Gudrun och Per har gett mer variation i trädbestånden
Vårtbjörk på före detta granmark. Planterad 2008 utan hägn, röjd en gång och gallrad två gånger. Ska gallras en sista gång inom tio år. Helgesfall.
YDRE (JB)
När stormarna Gudrun och Per rev stora hål i Sydsveriges skogar väcktes nya tankar i många skogsägares huvud. När markerna plattats ner till oigenkännlighet började det gro nya idéer i många bedrövade skogsmän och skogskvinnors inre.
De nya idéerna kom inte med en gång. Inte först, för då gällde det att rädda hela livsverk och ta hand om alla fallna träd. Skulle man få dåligt betalt för virket? Skogsförsäkringen – hur skulle den fungera? Fanns det maskiner att upparbeta träden innan de skulle bli förstörda? Det var många granar som föll. Ett och annat lövträd eller någon tall stod pall för den extrema vinden.
Vad lärde vi oss av det? När alla vindfällen till sist lämnat fastigheten återkom nog tankarna. Ska det verkligen planteras gran av gammal vana? Ska man lägga alla ägg i samma korg? Det finns ju flera trädslag, som passar bättre på vissa marker…
Hur blev det då? Björken, det vackra lövträdet med den vita barken i sin skira grönska om våren, är ingen nykomling i svenska skogar. Kanske lite otacksamt undanskuffad och som i 1960-talets Sverige ofta sprutades med hormoslyr med flygplan för att granen skulle få fritt spelrum. Idag är tankebanorna helt andra även om plantering inte alls är i närheten av granen.
Det finns tre arter i Sverige; Vårtbjörk, masur och vanlig, glasbjörk, och dvärgbjörk. På god granmark rekommenderas vårtbjörken och på fuktigare och låglänta marker passar glasbjörken bäst. Den växer ofta upp där naturligt och utan plantering. Det är viktigt att börja dana björkskog tidigt och se till att 50 procent av trädet har grönkrona.
För en granfantast ser det glest ut i dessa björkskogar men om man vill ha ett timmerutbyte inom 40-50 år vid slutavverkning måste man vara med tidigt och gallra. Står de för tätt blir de klena och mera snökänsliga. Den korta omloppsperioden gör björken till fullgott ekonomiskt alternativ till granskog. Den planteras glesare än granen men många sätter ändå granavstånd (2500 per hektar) då de är rädda för viltbetning. Det är vanligt att man hägnar in den men andra lyckas även utan stängsel om markerna inte ligger för avlägset. 2000 plantor per hektar är vanligt vid plantering. Vid slutavverkning finns 300-350 träd kvar om man satsar på björktimmer.
Det har varit ont om lövsågverk på senare tid i landet. Denna vinter efterfrågas dock faktiskt björktimmer i södra Sverige. Att blanda gran och björk kräver lite mera av skogsägaren då björken kräver mera plats än granen. Ofta blir det då björken som får stryka på foten vid gallring och få björkar blir kvar till slutavverkning. Björken kommer gärna och fyller i om granarna gått ut sig och då får vi inblandning automatiskt.
Masur är en varietet av växtarten vårtbjörk med en genetisk defekt som gör att trädet får vrilar på stammen. Årsringarna orienterar sig fel, vilket ger veden ett flammigt utseende. Finns i liten skala mest för slöjdalster.
Efter stormen Gudrun utgick bidrag för återbeskogning av stormskadad skog. Bidraget utformades för att stimulera en ökad variation och kompenserade för de normalt högre anläggningskostnaderna för lövträd jämfört med barrträd. Det beviljades stöd för föryngring med hybridasp och poppel på skogsmark där planteringen av hybridasp stod för den största delen. Syftet med studien var att inhämta information från denna storskaliga satsning med hybridasp och poppel för att på så vis förbättra kunskapen om trädslagen som odlingsalternativ på skogsmark.
