöbottnen. I ett inledningsskede skulle vassen förmodligen breda ut sig, vilket kan gynna flera arter men inga av dem som anses skyddsvärda och som påträffas idag.
Rapporten berättar vidare att variationerna i vattenståndet skulle öka vilket kan leda till att vegetationen i de blötaste delarna ändras från dagens dominans av långlivade flytbladsväxter till en växtlighet som bättre klarar variationerna. Detta påverkar bävern, som äter dessa växter, negativt. Vidare kräver bävrarna för sitt boendes skull ett stabilt vattenstånd under vintern.
Även den småfläckiga sumphönan är beroende av ett stabilt vattenstånd under sin häckningstid. Den totala mängden fisk torde minska. Detta påverkar sannolikt uttern negativt. Nu är frågan om det har blivit som man befarat. Det visar sig att Olles föredrag mer handlar om rapporten än om det faktiska läget efter rivningen. Detta är inte kartlagt. Vad man redan vet är att bävern har lämnat kärret och uttern troligen flyttat.
I stället går vildsvin och älg gärna ut i kärret. O lle är miljökonsulent och man konstaterar att han är en lämplig kandidat till uppdraget att följa upp hur det blev. Om nu någon ger det uppdraget. Det borde ske innan ytterligare dammar rivs, anser mötet. Kvällens samtal innehåller även nya hot mot natur och miljö. Från paddor som riskerar att bli överkörda på Omberg till gruvbrytning vid Norra Kärr och dess inverkan på Vätterns vatten.
Föreningen och dess medlemmar för en viktig kamp för vår natur. Själva årsmötet är som sådana oftast är. Väl förberett och snabbt avklarat. Öppnande, dagordning, ordförande och sekreterare för mötet och justerare tillika rösträknare. Verksamhetsberättelsen innehåller både naturupplevelser och ställningstaganden i naturviktiga frågor. Föreningen får en ny ordförande då Helena Hillar avgår och Kjell Antonsson kommer. Kjell är aktiv i naturen både på fritid och i arbetet. Han är samordnare av åtgärdsprogram och åtgärder för hotade arter på länsstyrelsen och ses ofta på Naturum Tåkern.
Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM