Allkonstnären i Herrgården

Filosofen och byggmästaren Stefan Fälth

Nina och Stefan njuter av att våren äntligen har kommit. Trä – kanonerna framför boningshuset har Stefan tillverkat själv.

BOXHOLM (JB)

Stefan Fälth är en allkonstnär i ordets rätta bemärkelse. Han har hittills byggt eller flyttat ett 30-tal hus och han titulerar sig själv, med all rätt, för byggmästare. Flera av husen han har flyttat är riktigt gamla och varsamt  renoverade av denne skicklige hantverkare.

En del människor är mer intressanta än andra och Stefan Fälth tillhör definitivt en av de mer intressanta. Med en sprudlande berättarglädje och glimt i ögat delar han med sig av sin livsberättelse och sina tankar för Länstidningen. Det är den första riktiga vårdagen för året och Stefan och hans sambo Nina Hallen tar igen sig i solskenet på en soffa utanför det timrade boningshuset.

I hagen nedanför njuter Ninas vackra ridhästar av solen och värmen. Nina och Stefan har varit sambo i ett år och träffades via gemensamma bekanta. Tidigare bodde Nina i Uppsala, där hon fortfarande har kvar sitt arbete som produktionsplanerare inom skönhetsindustrin. Hon åker till Uppsala tidigt på måndagsmorgonen och kommer tillbaka till Hageby på torsdagskvällen och arbetar hemifrån på fredagar. Hon saknar inte storstaden utan trivs väldigt bra på landet.

– Jag är uppvuxen på landet, jag brukar säga att jag har bytt från slott till herrgård säger Nina och ler. Mina föräldrar drev en konferensanläggning på Lejondals slott i Bro utanför Stockholm när jag växte upp.

Det här med herrgård får sin förklaring av Stefan som berättar att när han för tio år sedan slog sig ner på gården hette den Fridhem Hageby Mellangård.

– När jag byggde det här huset ville jag byta namn på gården och tyckte att Herrgården passade fint eftersom jag då bodde ensam och är en herre, säger Stefan.

Boningshuset är från slutet av 1600-talet och har tidigare legat i Röks församling och har troligtvis varit ett gästgiveri från början.

– När jag köpte huset hade det stått tomt en tid och det var flera underliga tillfälligheter som gjorde att det blev mitt. Till en början var jag inte intresserad och första gången jag var inne i huset var jag till och med lite rädd. Det kändes som om det fanns någon i huset, någon som vid ett tillfälle knackade mig i ryggen. Men jag köpte det trots allt och det har faktiskt hänt lite underliga saker här också. De där andarna eller vad det nu är har följt med hit, men nu är jag inte rädd längre.

Stefan är lite filosofiskt lagd vilket påminner om hans far, den välkände konstnären Arne Fälth, som bor i granngården.

– Ja pappa och jag har både filosoferandet, konsten och historia som gemensamma intressen, medger Stefan.

Väl inne i det trivsamma köket fortsätter samtalet. På det stora nötta träbordet är kaffet framdukat tillsammans med en alldeles färsk sockerkaka som Nina har bakat på morgonen. Huset har en fin gammaldags charm med höga trösklar, låg takhöjd, träbjälkar och spröjsade fönster. Allt det gamla är bevarat och samsas fint med den moderna köks- och badrumsinredningen. I  salen huserar två snygga och lagom lättklädda skyltdockor.

– Jag tycker de här damerna pryder sin plats. När jag köpt den första lät jag henne sitta i lusthuset några dagar ända tills en granne påpekade att den vackra damen satt ovanligt stilla dag efter dag. Då fick hon flytta in i huset. Sedan fick hon sällskap av en till och Nina är som tur är inte svartsjuk, säger Stefan.

Det finns en hel del äldre och lite udda föremål på gården vilket föranleder frågan om Stefan är en samlare.

