En övning som visar hur mycket antibiotika som används av olika länder för att producera ost. Det blev en spruta för den svenska, hela 16 för den tyska och skrämmande 30 sprutor för den italienska.
BORENSBERG (JB)
Vi har väl alla hört om hur svårt Sveriges mjölkbönder har det med lönsamheten. Det är braskande rubriker i lantbrukspressen om att si och så många mjölkgårdar läggs ner varje dag. Så här kan det inte fortsätta. Vad görs från politikerhåll? Vet de styrande om hur en helt vanlig lantbrukare och mjölkproducent har det? LRF i Östergötland bjöd in östgötarna från ”riksdagsbänken” till familjen Petersson på Kolstorps gård inte långt från Borensberg.
Örjan och Leif Pettersson med Leifs söner Arvid och David tog emot samt Peter Borring och Erik Erjeby, regionordförande respektive regionchef i LRF Östergötland. De som hörsammat inbjudan var Andreas Norlén (M), Johan Andersson (S), Betty Malmberg (M), Staffan Danielsson (C) och Magnus Oscarsson (KD). Inbjudna var bland andra även Kristina Zetterström, länsråd, Maria Leclercq, länsveterinär, och Jonas Carlgren, mjölkproducent men även sittande i Arlas styrelse.
Man samlades i den stora, ljusa och luftiga ladugården byggd 2009 där djuren var mycket lugna och trygga. Peter visade på diagram och informerade lugnt och sakligt om mjölkböndernas situation. Ibland inflikade David eller någon av de andra Peterssons om hur just de upplever sin situation. På ett mycket överskådligt och lättfattligt sätt, visades på hur många arbetstillfällen som en mjölkbonde genererar.
– Varje mjölkgård sysselsätter fem personer utanför gården. Försvinner gården försvinner inte bara arbeten utan också skatteintäkter. Landsbygden avfolkas och då blir det färre barn i skolan med nedläggning som följd. Det ena föder det andra, sa Peter Borring.
Mjölkproducenterna stöttar även transportsektorn för svenska åkare, då man transporterar till exempel mjölk, foder och kanske skogsprodukter. Så visade han på hur tokigt dieselskatten slår för den svenske bonden gentemot den danske respektive finska bonden. – Kör den svenske bonden 100 hektar kan den finske köra 129 hektar och den danske 142 hektar på samma dieselkostnad.
Det finns förslag om både höjd skatt och höjd återbetalning på dieselskatten men ändå så hamnar den svenske bonden bakom sina nordiska vänner. Dansken kan då köra 134 hektar, finnen 120 hektar och svensken 100 hektar.
–Vi förbrukar cirka 35 kubikmeter diesel på Kolstorp. och på det betalar vi cirka 138 000 kronor mer i skatt än den danske, berättade Leif.
Kolstorp gård brukar 300 hektar åker/beten och 200 hektar skog. De har cirka 170 mjölkande kor på tre robotar. Dessa kor levererar cirka 5000 liter mjölk per dag. De föder även upp alla sina tjurar och kvigor. Detta sker på en annan gård som de också brukar. På Kolstorp används bara svenskt foder och i foderstaten finns också proteinrik åkerböna som man odlar själv.
En annan mycket pedagogisk övning var att sätta små sprutor i olika ostar. Ostarna kom från Sverige, Danmark, Tyskland och Italien. Helt vanliga ostar som vi konsumenter köper.
Sprutorna representerade den mängd antibiotika som respektive land använder för att framställa dessa ostar. I den svenska osten satt till slut en spruta, i den danska tre, i den tyska 16, medan i den italienska hela 30 sprutor. Länsveterinär Maria Leclercq fick svara på många frågor om antibiotikaanvändning i Sverige.
– Visst ska sjuka djur få medicin, men vid en juverinflammation till exempel tas en odling först innan medicinering. I vissa andra länder ges antibiotika i förebyggande syfte, även om de inte har fått någon sjukdom.
Någon gav exempel på Brasilien där man både ger antibiotika men även hormoner i förebyggande syfte. Sen kallas det naturbeteskött för att djuren betar ute. Ekologiskt?
Många kommuner verkar bara se ekologiskt och inte tänka på var produkterna till skolor och andra institutioner är producerade. Men det har blivit en mer positiv vilja det senaste året av kommunernas inköpare, att handla på hemmaplan.
Magnus Oscarsson (KD) från Ödeshög berättade att i Ödeshögs kommun har man ställt som krav, att eleverna måste få se platsen där deras mat produceras. Det har också givit ett positiv eko till lantbrukarna i bygden.
Ursprungsmärkningen var också något man tog upp under den sopplunch man bjöd på. Vem hade en aning om att det finns mjölkpulver i sill eller maränger? Och var kommer det mjölkpulvret ifrån? Sverige eller något annat land? Att det finns mjölkpulver i till exempel mjölkchoklad är mer naturligt och Peter Borring kunde lugna åhörarna med att Cloetta tar sitt mjölkpulver från Vimmerby.
– Vi är det enda landet bland EU:s 27 medlemsländer som klassar jordbruket som miljöfarlig verksamhet. Ändra på den attityden, uppmanade Peter.
– Vi har tillgång till ett av världens finaste vatten, bra klimat och mycket beten, men vi kan inte spela i matdivisionen med ena handen bakbunden. Se också till att delutbetala stöden nu!
På det kunde inte Kristina Zetterström, länsråd i Östergötland lova något, men man ska prioritera de östgötska mjölkproducenterna i vårt län. Som förklaring gav hon att man inte har personal tillräckligt att sköta den saken. Alltså samma sak som senaste de 10- 15 åren.
Tydligen delas pengar ut till länen/regionerna efter hur många personer som bor där, inte hur landskapet med tillhörande produktion ser ut. Ett landskap med många naturbetesmarker behöver mer pengar än en storstadsregion med sällskapsdjur. Det kallas fördelningsnyckel.
– Vi vill tacka för att vi fick komma, sa Andreas Norlén (M) till slut och talade för de riksdagspersoner som kommit.
– Vi är lite klokare och ganska skakade av hur ni har det. Vi har också fått flera reflektioner och nya tankar och det är vi mycket tacksamma för.
Den 21 september kommer det att ske en manifestation i Stockholm om lantbrukarnas situation i Sverige. Väl mött!
Text och bild: EVA CARLSSON
