Skogsmaskiner i snabb utveckling

Tedh Pettersson och Fredrik Karlsson, maskinägare och skördarförare, och Markus Pettersson, son till Tedh.

Flervägs dataöverföring under senaste tioårsperioden

ÅTVIDABERG (JB)

Att kunna dels se tillbaka tio till femton år och se vad utvecklingen lett fram till i dagens skogsmaskiner jag som pensionär med förflutet i branschen kan göra det, det är en enastående utveckling. Det har alltid skett utveckling, det ligger i människans obändiga drivkraft att sträva efter förbättringar. Jag kunde som anställd i stora drag förstå vad som skulle ske och jag hade gärna velat vara med under resans gång.

Landets skogstillgångar har alltid varit av stort värde för både landets ekonomi och för ägarna. Först avverkades skogen manuellt med timmersvans och yxa och virket kördes ut av hästar till bilvägar eller flottläggningsplatser för vidaretransport till industrierna. Nästa steg utgjordes av motorsågens inträde i avverkningsarbetet och att specifikt utrustade traktorer tog över allt större andel av virkestransporterna ur skogen. Från 1960-talet inleddes utvecklingen från enkla jordbrukstraktorer till de skräddarsydda skotarna som finns idag. Från slutet av 1970-talet minskade antalet skogarbetare som med motorsåg gjort avverkningsarbetet och avverkningsmaskinerna började ta över mer och mer, idag avverkas det mesta av allt virke med skördare.

Skördare och skotare har ständigt förbättrats och utvecklats och man kan undra vad som ska kunna bli nästa stora tekniksprång. Den teknikutveckling som är mest påtaglig och som haft en stor effektiviseringsvinst är utan tvekan datorns inträde i de moderna skördare, skotare och även i lastbilen.

Länstidningen tog kontakt med produktionsledaren inom Södras verksamhetsområde i Åtvidaberg, Stefan Wärdig. Det fanns en skördare i arbete strax utanför Åtvidaberg och undertecknad åkte dit. Avverkningstrakten var väl synlig från vägen och i ett lövbestånd var maskinen igång med avverkning.

Kolsebo – Snötomta skogsavverkning AB heter företaget som äger skördaren en Eco Log 550 och i hytten satt en av ägarna Tedh Pettersson som stannade och kom ut ur maskinen för att berätta och svara på frågor.

– Tedh berättade att deras företag ingår i de samlade maskinresurser som utför avverkningar åt Södra inom Åtvidabergs verksamhetsområde och den avverkning vi befann oss på var ett uppdrag åt länsstyrelsen i Östergötland. Avverkningen görs inom ett naturreservat och består av dels slutavverkning av granbestånd som vuxit på tidigare åkermark som efter avverkningen ska stängslas in och betas och dels naturvårdsanpassad gallring i lövdominerade bestånd med stor del ingående ädellöv.

Den aktuella skördaren, Eco Log 550, är en något mindre maskin som framför allt används i gallringsbestånd eller klenare slutavverkningar. Den har fyra lika stora däck som man sätter på slirskyddande kedjor. Den har en förhållandevis lång hydraulisk kran i vars spets själva avverkningsaggregatet sitter och här är det ett engreppsaggregat av märket Log Max 4000. Numera är varje engreppsaggregat utrustat med mekanik för flerträdshantering som kan sägas vara den senast tillkommande funktionsteknik på aggregatet. Någon ytterligare tillkommande teknik kopplat till den fysiska hanteringen av stammar i aggregatet finns inte i dagsläget. För att ta del av det stora tekniksprånget som under den senaste tioårsperioden dragit in som en stormvind i det högmekaniserade skogsbruket, digitaliseringen, så förflyttar vi oss helt enkelt in i förarhytten på skördaren för hit har digitaliseringen nått ut till maskinen bland träden som ska avverkas.