– Nej, jag kan inte beskriva mig som en samlare, jag köper det jag tycker om och behöver. Det enda som kanske kan kallas för samling är mina gamla traktorer, men de har jag mest skaffat för att arbeta med. Jag renoverar inte bara gamla hus utan även gamla fordon. Jag har åtta äldre traktorer och tre lastbilar.

Stefan har alltid bott på landet och sedan vuxen ålder drivit lantbruk i mindre skala. Farmor och farfar var storbönder och även föräldrarna har varit lantbrukare innan pappa Arne helt började livnära sig på sin konst.

– För min del började det med några får en gång i tiden, sedan övergick jag till kor, berättar Stefan. Nu har jag fem amkor, varav ett par av dem redan har fått kalvar. De går och betar här på gården och det är trivsamt.

Förutom korna finns det en katt och Ninas två ridhästar Love och Qlara i Herrgården.

– Jag tar hand om hästarna när Nina är i Uppsala och jobbar, jag byggde ett stall till dem förra året. Själv är jag inte så bra på att rida men jag gör mina försök och det går väl hyfsat, tycker Stefan. Nina däremot är jätteduktig, hon har ju ridit sedan hon var sex år.

Hittills har Stefan byggt eller flyttat ett 30-tal hus och han funderar på att göra en bok, eller kanske snarare en folder, över alla sina husprojekt.

-Titeln ska vara ”Han byggde sig en herrgård”, men det blir nog inte kioskvältare precis, säger han och ler.

Stefan är utbildad inom möbel- och inredningssnickeri och har en grundläggande konstutbildning från Lunnevad. Han har varit sin egen arbetsgivare i stort sett i hela sitt liv förutom ett par år då han jobbade halvtid på Stadshotellet i Mjölby.

– Jag vill vara min egen chef, så enkelt är det, menar Stefan.

Men förutom att vara sin egen har han också en konstellation tillsammans med gode vännen Johan Milton i Vadstena. De kallar sig för Spontanbyggarna Kling & Klang.

– Jag har arbetat en hel del för och tillsammans med Johan, berättar Stefan. Familjen Milton äger och driver Vadstena Klosterhotell AB och numera driver de också verksamheten på Vadstena slott, där vi för tillfället håller på och bygger en borg.

När Stefan flyttade till Herrgården för tio år sedan fanns det två hus på gården, ett boningshus som nu är hyresbostad och en ladugård.  Nu finns det tolv hus varav de nyaste byggnaderna, som består av ett boningshus och två flyglar, beräknas vara klara till sensommaren. Det äldre timrade huset har flyttats från Blåviks gård och de två flyglarna kommer från Närke.

Herrgårdens ägare är helt uppenbart en mycket flitig och arbetsam man med ständigt nya projekt på gång och man undrar om det finns tid över för annat än arbete? Han tänker efter en liten stund men så inskjuter Nina att läsning är ett stort intresse.

– Jo jag läser en del, berättar Stefan, framförallt om de ämnen som intresserar mig mest, etnologi och historia. Och förstås en del om gamla byggnader.

Stefan erkänner att han är ganska disciplinerad.

– Klockan ringer halv sju varje morgon och jag arbetar med något varje dag, men jag kan också koppla av. Nina och jag har nyligen varit på en liten resa till Hälsingland och vi åker på dans ibland och vi träffar goda vänner.

– Jag kunde inte dansa innan jag träffade Stefan, erkänner Nina, men nu har han lärt mig att bugga till och med.

Byggherren Stefan och hans sambo Nina lever ett gott liv på Herrgården. Här finns tid för både arbete och umgänge. Och filosofiska resonemang emellanåt!

Text och bild: GEN LARSSON

Share

Här förenas miljönytta med nöje

Torpa gård tänker genomgående fossilfritt

Bengt Samuelsson är en sann entreprenör med ett starkt miljötänk.

På gården Torpa i närheten av sjön Boren har Bengt Samuelsson med sonen Niclas skapat ett rekreations-, event- och konferenscentrum som till 98 procent är fossilfritt.

