Flera åtgärder kan göra stor skillnad
Stormfälld skog. Bild: BJÖRN ÖST
SKOG (PM)
Flera stormar har drabbat de svenska skogarna under 2000-talet – Gudrun, Per, Alfrida, Hans och nu senast stormen Johannes som drog in vid årsskiftet 2025-26. I ett förändrat klimat förväntas stormskador bli vanligare, men med planerad skogsskötsel kan risken för omfattande skador minska.
Skador efter stormar och snöbrott i skogen har ökat till en markant högre nivå under 2000-talet visar data från Riksskogstaxeringen. Det är den vanligaste formen av skogsskada och i Europa utgör stormar orsaken till ungefär hälften av alla skogsskador.
Stormar, som Johannes, kan vara ett hårt slag för enskilda skogsägare som ställs inför stora utmaningar både praktiskt och ekonomiskt. Informationen nedan är tänkt som ett stöd i en framtida skoglig planering för att minska sårbarheten inför kommande stormar.
Skogens vindkänslighet, och hur stor konsekvens en storm kan få, påverkas av flera faktorer. Skogsbeståndets sammansättning av trädslag, markens egenskaper, valet av skötsel samt var skötselåtgärderna genomförs kan alla inverka på skogens känslighet för starka vindar.
Trädslaget har också betydelse – granar till exempel är extra känsliga för stormar under höst och vinter, eftersom vinden lättare kan få fäste i deras barr. Sjukdomar, som röta, påverkar också hur känsliga träden är mot starka vindar. Plantor som fått växa upp i vindutsatta lägen klarar ofta vind bättre, eftersom de anpassas till påfrestningen från vinden. Träden justerar sin tillväxt genom att anpassa stam och rotsystem för blåst,vilket gör dem mer stormtåliga.
Även trädkronans form kan förändras så att den fångar mindre vind medan träd som växer tätt och aldrig utsätts för vind, däremot blir slanka och mer stormkänsliga. Stormskador är svåra att undvika helt och hållet då vindar kan variera i vindriktning. Blåser det hårda vindar från ett annat håll än den mest vanliga riktningen riskeras träden att skadas även om de tidigare utsatts för vind.
Gallring och avverkning ökar alltid risken för vindskador. De träd som lämnats kvar exponeras då för mer vind än vad de är vana vid. Dessutom minskar det fysiska stödet från omkringliggande träd efter gallring och avverkning. Det tar tid för träden att anpassa sig till de nya förhållandena. Efter gallringsåtgärd kan det ta omkring fem år, och upp till 15 år, innan träden fullt ut hunnit anpassa sig till de nya förhållandena och den ökade vindhastigheten. Stora höjdskillnader mellan bestånd utgör också en betydande risk för vindfällen. Genom att skapa så jämna kanter som möjligt går det att minska vindens påverkan. Det är särskilt gynnsamt om kanterna går längs med den vanligast vindriktningen. Kanter som går vinkelrätt med vindriktningen är oftast de som tar mest skada. Stormskador går inte att undvika helt, men genom anpassade skötselåtgärder efter lokala förutsättningar går det att minska risken för stormskador.
Källa: SLU
