Nu ska knölen i jorden
Många sorter men King Edward är en favorit
MJÖLBY (JB)
På de underbara slätterna utanför Skänninge pågår i vårdagarna aktiviteter som garanterar mat på bordet inför hösten. Att sätta potatis har under hundratalet år varit en huvudsyssla för vår försörjning. I många år var det ett slitgöra att sätta och på hösten att skörda potatisen.
Höglycke nya moderna ladugård
Ett miljölyft för både djur och människor
YDRE (JB)
I en period där ett mycket lågt mjölkpris får allt fler bönder att byta mjölkkorna mot köttdjur då satsar istället Michael Hübsch och hans far Ingemar på Höglycke Mellangård Torpa Ydre istället på en ny hypermodern ladugård med plats för omkring 140 nötkreatur varav 70 mjölkkor.
Michael är nu tredje generationen Hübsch på Höglycke. Det var farfar Torsten och farmor Eva som 1947 övertog Höglycke då en gård på 32 ha. Men nya marker har tillkommit och när sonen Ingemar 1974 tog över var gården betydligt större. Inför år 2011 var det dags för Ingemar att överlämna ansvaret och det var då Michael tog över som ägare till 65 ha odlad jord, 65 ha betesmark och 70 ha skog.
Alltså en i vår moderna tid normalstor gård. Redan tidigt var Michael intresserad av lantbruk. Han valde därför efter studenten i Tranås att studera vid ett amerikanskt lantbruksuniversitet och fick då också som praktik växtodling i North Dakota och mjölkproduktion i Kalifornien. Därefter blev det studier vid Sveriges Lantbruks Universitet Alnarp.
Och efter det har några år inom inom bank och försäkring gett honom verklig kompetens som lantbrukare. När det därför 2014 ur flera synpunkter var lämpligt att förverkliga Michaels och Ingemars gemensamma plan om en ny större och modern ladugård på Höglycke då slog de till.
Med skickliga entreprenörer och goda vänners stöd satte bygget igång hösten 2014 och redan i april 2015, när undertecknad för reportage gör ett besök, är redan ladugården med all sin datastyrda tekniska utrustning också fylld av kor som sakta men säkert liksom ägarna redan lärt sig det mesta av tekniken. För bara tre dagar sedan mjölkade Ingemar och Michael för sista gången i den gamla ladugården som nu istället får ge lugn miljö till nykalvade kor och deras kalvar.
Ingemar Hübsch är fortfarande i sin krafts dagar och delar gärna arbetet med Michael i den nya ladugården. Men allt det där med datastyrning, det får nog Michael ta huvudansvaret för, säger Ingemar, som nog så småningom också lär sig det som behövs, för det är ju fantastisk vad allt det med datastyrning och automatik ändå tycks fungera.
Nästan allt i den nya ladugården styrs av ett LELY-system där fodret (ensilage+sädeskross) kan blandas och via transportband nå ut till djuren i individuellt anpassade givor. Mjölkningen sker i en robot dit nästan alla mjölkkorna redan lärt sig hitta för att bli mjölkade. Mjölken pumpas direkt vidare till den 5000 liter stora tanken, som töms varannan dag och automatiskt diskas efter varje tömning. Två eller högst 4 gånger per dag öppnar mjölkroboten för varje ko som då mjölkas och sedan vandrar vidare fritt i ladugården.
Korna äter när det passar och har särskilda sovmadrasser som är torra medan gödseln från övriga delen av golvet automatiskt transporteras ut till den stora behållaren bakom ladugården. Den gjutna gödselstan är så stor att i vintras när den var ny och vattnet i den frusit fick den bli hockeyrink för byns unga. Det låter nästan som en saga – men det är faktiskt sant. Här är nu ännu en ladugård där det mesta sköts automatiskt med hjälp av dator.
Naturligtvis måste allt övervakas det är viktigt. Det görs mestadels manuellt men kan också i detalj kollas via dator eller mobiltelefon. Tack vare att det nu går att både automatisera och förenkla lantbruk och djurhållning kan också bonden få mera tid för familj och övriga intressen. Det är en utveckling som säkert kommer att minska flykten från landsbygd och jordbruk.