Bengt Samuelsson möter upp på gårdsplanen och tar med Länstidningen på en tur runt området. Han berättar om hur det hela började.

– Familjen satt en kväll och diskuterade om vad vi skulle göra med gårdens stora sandgrop. Varför inte göra en motorbana? sa någon. Just då föddes idén vid kvällsmaten på gården, berättar Bengt.

Intresset för bilar fanns redan. Niclas började köra folkrace redan vid 15 års ålder och Bengt var alltid med och stöttade. Banan byggdes för 18 år sedan och första körningen var då år 2000.

– Min son tyckte att jag skulle testa att köra folkrace och jag tänkte att det går ju att försöka så jag skaffade en Volvo 142 av 1969 års modell med B 20 motor  – och byggde min egen folkracebil. Jag blev förvånad när jag vid SMK:s klubbmästerskap blev trea, berättar Bengt.

Bengt Samuelsson får ibland höra skeptiska invändningar om hur hans motor -och racingintresse kan gå ihop med gårdens miljöambitioner eftersom dessa bilar inte går på diesel. Naturligtvis har han ett svar på detta för rally- och folkracebilarna går nämligen på etanol.  Eftersom etanolen är E 85 och 15 procent då består av bensin kommer man inte riktigt upp till 100 procent fossilfrihet så här har vi alltså de två procenten fossilbränsle.  Gårdens samtliga dieselfordon går även de på miljöbränsle som RME (rapsmetylester) och HVO (hydrerad vegetabilisk olja).

Tänket på Torpa gård är tydligt och gården har ett kretslopps- och miljötänk. All energi, förutom 2 procent, som anläggningen förbrukar kommer alltså från förnyelsebara källor.  Elen produceras av 500 kvadratmeter solceller på ett par ladugårds- eller magasinstak och  uppvärmningen ombesörjs av halmpannor som får sitt bränsle från gårdens egen spannmålsodling som är på 100 hektar, förklarar Bengt.

När bilbanan kom igång visade det sig att den genererade fler verksamheter.  Det behövdes en restaurang och besökarna började efterfråga hotell. Hotellet har 23 rum med just hotellstandard och nu finns det möjligheter till konferenser, mässor och andra event. Alla vill inte köra rally och så skapades Fångarna på Torpa, vilket är spänningstävlingar med upp till 15 aktiviteter. – Här i dammen får många sig ett dopp när de går banan, säger Bengt och ler.

Gården Torpa ligger i ett intressant landskap med tanke på naturmiljön. När inlandsisen drog sig tillbaka bildades rullstensåsar som genomkorsar landskapet. De stora vida slätterna visar även att här var det ett sjölandskap efter issmältningen. Sjön Boren finns kvar och den ligger inte långt från Torpa. Möjligheterna till fiske finns där och många utlandsturiser, främst polacker, kommer för att fånga storgäddan.

Bengts ord ”Vi försöker utnyttja alla gårdens resurser” stämmer verkligen och till det måste också fogas gårdens miljötänk.

– Vi vill visa att jordbruket och skogen är grunden för att miljömålen i Sverige ska nås. Själva har vi satsat fyra till fem miljoner för att leva upp till vår ambition att alltså driva våra verksamheter fossilfritt och med ett kretsloppstänk, betonar Bengt

Ofta är Bengt ute och pratar om Torpa och han får mycket uppmuntran. Gården får även många besök och för ett par veckor sedan var Gustav Fridolin där och studerade deras miljölösningar.

– Pengar som vi satsat kommer att löna sig längre fram eftersom fossilfritt är det enda för framtiden och vem blir inte nöjd om något är både roligt och nyttigt. Vi måste tänka på våra barn och barnbarn, blir Bengts slutord.

Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG

Share

Välj skogsplantor efter bestånd

Arbetskraft från Estland, Lettland, Litauen och Polen fixar skogsplanteringen

Calle Rahm har lyft ner en pall med kartonger och hjälper Gunnar Spetz att lasta.

