Herrarna i familjen Pettersson på Kolstorps lantbruk: Örjan, Leif, Tore (Davids son), David och Arvid.

BORENSBERG (JB)

Östgötabonde – Nominerade 2

På Kolstorps lantbruk utanför Borensberg finns mjölkproduktion, växtodling och skog. Familjen Pettersson låter aldrig utvecklingen stanna. Att delta på sociala medier, bjuda in till studiebesök, vara med i debatter och liknande för att informera om svenskt lantbruk menar de ingår i arbetet.

Bröderna Leif Pettersson och Örjan Pettersson driver Kolstorp lantbruk tillsammans med Leifs söner David och Arvid. Det är beläget i mellanbygden öster om Borensberg och norr om Göta kanal. Gården ligger på gränsen mellan Motalas och Linköpings kommuner. Mjölk är den viktigaste grenen av produktionen som även innefattar entreprenad, växtodling, köttdjur och skog. Företaget förfogar totalt över 600 hektar, inklusive arrenden.

– Jag och min bror Örjan hade mjölkproduktion med 45 kor och båsladugård till för tio år sedan, berättar Leif. Vi funderade över framtiden. Mina två söner David och Arvid var intresserade av att arbeta på gården så vi funderade vidare på hur vi skulle utveckla mjölken.

Efter studiebesök i flera länder så byggdes en ny ladugård som stod klar i september 2009. Arvid som var militär sa upp sig för två år sedan för att börja på gården.
– Vi byggde en ladugård för två robotar. Det var mycket att lära sig. Sedan kom mjölkkrisen 2012-13 och vi funderade igen. En del var att sänka kostnaderna, en annan att sätta in en robot till och öka koantalet.

– Vi såg att vi kunde köpa protein, åkerböna och ärtor, från grannar. Vi byggde silotorn för att kunna blanda foder åt korna.
– Det gör att vi har lokalt producerat foder. Det är lyckat. I samband med bygget fick vi erbjudande om mer arrende. Lantbruket har idag beten på 15 gårdar.
– Vi är utspridda geografiskt från Ljungsbro, till Borensberg och ner mot Klockrike.

– Vår gård är som ett Sverige i mindre skala, säger David. En tredjedel är lämpad för spannmål, en tredjedel är utmärkt för att odla någon typ av gräs på och ytterligare en tredjedel är naturbetesmarker.

– Det här är en typisk gård där vi skulle påverka miljö och landskap mycket om vi lade ner, säger David som var med och anordnade den så kallade bushresan i höstas.
Bushresan visade hur snabbt landskapet växt igen där betesdjuren försvunnit och skillnaden där djur fortfarande betar. Politiker, tjänstemän med flera deltog.
– Det var en jättebra resa. Vi har ett ansvar att informera och ser det som en del av vårt arbete.

– Vi försöker bjuda in så många som möjligt för att visa hur ett modernt lantbruk ser ut. Vi har mycket besök här. Det är skola, myndigheter, pensionärsföreningar och andra. Sedan har vi ju kosläpp. Vi är aktiva och pratar, finns på sociala medier. Det är ingen som hjälper oss att sälja svenskt lantbruk.

– Vi har fått fin feedback på det vi gör. Det senaste året har vi uppmärksammats en del. Vi blev nominerade till Motala kommuns mest engagerade företag och vi fick dip lom i Hagdahl i år. Man går igång på det och tycker det är kul, säger David.

– Vi har haft väldigt mycket praktikanter och är även öppna för att ta emot nyanlända som praktikanter då de ofta har mycket bra erfarenhet från lantbruket. Jag tror det finns en jättepotential i de gröna näringarna för de här människorna, berättar Arvid.

– Vi har ständigt planer. Dagligen sitter vi och diskuterar frågor för framtiden. Lantbruket måste ständigt vara i utveckling. Nu bygger vi ett gårdskontor och en samlingslokal med utsikt över ladugården. Samlingslokalen är avsedd för besökare. Vi har precis beviljats bidrag för solel. Det ska vi sätta på ladugårdstaket.

– Vi är ganska stolta över att vara bönder, säger Leif och de andra nickar instämmande.

Text och bild: BO BÄCKMAN