Den mycket fina utrustningen tillverkad och installerad av Ydre-Grinden i Rydsnäs gör det också smidigt att avskilja de ”sin-kor” som inte mjölkar och därför inte heller ska ta tid och plats vid mjölkroboten. Och finns det till äventyrs någon ko som just då inte klarar robotmjölkningen, registreras det, och då finns en liten enkel transportabel mjölkmaskin som man kan ta med sig till kon och klara av mjölkningen.
Nära till utebete och frigång det har korna på Höglycke. Än så länge är det dåligt med grönskan utanför ladugården men där finns stora betesmarker där ganska snart korna kan välja att vistas ute. Men ladugården är också luftig och ljus med luftinsläpp och dagsljus som lätt regleras. Allt det praktiska tycks alltså gått i lås på ett mycket bra sätt och både Michael och Ingemar verkar helnöjda med sin satsning.
Men vad tänker de om dagens låga mjölkpris? Naturligtvis blir det också lite prat om den just nu rådande situationen med extra lågt pris på mjölken som får många mjölkbönder att sluta. Michael är dock inte speciellt orolig. Konjunkturen påverkar ju det mesta och just nu är det nog EU-blockaden och Rysslands köpbojkott som ökat svårigheten att få ut ett bra mjölkpris.
Michael som själv är aktivt i Svenska Lantmän och även i samarbetet med den danska organisationen och då också i HaGeKiel känner sig dock ganska lugn. – Naturligtvis måste vi arbeta för att höja mjölkpriset men framför allt tror jag det handlar om att minska alla särkostnader som lagts på svenskt lantbruk. Det är nödvändigt att svenska bönder ges samma förutsättningar som gäller i våra grannländer. Men jag tror på en god framtid också för oss mjölkbönder.
Mjölken är viktig i vår kosthållning och med den befolkningsökning som sker i världen lär både svensk mjölkoch köttproduktion behövas och finna god avsättning. – Så jag är säkert på att det ska ordna sig – fast ibland får man nog ha lite is i magen.
Text och bild BERNT KARLSSON
Från nunnekloster till säteri
Hammar säteri ett av Värmlands äldsta gods
KARLSTAD
Nära Väse och granne med Vänern på väg ut mot Arnön i Vänern ligger ett av Värmlands äldsta gods, Hammar säteri. Det finns ett gammalt pergamentbrev på Värmlands Museum där gården omnämns och det är daterat 1268. Då ska lagmannen Höld Stråhle ha skänkt bort gården till ett nunnekloster för att frälsa sin själ.
Liten såg med hög kvalitet
Rinns såg levererar både till företag och privatpersoner
RINN
Naturskönt, alldeles invid Badasjön ligger den lilla sågen, Rinns Såg, som har tre ägare och fyra anställda. Ägarna heter Tomas Persson, Mats Larsson och Peter Johansson, som tog över sågen av Sven-Olov Nordström år 1991, fast vi körde då i mindre skala, berättar Tomas.
Den 15 maj kommer nästa tidning
Nästa Jordbrukaren kommer ut den 15 maj och vi håller just nu på att färdigställa alla artiklar. I detta nummer har vi Skogen som tema men vi kommer även att ha plats lite annat. T.ex. kan du läsa om Höglycke nya moderna ladugård.
Här kommer ett litet utdrag ur artikeln så länge
I en period där ett mycket lågt mjölkpris får allt fler bönder att byta mjölkkorna mot köttdjur då satsar istället Michael Hübsch och hans far Ingemar på Höglycke Mellangård Torpa Ydre istället på en ny hypermodern ladugård med plats för omkring 140 nötkreatur varav 70 mjölkkor. Michael är nu tredje generationen Hübsch på Höglycke. Det var farfar Torsten och farmor Eva som 1947 övertog Höglycke då en gård på 32 ha.
Fokus på säkerhet i lantbruket
Bonden utsätts för risk vid vägning av djur

Henrik Österlund, Hencol AB, vinner årets pris Elmia Lantbruk Innovation Award för det obemannade vägningssystemet för nötkreatur Hencol OPV. Från vänster: Ove Hansson, Bergslycke gård som har en sådan anläggning, Henrik Österlund, Hencol AB, Liselotte Broberg (M), kommunalråd i Tanums kommun och Elenor Olofsson, Näringslivsenheten, Tanums kommun. Bild: ELMIA AB
Hencol OPV är juryns val för Elmia Lantbruk Innovation Award 2015. Det obemannade systemet för kontinuerlig vägning av nötkreatur spar både tid och ger bättre säkerhet för djuren och för lantbrukarens arbetsmiljö. Vågsystemet vinner juryns pris som årets bästa tekniknyhet inom lantbruket.