SVERIGE (JB)

Åskilliga miljoner plantor ska planteras varje år i Sverige. Många självverksamma skogsägare med måttliga planteringar klarar sig ofta själva men i många fall, då det kan vara stora planteringsobjekt så måste lejd arbetskraft utföra planteringen. Här har en stor förändring skett sedan Berlinmuren föll 1989 och när de baltiska länderna senare kom med i EU och kunde tillgodogöra sig den fria rörligheten för arbetskraft inom EU.

Tyvärr finns idag ytterst få svenskar, framförallt ungdomar, som klarar av att utföra detta arbete. Ungdomar som vuxit upp utan kontakt med arbetslivet på landsbygden med jord- och skogsbruk vet inte vad det handlar om. I ärlighetens namn ska sägas att läget avseende inhemsk arbetskraft är situationen bättre i Norrland än i södra Sverige.

Sedan ett tjugotal år tillbaka, utförs all plantering i Sverige av personer från Estland, Lettland, Litauen och Polen, de är duktiga och gör ett bra jobb. Plantering är ett jobb som kräver en viss kunskap om hur växter ska behandlas för att de ska rota sig och växa. Man kan naturligtvis fråga sig om inte maskiner skulle kunna göra jobbet, visst många maskiner har tagits fram och testats genom åren men ingen har fungerat till full belåtenhet. Det beror på att det handlar om levande växter som ska ner i mineraljorden, vi har en högst skiftande terräng som gör det svårt. Manuell plantering kommer att krävas även i framtiden.

De vanligaste trädslagen som planteras är naturligtvis gran och tall. Därutöver planteras lärk, björk, poppel, ek och fågelbär i avsikt att bilda bestånd. Ytterligare trädslag kan förekomma men då i form av vårdträd i någon form.

Det finns två typer av framtagna plantor, barrotsplantor och täckrotsplantor. Ursprungligen fanns bara barrotsplantor vars framställning börjar med att frö sås på friland och där får växa i ett eller två år för att sedan omskolas. Plantorna planteras om på friland dock med större avstånd mellan plantorna så att de har utrymme att växa både med sitt rotsystem och grönkrona under ett eller två år. Efter tre eller fyra års växttid på friland tas plantorna upp, packeteras och distribueras ut för plantering.

Med täckrotsplantor får den som planterar ett lättare arbete med betydligt högre prestation. Täckrotplantor togs fram redan på 1970-talet. Pionjärer med täckplantor var skogsbolaget Kopparfors i Gästrikland men sedan har planttypen utvecklats mycket och får nog anses vara den bästa plantan för plantering på markberett hygge. Det har också tagits fram en variant mitt emellan de ovan beskrivna plantorna, pluggplantor.

Det är egentligen från början en täckrotsplanta som framställs genom att man sår ett frö i varje pipa i en plastkassett som är fylld med ett torvextrakt. Där får täckrotsplantan växa, först i växthus och senare utomhus för att härdas, ett eller två år till färdig planta. När det gäller pluggplantan så flyttar man plantor från kassetten och planterar på friland där de får växa ett år och blir då en robustare planta.

Svenska Skogsplantor har en intressant variant av täckrotsplanta gran som är betydligt kraftigare vilket betyder grövre stamomkrets och längre ovanjordsdel, inemot 40 cm, och då liknar pluggplantan men är mycket rationellare att ta fram genom att den kan växa färdigt till sin storlek i en plastkassett med större volym torvsubstrat till rötterna.

När det gäller plantering efter gjord föryngringsavverkning på normal fastmark som är markberedd så gäller täckrotsplantor som givetvis ska vara behandlade eller utrustade för att minimera angrepp av snytbaggen. Plantorna behöver dessutom behandling för att motverka skada av viltbetande hjortdjur, i första hand älgen.