Hybridasp är en korsning mellan den europeiska och nordamerikanska aspen. De första svenska korsningarna gjordes i Ekebo, Svalöv, år 1939 och de visade sig växa oerhört bra. Poppel har aldrig varit något stort skogsträd i Sverige utan har mest använts som vindskydd i plantskolor och fruktodlingar samt som alléträd, främst i Skåne. Det finns sedan tidigare en känd problematik vid etablering av poppel på sura jordar, vilket är vanliga förhållanden på före detta granmark. Samtidigt visar den höga produktionen inom poppelbestånden att trädslaget har potential om etableringen lyckas.
Viltskador var bland de vanligaste skadorna vilket stöder rekommendationen att hägna och att behålla hägnet intakt under lång tid, särskilt i hybridaspbestånd. Sorkar kan angripa de unga plantornas rötter. I en ny doktorsavhandling vid SLU säger man att med hjälp av förädlade plantor och återföring av aska kan poppel och hybridasp med fördel planteras på tidigare granmark. Genom åren har dessa trädslag odlats i Sverige på åkermark med framgång så den kunskapen finns redan. Eftersom granen gör marken sur är askan bra att tillföra innan plantering.
I storskaliga fältexperiment planterades popplar tillsammans med björk, asp, hybridasp, gran och tall. Två marktyper jämfördes – långvarig skogsmark och granbevuxen redan planterad åkermark. Resultaten av försöken var tydliga. Poppel har svårt att klara sig på sura marker – om den inte får behandling med aska. På skogsbevuxen åkermark överträffade poppeln ofta både gran och tall.
Inom bygghantverket är vanliga användningsområden fasader, spåntak och staket. Aspvirket ger inte lukt och smak till mat och är därför lämpligt till slöjdade svepkärl, tråg och korgar. Ett annat användningsområde är bastulavar, då materialet har dålig värmeledningsförmåga.
Så har vi ju lärken, som av många gran- och tallskogsälskande skogsägare anses som ful och värdelös. Vintertid står de som skelett likt döda granar. Och vad blir det av dem vid slutavverkning, ingen sågar ju dem, är vanliga frågor! När våren kommer och den skira grönskan slår ut blir de vackra igen. I Sverige planteras mest hybridlärk, en korsning mellan europeisk och japansk typ. Omloppstiden kan vara 40 år och den trivs bäst på fuktig, frisk, lucker och djup mark som sluttar. Planteras vanligen med 1,5–2 meters mellanrum, hägnas oftast inte men är frostkänsligare än gran.
En fara för lärken är tidig blötsnö i oktober innan barren släppt vilket lätt ger snöbrott som följd. Den har betydligt högre tillväxt (cirka 30 procent) än granen, särskilt i ungdomen. Högkvalitativt lärkvirke som idag används av till exempel båtbyggare är högt betalt om det är senvuxet och utkärnat, samt helst helt kvistfritt. Idag kommer sådant virke från europeisk eller sibirisk lärk.
Vill man ha timmer ur hybridlärken måste årsringsbredden hållas igen i ungdomen, träden stamkvistas och sedan måste föryngringsavverkningen skjutas fram. Detta ger en omloppstid på 50–70 år och träden har då ansenliga dimensioner. Man kan därför kalla tätvuxet kärnlärkträ som ett ”trallvänligt” alternativ till tryckimpregnerat virke. Våra skogsinköpare är ännu lite skeptiska till det icke inhemska trädslaget hybridlärk. Den kan blandas med barrmassaved till viss del. Sågning av den är inte stor heller ännu och den vrider sig och tappar lätt ur kvistar. Troligtvis kommer man hitta användningsområde till trädslaget om den ökar.
Sammanfattningsvis finns flera vägar att gå angående skötsel av nämnda träslag. Björken kan skötas på vanligt gallringssätt med en röjning och två–tre gallringar sedan slutavverkning. Poppel, hybridasp och lärk går att sköta på samma sätt eller plantera och sedan skörda den som energi efter 20–35 år. Då har man ingen kostnad för röjning och gallring utan bara en slutavverkning.
Hybridlärk räknas som ett exotiskt trädslag. Det innebär bland annat att skogsodling på över 0,5 hektar skall anmälas till Skogsstyrelsen. Vid certifiering enligt FSC begränsas där till arealen skog som får återbeskogas med exotiska trädslag, brukligen till fem procent av arealen.
Text och bild: JOHAN FÄLTH