Ett stycke levande landsbygd
Lätt att förstå varför Östra Skrukeby varit uppskattat genom tiderna
ÖSTRA SKRUKEBY (JB)
Det finns många bevis för att människor tidigt uppskattat bygden i Östra Skrukeby och även om den föränd – rats sedan dess är det lätt att förstå varför. Under senare sekel har också fascinerande personer som Olof Larsson levt här. Det är idag en modern levande landsbygd med rik historia vid Roxenstranden.
Östra Skrukeby vid Roxens södra strand är en liten pärla som ibland kallas Östgötaslättens sista utpost mot norr. Här är det jordbruks- och kulturbygd. Fortfarande är det många av de cirka 200 personer som bor här i socknen som är aktiva inom någon jordbruksverksamhet. Det är nära till orter som Linghem, Linköping och Norrköping för de som pendlar.
Läget intill Roxen var fördelaktigt av flera skäl. Man färdades gärna på vatten och sjön kan tänkas ha varit en kontaktmöjlighet med andra på samma gång som den erbjöd såväl fiske som jakt. Här fanns därför människor mycket tidigt, vilket ett lösfynd av en stenyxa visar.
Fornlämningarna av senare datum, brons- och järnålder, är många och av olika slag. Skålgropar, gravfält med mera finns representerade.
Själva sockenbildningen skedde under medeltiden. Socknen finns nämnd år 1275, då som Skrukubi. Säteriet Grensholm, beläget norr om Roxen hörde fram till år 1821 till Östra Skrukeby socken. Av socknens större gårdar kan nämnas Förråds säteri.
I mitten av 1900-talet var socknen räknat till invånarantal en av länets minsta. Kyrkan i Östra Skrukeby har än idag kvar delar från stenkyrkan som byggdes omkring 1140. Av ursprunget finns bland annat portalen till ingången kvar. Här finns inte minst den märkliga stora dörr fylld med järnsmiden. I smidet finns en figur som idag blivit något av ett märke för hembygdsföreningen som har en större version i trä på väggen vid entrén till hembygdsgården. Man har också genom datering sett att trädet som användes till dörren fälldes på 1130- talet. Som så ofta har kyrkan genom seklerna byggts både om och till. En farlig spricka i tornets murverk ledde till att tornet 1868 revs.
En person som kom att betyda mycket för socknen var Olof Larsson. Han föddes i Vånga 1805 och började som bränneridräng hos greve Spens på Grensholm. 1832 gifte han sig och köpte en gård i Östra Skrukeby. Olof Larsson var en minst sagt driftig man. Han kom att öka ut genom att köpa tre angränsande gårdar. En period ägde han även en gård i Vårdsberg och en hantverksgård i centrala Linköping. På hembygdsföreningens hemsida berättas att ”På gården Torp anlade han ett brännvinsbränneri – ett trevåningshus med ägarens kontor och bostad högst upp. Han var nämndeman, kommunalman, auktionist och dessutom bygdens finanskung med en omfattande utlåning.” Att en man som Olof Larsson dessutom kunde hinna med en tidskrävande fritidssysselsättning eller hobby vid sidan av allt annat ter sig häpnadsväckande, men är ändå sant. Han byggde fioler och hann vissa år med ett tiotal. Enligt uppgift har han numrerat minst 315 stycken, inklusive några basfioler. Det här fortsatte han med och gjorde något hundratal efter att han fyllt 75 år. Han kom att bo i Östra Skrukeby till sin död 1906, då var han 101 år.
Östra Skrukeby beskrivs med rätta som ”ett stycke levande landsbygd”. Bygatan som går genom byn är sådär nära allt som en bygata ska vara. I centrum finner man kyrkan på ena sidan, på den andra Skrukeby Södergård och Skrukeby Storgård. I den senare är hembygdsföreningen verksam. Den gamla skolan vid kyrkan är numera församlingshem.
Ja, det är en levande landsbygd.
Text och bild: BO BÄCKMAN