Alternativet när det gäller granplantor är barrotsplantor som är betydligt större och grövre i stamomkrets som fler väljer om man har extremt gott om vilt men också där man kan vara rädd för en ymnig örtvegetation. Trots markberedning innan plantering skulle örtvegetationen kunna kväva de mindre täckrotsplantorna och de används även på frostbenägen ståndort då en etablerad barrotsplanta snabbare kan nå frostfri höjd.

Dessa barrotsplantor eller pluggplantor är de enda tänkbara när det gäller hjälpplantering. Det gäller att snarast efter den första planteringen göra hjälpplanteringen om det behövs. Här kan man då inte göra en maskinell markberedning eftersom det ändå finns många plantor som ska växa vidare. Man kan behöva göra en manuell markberedningsfläck för varje planta med kombinationsredskap av typ Bodenhacka.

När det gäller utrustningen för att plantera täckrotsplantor så används ett planteringsrör som man slår ned i marken och öppnar käftarna på, släpper ned en täckrotsplanta med dess rotklump genom röret. När plantan med rotklump kommit på plats lyfter man upp röret och trampar till runt plantan och går vidare till nästa planteringspunkt.

Som medeltal kan man säga att det ska planteras cirka 2500 plantor på en hektar och för att täcka upp hela ytan sätter man plantor efter ett kvadratförband så att alla plantorna har två meter till nästa planta. Det kan även vara ett rektangelförband där ett mått givet som två meter mellan markberedningsraderna. Vill man ha ett större antal plantor per hektar, får man krympa avståndet i raden mellan plantorna till kanske 1,6 meter, då blir det något över 3000 plantor per hektar.

Ett planteringsproffs i Norrland på stora markberedda hyggen med effektiv försörjningskedja av plantor på hygget kan plantera 300 plantor i timmen vilket betyder fem plantor per minut, då kan förtjänsten också bli god. I våra trakter med mindre hyggen och därmed större andel ställtider med flyttar och planthämtning kan utsatta plantor ligga i intervallet 150 – 200 stycken per timme vilket betyder en planteringstakt på cirka tre plantor per minut.

Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM

Share

Tunnbröd bakat på gammalt vis

Ombyggd manskapsbod i Gävbo passar fint som bagarstuga

När brödet ska in i den 480 grader varma ugnen krävs koncentration och precision. Sex sekunder tar det för brödet att gräddas.

Linköping (LT)

Mitt i den östgötska myllan har Ulla Friberg valt att bygga ett tunnbrödsbageri enligt gammal hantverksmässig metod. Produkterna därifrån är från grunden ekologiska och närodlade.

Ulla berättar att hon hade en önskan om att göra något hemma. Hon funderade och så föddes idén om ett tunnbrödsbageri på gården.

– Först hade jag tänkt göra om ett av de gamla husen till bakstuga. Det hade blivit ett långdraget och krångligt projekt, exempelvis att mura en ung efter gammal modell. Eftersom jag hade en längtan att få sätta igång blev lösningen att köpa en gammal manskapsbod och inreda den till bakstuga, berättar Ulla.

När idén väl var förankrad gick hon på kurs i Östersund hos Eldrimner. Det är ett företag som riktat in sig på mathantverk och småföretagande. Där får man lära sig att baka med surdeg och att grädda i stenugn. Just tunnbrödsbakandet fick hon lära sig ute på praktik och hos de som var vana och kunniga tunnbrödsbagare. Ugnen vid bak av tunnbröd är en viktig sak.

I Östersund fick hon kontakt med en man som konstruerat en ugn, närmare bestämt Jamtugnen som är speciellt byggd för tunnbrödsbak. Ugnen är låg och har en temperatur på 480 grader. När man bakar gäller det att vara snabb för brödet är färdigt på sex sekunder.  Starten gick 2014 och sedan dess är det full fart i den gamla hantverksboden.

Ulla har ett stort engagemang för gamla kulturraser när det gäller kor och höns samt även när det gäller säd. Nakenkorn är en mycket gammal sort som hon själv börjat odla.

