Uppror på landsbygden

Under långfredagen genomfördes manifestationen Landsbygdsupproret. En manifestation för, eller snarare mot, avvecklingen av den svenska landsbygden. Initiativet kom igång i en diskussionsgrupp på Facebook under mellandagarna. Några enstaka eldsjälar som triggade varandra, vilket ledde till en hemsida och uppslutning från flera hundra bönder och landsbygdsmänniskor på dryga 20-talet platser runtom i Sverige.

Förr-förr-förra LRF-ordföranden, Hans Jonsson, sade att barrikadernas tid är förbi. Jag delar hans uppfattning, men skulle vilja tillägga istället att manifestationernas tid definitivt är här. Folk vill verkligen kämpa för olika saker. Miljö, hälsa, djur och människors rättigheter – och svenska bönder. Långfredagens manifestation är ett utmärkt exempel på detta fenomen.

borringMed år av en uppbyggande känsla av underkastelse och en allt tydligare utgångspunkt i det urbana samhället i alla frågor, har skapat ett tryck underifrån hos människor på landsbygden. Bönder som tvingas sluta samtidigt som billig ”skitmat” konsumeras allt mer, rovdjurspolitik som ska hanteras runt bångstyriga miljöorganisationer med statsperspektiv, byskolor och allmän service och polisiär närvaro som försämras på landsbygden.

Allt detta har skapat ett förståeligt tryck att nu är måttet rågat. För egen del valde jag i ett mycket tidigt skede att tydligt deklarera att LRF Östergötland som organisation står utanför detta initiativ. Skälet var mycket enkelt. I förberedelserna snurrade så mycket olika saker som man ville reagera mot, att det för mig inte var tydligt vem man egentligen ville vända sig till. Det är långt ifrån samma beslutsfattare som ansvarar för nitiska länsstyrelsekontrollanter, lägger ned byskolor eller skapar regler som gör att svenskt lantbruk kan konkurrera på en internationell marknad.

En annan varningssignal som gjorde mig rädd, var de resonemang om ”franska metoder” som flera ville använda. Svenska väljare/ medborgare/konsumenter må betrakta bönder som hjältar i tv-rutan, men hjälteglorian sitter dessvärre ytligt nog för att statarupplevande far- och morföräldrar skulle ilskna till av skitlukt och brinnande bildäck och aktionen skulle bli kontraproduktiv… Emellertid blev det inte så spretigt som hemsidor, Facebook- diskussioner och förslag på skyltbudskap i förväg antydde.

Så när som på hjälplöst naiva, men vällovliga budskap om att ministrar ska införa straffskatt på importerat kött (vi är med i EU…) så var det bland annat helt relevanta krav om rättvisa produktionsvillkor för svenskt lantbruk som framfördes. Ytterst visar hela upproret hur mycket det kokar på landsbygden. Manifestationen visar också vilken härlig kampvilja som finns ute bland bönder, lantarbetare och andra landsbygdsboende som oroas av utvecklingen.

För mig som LRF-engagerad och jobbar med just dessa frågor 365 dagar om året känns det som ett mycket bra stöd i ryggen att man inte är ensam om att tycka landsbygdens överlevnad – hela året – är viktig. Ska man självrannsaka sig, så kan jag delvis känna ett misslyckande att vi inte lyckats kanalisera all denna kraft och kämparvilja via LRF:s organisation, gudarna ska veta att jag grunnat på detta långt innan. Jag har många gånger sagt att det finns en kampvilja där ute, det handlar bara att hitta rätt fråga och forum som fångar människorna.

Landsbygdsupporet lyckades hitta detta! Bra jobbat! Må så gott i det kämpande landsbygds- Sverige önskar Peter

PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland

Share