Beslut om hänsyn till fornlämningar har visat sig betydelsefullt
AnnKristin Unander, inventeringsledare på Skogsstyrelsen. Bild: PRIVAT.
FORNLÄMNINGAR (JB)
Antalet skador på fornoch kulturlämningar i samband med skogsbruk är det lägsta sedan Skogsstyrelsen började sin uppföljning 2012. Antalet skador eller grova skador har minskat från 20 till 13 procent och skadorna är lägre i alla landsdelar.
– Det är förstås glädjande att det är en så tydlig nedgång. Nu hoppas vi att detta är början på en långsiktig trend så att vi tillsammans kan nå vår nollvision på det här området, säger AnnKristin Unander, inventeringsledare på Skogsstyrelsen.
I skogen kan det finnas fornlämningar som stenåldersboplatser och gravar men också andra kulturmiljöer som berättar om människans historia som till exempel lämning efter kolmila (kolbotten) och torpruiner. För att minska antalet lämningar som förstörs eller påverkas av skogsbruk, gör Skogsstyrelsen sedan sju år tillbaka årliga uppföljningar.
Uppföljningen i år har gjorts på omkring 415 avverkningar och 900 enskilda lämningar över hela landet. De inventerade lämningarna delas in i fyra kategorier: utan skada, påverkad, skada eller en grov skada. Förra året var det i snitt 20 procent av lämningarna som hade en skada eller grov skada efter skogsbruk, men i årets uppföljning har det minskat till 13 procent.
– Vi kan se att utbildning är den enskilt största faktorn till minskade skador. De företag som utbildat i kulturmiljövård i alla led från röjare upp till chefsnivå har en tydlig påverkan på resultatet på landsdelsnivå, säger AnnKristin Unander.
Ett tydligt exempel på detta är skogsbruket i södra Norrland som kraftsamlat kring utbildningar och där skadenivåerna minskat stadigt tre år i rad.
Den enskilt största orsaken till skador är fortfarande markberedning, följt av körskador. I materialet för 2018 är det ingen landsdel som sticker ut med speciellt mycket skador från någon skadetyp utan alla följer samma mönster. Att förstöra eller skada fornlämningar är ett brott mot kulturmiljölagen.
För att markera att det finns en kulturlämning i skogen eller på ett hygge används så kallade kulturstubbar, träd som kapats i 1,3 meters höjd. Det har visat sig vara en effektiv metod att minska skadorna. Där Kulturstubbar placerats utanför och runtomkring kulturlämningen på ett tydligt sätt, minskar skaderisken med 90 procent mot att inte märka ut kulturlämningarna med någon kulturstubbe alls. Användningen av kulturstubbar ökar i alla landsdelar, visar årets inventering.
Att länsstyrelserna skrivit beslut om hänsyn till fornlämningar har visat sig betydelsefullt för antalet skador. I de fall där det finns ett beslut ligger andelen skadade lämningar på sex procent jämfört med 28 procent där inga beslut tagits.
Källa: Skogsstyrelsen