– I början gjorde jag allt manuellt, sådde och skördade för hand. Nu har jag fått till ett helt tunnland och har använt en mycket gammal tröska. Nakenkorn har inga skal utan kan användas direkt, exempelvis som matris, påpekar Ulla.

Nakenkornet mal hon själv men hon köper kulturspannmål och annat ekologisk spannmål från bönderna omkring.  Hon anlitar Orga kvarn i närheten av Norrköping som tar emot och mal ekologisk säd.

Ullas livsfilosofi är att ta vara på det som finns och förädla det. Hon är självförsörjande med sina fyra kor av allmogerasen Väneko.  Kon kommer från Västergötland där en bonde vägrade rätta sig efter de moderna påfunden. Hos honom hittades så den gamla rasen, som fick namn efter bondens gård. Nu är Ulla en av dem som ser till att rasen fortlever och dess mjölk är ett av grundämnena i hennes tunnbröd.

– Förutom bröd och mjölk använder jag även potatis. Jag har fått ett gammalt recept från Dalarna. Brödet är speciellt för Älvdalen och kallas för Kavelgris, kommenterar hon.

Ulla gör en mängd olika sorters tunnbröd med olika kryddning enligt speciella recept.  Hon påpekar även att just tunnbröd går utmärkt att frysa om efter upptinning. Varken smak eller konsistens förändras betonar hon.

Hur når ditt bröd konsumenterna?

•Framförallt är jag med på marknader. Bondens marknad i Linköping är mycket bra. Det finns  även många marknader i dag som koncentrerar sig på hantverk och kvalitetsprodukter som exempelvis Heda marken i Ödeshög. Gårdsbutiker säljer även mitt bröd och jag är med i Rekoringen. (Om Rekoringen har Länstidningen haft en artikel i ett tidigare nummer). I boken Östgötamat finns även mitt bageri och tunnbröd omtalat, framhåller Ulla.

Ullas intresse för närodlade och ekologiska produkter är ett huvudspår i hennes tänk. Risken att få i sig några främmande tillsatser i hennes bröd är obefintlig.

Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG

Share

Miljoner till jord- och skogsbrukare

Svenska jord- och skogsbrukare får i år 153 miljoner i utdelning från Landshypotek. Den egna bankens överskott för 2017 delas ut till låntagarna inom jord- och skogsbruk.

Av dessa delas 22,1 miljoner ut till jord- och skogsbrukare i region Östgöta och för Värmland 8,1. Utdelningen fastställdes nyligen när Landshypotek ekonomisk förening höll stämma på Gröna Lundsteatern i Stockholm. Landshypotek Bank ägs av cirka 40 000 lånekunder inom jord och skog, organiserade som medlemmar i Landshypotek ekonomisk förening. Bankens vinst för 2017 delas ut till medlemmarna. De senaste sex åren har Landshypotek delat ut drygt 900 miljoner till svenska jord- och skogsbrukare.

Landshypotek bank gjorde ett bra resultat under 2017 och rörelseresultatet uppgick till 339,2 miljoner. Vid föreningsstämman i Landshypotek ekonomisk förening fattades beslut om att 153 miljoner delas ut till bankens medlemmar, vilket är nio procent på medlemmarnas insatser. Låntagarna i Landshypotek bank kan därmed se fram emot miljonutdelning från sin bank i maj. – Genom att vinsten går tillbaka till oss låntagare kan vi säkerställa att pengarna ärkvar inom näringen. Det är ett viktigt tillskott för fortsat utvecklat företagande och boende på landsbygden, säger Per-Olof Hilmér, ordförande i Landshypotek ekonomisk förening.

– Det är fantastiskt att jobba på en bank där det är tydligt vart vinsten går. Det är också en viktig del i vår uppgift att fortsätta säkerställa att det går att driva svenska jordoch skogsbruksföretag, ha svensk livsmedelsproduktion och välskötta skogar, säger Per Lindblad, vd för Landshypotek bank.

