Exempel från verkligheten när grannar har olika uppfattning om nyttjanderätt
När Per-Olov Vogt inte längre fick köra till sin skog på vägen anlade han en egen parallell väg på sin åkermark.
VINGÅKER (JB)
I en tidigare text nämndes värdet av att se över sina servitut. Detsamma gäller för det som står i laga skiftet och det är inte alltid självklart vad det betyder idag.
Först ska understrykas att nedanstående absolut inte är en fullständig redogörelse för alla alla varianter av överenskommelser som kan finnas mellan fastighetsägare, inte heller redovisas alla detaljer i exemplet. Det är heller inget ställningstagande för ena eller andra parten utan bara ett exempel från verkligheten, som en uppföljning av en tidigare text i Jordbrukaren (nr 1, januari i år) som påminde om värdet av att se över sina servitut.
Rent generellt är det en god idé att se över sina papper som hör till fastigheten, inte bara rena servitut. Något som kan verka självklart, att man har gjort så sedan laga skiftet 1859, kan en dag ställas på ända. Det är något Per-Olov Vogt som bor i Valltrand utanför Vingåker fått erfara.
Hans och grannens fastighet har alltid delat en knappt 100 meter lång vägsträcka som löper på gränsen mellan fastigheterna. Med ”alltid” antas från tiden för laga skiftet där sådant här, även rätt till att använda en lertäkt, fiske med mera skrivits in.
Vägsträckan har Per-Olov använt sig av som arbetsväg för att köra till och från sin skog. På ena sidan av vägen finns hans åker och på andra följaktligen grannens åkermark.
– Det är bara jag som använt vägen för vi har vår skog däruppe, berättar Per-Olov.
Grannen ville inte att Per- Olov skulle fortsätta köra på den vägen.
– Sedan byggde han hus uppe i skogen och det gjorde inte saken bättre.
En dag blev det mer konkret.
– Han skulle sälja. Då tog han in en advokatfirma och så jag fick en massa konstiga epostmeddelanden om att det var fel där och där och där. En annan fattade inte det där.
Det var bland uppfattningen om att de hade halva vägen var och att gränsen gick på mitten av vägen, där meningarna gick isär.
– I hans fastighetskarta ser man inte gränsen, då går den mitt i vägen. De har ju alltid haft den där vägen så jag har alltid trott att det varit en delad väg.
Efter att ha tagit del av gamla kartor och dokument och sett allt på plats, så är det lätt att inse det finns utrymme för tolkning, åt det ena eller andra hållet. Per-Olov Vogt bedömdes inte ha någon andel i vägen.
– Nu har jag gjort en egen väg jämte den vägen, säger han och visar den parallella nyanlagda körvägen på hans egen åkermark.
Om allt gått rätt till eller vägens fastighetstillhörighet ska här vara osagt, men frågorna kring vad som gäller i sådana här fall finns kvar. Per Rune Karlsson, senior förrättningslantmätare, reder ut några delar av detta. Han understryker att han inte uttalar sig om enskilda fall, det varken ska eller får han göra.
– En del av processen i det laga skiftet var att innan man fördelade ut vad som var enskilt så var det upp till bönderna eller fastighetsägarna att bestämma vad man ville ha som gemensamma nyttigheter. Något som stod i skiftesstadgan (lagstiftningen) var att man skulle sätta av samfälld mark och då är det normalt sätt så att man till exempel har skrivit att ”här ska vi ha vägen till x i rågången mot prästgården”.
– Sedan är det frågan hur tydlig rättigheten är, hur tydligt den är beskriven. Kan man tolka det som ett servitut eller är det en samfällighet eller är det en nyttjanderätt? En nyttjanderätt skulle också kunna kopplas till en person men inte följa fastigheten.
– Det blir en tolkning idag där man försöker ta reda på vad det står i handlingarna och där man diskuterar med sakägarna. Sedan får man försöka hitta vad som verkar mest sannolikt och fatta beslut om det. Den som är missnöjd kan överklaga.
Det här med urminnes hävd enligt den gamla jordabalken är också relevant att nämna. Begreppet försvann under tidiga 1970-talet och kom att endast omfatta företeelser som pågått mer än 90 år innan de nya reglerna togs i bruk. Alltså att exempelvis en väg använts sedan innan 1882 och kontinuerligt sedan dess.
Har du något råd att ge fastighetsägare om sådant här?
– Det jag personligen brukar säga är att passa på att lösa saker och ting medan ni är överens med grannarna, svarar Per Rune Karlsson utan att tveka. Det blir mycket krångligare och dyrare den dag man inte är överens.
– På det sättet kan det vara väldigt mycket värt att lägga några kronor extra på att reda ut saker och ting medan man har en god grannsämja, kanske göra fastighetsbestämningar på sådant som är oklart eller ta bort rättigheter som inte behövs längre, så att man får rensa. Man anpassar till dagsläget.
Text och bild: BO BÄCKMAN
