Magnus Oscarsson (KD) trivs tillsammans med djuren i ladugården.
SVERIGE (JB)
Mjölknäringen i vårt land måste räddas om inte den ska gå samma öde till mötes som tekoindustrin gjorde på 80-talet. Alla måste hjälpas åt och politikernas ansvar är stort. Magnus Oscarsson (KD) från Ödeshög sitter i Miljö- och jordbruksutskottet och han brinner för bönderna i Sverige.
– Frågan måste lyftas nu om inte mjölkbönderna ska försvinna, poängterar Magnus.
Han ger ett flertal exempel på vad som är på väg att hända och konsekvenserna är mångfaldiga. Några är igenväxt landskap, nedläggning av industrier, beroende av daglig import av livsmedel som mjölk, smör, ost, kött med mera.
Försvinner livsmedelsindustrin blir vi i stort sett helt beroende av import och välvilliga grannländer för att överleva. Finland som gått igenom krig och sett sin befolkning svälta vet vad det innebär, och därför har de omkring 80 procent försörjningsgrad. Sverige är nere på 40-50 procent och siffran kan sjunka fort om inte något görs. Ofta hör man uttrycket att bönder alltid klagar, men nu handlar det inte om klagomål utan att vår välfärd och vår framtid står på spel.
På 10 år har vi tappat hälften av mjölkbönderna och en mjölkbonde slutar varje dag. Det påverkar även landskapsbilden och utvecklingen går med explosionsfart. Om inte detta förändras kan det bli katastrof.
– Varför gjorde ni inte någonting? Denna fråga ställs då och vi politiker kommer att stå svarslösa. Därför vill jag att alla politiker samlas kring frågan om jordbrukens överlevnad och börjar agera.
– Jag var på Almedalsveckan och där var i stort sett alla politiska partier eniga om att något måste göras. Därför frågar jag mig om det bara var ord eller om något kommer att hända? Nu måste vi gå från ord till omedelbar handling, betonar Magnus.
Den 7 september anordnar LRF en sympatiåtgärd i Jönköping med anledning av europeiska bönders manifestation i Bryssel angående mjölkkrisen. Syftet är att uppmärksamma vad som händer om mjölkbönderna försvinner och att göra politikerna uppmärksamma på varför mjölkproduktionen är så viktig.
– Självklart kommer jag att vara med i Jönköping, kommenterar Magnus.
För att lösa krisen finns kortsiktiga och mer långsiktiga lösningar. Magnus visar på fyra punkter som ingår i KD:s jordbrukspolitiska program.
1 Se omedelbart till att EU-stödet tidigareläggs.
2 Se över beteskravet vilket infördes 1988. Dagens moderna lösdrift ger korna en helt annan frihet än för 30 år sedan.
3 Inför betesersättningar likt den finska modellen. Det innebär ersättning för varje ko som förs ut i hagen.
4 Se över upphandlingarna. I dag köper kommuner och landsting ofta in livsmedel som produceras i andra länder. Det är ofta livsmedel, som om de producerades i Sverige, skulle vara förbjudna (exempelvis användningen av antibiotika).
– Ersättningen för mjölken till bönderna är för dålig och just nu ligger priset på cirka 2,60 öre litern. För att mjölkbonden ska ha råd att producera måste ersättningen vara minst 3,70 vilket är en bra början. Bonden går då åtminstone på plus minus noll.
Sverige är fantastiskt tycker många turister. I vårt land har vi många vackra, öppna och välvårdade landskap som besökare kan färdas genom. Hur länge kommer det att förbli så?
– Redan nu är stora delar av Norrland avfolkat med ödemarker och nedlagda gårdar som följd. Fortsätter utvecklingen dröjer det inte länge förrän södra och mellersta Sverige går samma öde till mötes. De leende landskapen med de vackra bygderna och betande nötdjur som vårdats i hundratals år försvinner i rask takt.
– Jag känner ett ansvar för den mark som bröts av mina fäder. Min morfars far dikade ur mossen och aldrig att jag skulle låta den förfalla med sly och skogsplantering. Lantbruken med mjölkbönderna är ett kulturarv och utan de rötterna förflackas vårt land, poängterar Magnus, som är uppväxt på en gård, själv driver ett lantbruk och är dessutom femte generationen på gården.
Magnus telefon ringer och det är bönder från hela landet som känner till hans personliga engagemang. Därför reser han ofta ut och studerar verkligheten.
– Jag vill se, höra och uppleva personligt hur bönderna har det. Även om vi riksdagsmän är plenifria på sommaren så fortsätter vår uppgift och vårt ansvar, framhåller Magnus Oscarsson.
Text och bild: BIRGITTA WIDÈN HANS BLOMBERG