Share

Långasjö framtidsrustat för 100 miljoner

Lördagen den 21 april nyinvigdes Södras sågverk i Långasjö tillsammans med över två tusen. Under 2017 investerades drygt 100 miljoner vid anläggningen för ökad kapacitet och effektivare produktion. Satsningen har även skapat 25 fler arbetstillfällen

Över två tusen besökare från runt om i Götaland närvarade när Långasjö sågverk invigdes på nytt. Temat för dagen var ”Här skapar vi gemensamt en hållbar framtid”. Det tog sig form bland annat under invigningsceremonin där hela kedjan från skogsägare, skogsinspektor, medarbetare, kund och den framtida generationen knöt band istället för att klippa band.

– Jag är stolt över det vi har gjort i Långasjö. Genom denna investering på 100 miljoner kronor har vi skapat ett effektivt och modernt sågverk där vi kan producera en ännu större volym till lägre kostnad och möta efterfrågan på våra hållbara produkter. Investeringen gör anläggningen väl rustad för framtiden och stärker vår position på marknaden, säger Jörgen Lind – quist, affärsområdeschef Södra Wood.

Sågverket producerar bland annat paneler och reglar men även målade produkter, en produktkategori där efterfrågan ökat varje år sedan 2013. Leveranserna sker framförallt till Holland och Sverige, två marknader där trycket på byggträ är högt. – Efterfrågan på marknaden är stor och vi ser redan positiva resultat från investeringen. Sågen har varit i full produktion med den nya utrustningen sedan november 2017 och presterat enligt plan, säger Jörgen Lindquist.

Investeringen om drygt 100 miljoner ger anläggningen en kapacitetsökning på 30 procent från 280 000 till 360 000 kubikmeter per år. Produktionen blir också effektivare genom bland annat bytet av en klensåglinje till en profilerande mcirkelsåglinje med en hastighet om 150 kubikmeter per minut jämfört med de tidigare 88. Utöver den nya såglinjen har det även byggts en ny paketläggare, ny virkestork och ett nytt virkesmagasin på 8 000 kvadratmeter.

Källa: www.sodra.se

Share

Askåterförening i skogen ger bra balans

Värmlands läns luftvårdsförbund bjöd in till öppna föreläsningar om luften i Värmland

Stefan Andersson, markspecialist på Skogsstyrelsen berättade om arbetet med att motverka skogsbrukets försurning och det sker i första hand genom askåterföring till skogen.

KARLSTAD (VB)

Den 19 april var det dags för Värmlands läns luftvårdsförbunds årsmöte. Man bjöd in medlemmar, allmänhet och media att lyssna på föreläsningar och redovisning av luft- och vattenmätningar i Värmland. Föreläsningarna hölls på Karlstads bibliotekshus och avslutades med ett studiebesök på Karlstad Energi AB, Hedenverket och den nya biobränslepannan.

Per Erik Karlsson, Svenska Miljöinstitutet, Göteborg, inledde föreläsningarna med en redovisning och utvärdering av mätningar av luftföroreningar och markvattnets kvalitet som genomförts på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund.

I slutet av 1960-talet uppmärksammades problemet med försurning för första gången i Sverige, med fokus framförallt på försurade sjöar och fiskdöd. I början av 1980-talet tillkom frågan om skogsdöd. Detta bidrog till starten på Krondroppsnätet 1985 vars syfte var övervakning av nedfall och markvattenkvalitet i skogarna. Med krondropp menas nederbörd som har passerat genom trädkronorna till marken.

Krondroppsnätet omfattar idag 62 ytor i Sverige från Skåne till Norrland. Här mäts lufthalter, våtdisposition, torrdisposition, krondropp och markvattenkemi. Ett stort antal ämnen mäts, bland annat svavel- och kväveföreningar som har stor betydelse för försurnings- och övergödningsproblematiken.

I Värmland finns tre provytor, från Transtrandsberget i norr, Blåbärskullen och till Södra Averstad längst i söder.

Mätningarna har visat att svavelnedfallet i Sverige har minskat med mer än 80 procent de senaste 20 åren, i takt med Europas minskade svavelutsläpp.