Nödvändiga data från en avverkning har alltid behövt inhämtas och distribueras till funktioner som hanterar volymuppgifter, tidsuppgifter, priser, intäkter, kostnader och statistik mm. Av egen erfarenhet från att ha arbetat som en skogstjänsteman inom det privata skogsbruket från 1960-talet fram till 2006 så har jag varit med om när det gjordes ackordsbortsättningar till skogsarbetarna, manuellt utförd aptering av stammarna med noteringar för stycketal massaved, stycketal och dimensioner för timmer, stickvägsplanering inritade för hand på drivningskarta, virkesanmälan för mätning vid bilväg som underlag för virkeslikvid och arbetslöner. All hantering av förekommande data gjordes för hand med papper, penna och räkneapparat. Under mitten av 1980-talet började datorer komma med enkla program som ändå underlättade det administrativa arbetet. Därefter har det stadigt utvecklats till att klara fler och fler uppgifter och de verkligt stora stegen har tagits de senaste fem till tio åren.

För att beskriva den digitala kommunikationen mellan den operativa ledningen i skogsföretaget och den modernt utrustade skördaren ute i terrängen förklaras bäst genom att följa en tänkt mekaniserad avverkning från början till slut.

Innan en avverkning startar har ett avtal mellan säljare och köpare av virket upprättats. Även detta avtal kan ingås mellan parterna på traditionellt sätt men kan även sättas på pränt i en platta genom att ägare och företrädare för köparen av avverkningen gemensamt på plats i säljarens skog överenskommer om avverkningens omfattning utifrån en digitaliserad skogsbruksplan för fastigheten och signerar överenskommelsen på plattan med senare utskrift av kontrakt.

När så avverkningen ska utföras efter att tidsfristen för hyggesanmälan löpt ut vidtar förberedande arbetet med att iordningsställa ett så kallat traktdirektiv som innefattar viktiga uppgifter om avverkningen förutom ägaruppgifter såsom karta, sortimentsuppgifter, förberedelsearbeten som hyggesrensning eller underröjning, specifika hänsyn utöver de generella som föraren ansvarar för i alla lägen, specifika önskemål om allehanda detaljer. Alla dessa uppgifter överförs till respektive dator i den aktuella avverkningsmaskinen och finns tillgängligt på skärmen framför föraren. Maskinen är utrustad med en GSP antenn som visar var maskinen befinner sig i terrängen på den egna skärmen och detta hjälpmedel har inneburit en stor tidsbesparing när det gäller stickvägsplanering i gallringsobjekten som tidigaare krävdes att en av förarna, vanligtvis, gick runt och markerade stickvägarna med olikfärgade snitselband innan maskinen kom dit och vägarna ritades då in på en karta. Nu med GPS så planerar föraren stickvägarna själv kontinuerligt allt eftersom avverkningen fortskrider utan att gå ur maskinen och han kan också se på skärmen hur långt han når med kranspetsen från stickvägen vilket styr stickvägens dragning. När så avverkningen är klar och virket längs stickvägarna ska köras ut skickas den digitala kartan över till skotaren och då finns ingen risk för att virke blir kvarglömt i beståndet.

Systemet levererar virkesuppgifter digitalt till Skogsbrukets datacentral i Sundsvall som upprättar virkesanmälningar för mätning av virkessortimenten vid industrierna och därefter går transportorder ut till lastbilar som också kan ta emot transportorder digitalt i fordonet med angivelser om leverantör, sortiment, kvantiteter, lägesangivelse och vägstandard och när virket är inmätt utfärdas mätbesked.

Därutöver finns datorstöd för att göra regelbundna avverkningsuppföljningar främst i gjorda gallringar så att man har hamnat rätt i uttag volymmässigt och att avverkningsskador ligger inom stipulerad tolerans. I funktionen kan man sedan skicka uppgifterna till produktionsledaren. Även för uppföljning av stubbehandling har man nytta av utrustningen.

Slutligen kan nämnas att förarna har en app i sin iPhone som länkar ovan beskrivna funktioner så om berörd skulle behöva kontrollera en detalj i en tidigare avverkning så är det bara att ha mobilen med sig så har man tillgång till karta och andra uppgifter för den avverkningstrakt han vill besöka för en kontroll. Även en skogsägare har åtkomst till samma uppgifter om man är medlem i Södra och har den nödvändiga appell. Han har säkert också sin skogsbruksplan i läsplattan eller mkobilen.

Text och bild:

Klas-Göran Wennerström

Share