Svavelnedfallet i Värmland har enligt Per Erik Karlsson minskat upp till 95 procent i takt med minskade tillstånd för svavelutsläpp i länder var utsläpp tidigare påverkat Sverige. Som exempel gav Per Erik fartygstrafiken vars tillstånd för utsläpp på grund av fartygsbränsle har minskat.

Trots den kraftiga minskningen av svavelnedfallet är sjöar och skogar fortfarande sura i stora delar av Sverige och återhämtningen kommer att ta tid. En faktor som enligt Svenska miljöinstitutet kan försena återhämtningen är det ökade uttaget av biomassa från skogen i form av grenar och toppar, så kallat grot.

I skogar med överskott av kväve kan återhämtningen försenas mer.

Markvattenmätningar inom Krondroppsnätet visar att det inom flera områden, framförallt i sydvästra Sverige, finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp. Enligt Per Erik Karlsson har kvävenedfallet i Värmland minskat med en statistiskt säkerställd nedgång med cirka 30 procent.

– Södra Värmland överskrider fortfarande gränser och detta skulle på sikt kunna påverka till exempel förekomst av blåbär, då det börjar växa gräs istället för blåbärsris, berättade Per Erik.

Skogsstyrelsen arbetar med att motverka skogsbrukets försurning och det sker i första hand genom askåterföring till skogen. Detta berättade Stefan Andersson, markspecialist på Skogsstyrelsen mera om.

För att bibehålla skogsmarkens näringsbalans menade Stefan Andersson att uttag av grot bör kompenseras genom återföring av aska före, i samband med eller efter uttaget. Askåterföring bör alltid ske om grot tas ut på starkt försurad mark och torvmark. På övriga marker bör aska återförenas om uttag av avverkningsrätter görs i större omfattning.

Spridningsbar askprodukt bör huvudsakligen komma från skogsbränsle eller rent träbränsle. Den ska vara härdad. Den bör innehålla näringsämnen i tillräcklig mängd men får inte innehålla för höga halter av tungmetaller eller andra giftiga ämnen och föroreningar. Stefan Andersson berättade vidare att askan ska spridas så jämnt som möjligt och att man ska undvika markskador och skador på träd.

Man ska tillämpa skyddzon vid exempelvis vattendrag, fornlämningar och bebyggelse. Spridning under perioder med hög avrinning ska göras så att näringsämnen inte riskerar hamna i sjöar eller vattendrag samt att aska som sprids på färska hyggen ska vara extra väl härdad.

– Askåtetföringen till skogen är stabil i Sverige men vi har en sämre balans i Värmland och Skogsstyrelsen jobbar med den här frågan i Värmland, sa Stefan Andersson.

Eftermiddagen avslutades med ett studiebesök på Hedenverken och en visning av den nya biobränslepannan Heden 3 som är ett fliseldat kraftvärmeverk. Till största delen eldas här grotflis och all aska från Heden 2 och 3 återförs till de Värmländska skogarna.

Värmlands läns luftvårdsförbund är en ideell förening som består av 50 medlemsorganisationer, företag, kommuner och myndigheter, som har intresse i luftkvalitetsfrågor i Värmlands län.

Text och bild: PERNILLA SVANG WALLBOM

Share

Sol och vind är framtiden i Torpstöd

Paret Mannhard satsar på förnybar energi

”Det är ingen vinst om man inte producerar så mycket som du gör av med i huset, eller på
gården”, konstaterar Ulf, och tittar nöjt på elmätaren. Man måste göra en beräkning på sin
egen förbrukning, läget innan man köper en anläggning. Men det får man hjälp med.

GRUMS (JB)

För 30 år sedan installerade Ulf och Agneta Mannhard i Torpstöd sina solpaneler för att få varmvatten. Nu har de utökat sin energiproduktion och har precis kört igång sitt hybridsystem för sol och vind. Möt paret som satsar på förnybar energi.

Share