Nederländare blev svenska bönder

Dråsa gård i Tjällmo drivs av paret van Gerwen sedan 17 år

John van Gerwen och Inge Savelsberg van Gerwen i den stora och fina ladugården.

TJÄLLMO (JB)

Det finns en gård i Tjällmo som heter Dråsa gård. Dit flyttade för 17 år sedan en familj från Nederländerna. John van Gerwen och Inge Savelsberg van Gerwen samt deras tre flickor… Lotte, Dagmar och Ronja. Hur kommer det sig att en familj från Nederländerna hittade en gård i norra Götaland?

– Mina föräldrar hade en gård i Nederländerna och ville att jag skulle ta över, sa John. Men banken sa ifrån. Gårdar och marker är väldigt dyra där. Vi har vänner från Nederländerna som har gård i Hjo och då började vi fundera om att vi också kanske kunde hitta en gård i Sverige. Vi kollade på Internet och hittade två lämpliga gårdar, en i Västergötland och så Dråsa.

– När vi kom hit och tittade, fyllde Inge i, så kändes det helt rätt. Det var i oktober – november 2005. Och i februari 2006 flyttade vi hit. Det var en del kontakter med olika myndigheter exempelvis migrationsverket och banken, men det gick bra.

Så berättade de vidare att de efter 2010 driver gården ekologiskt enligt Krav. För åtta år sedan började de också sälja kött i Rekoringar. Att sälja via Reko är att man säljer direkt till privatpersoner, utan mellanhänder.

Via en Facebookgrupp eller via Dråsa gårds egen hemsida på www.drasagard.se beställer privatpersoner vad de behöver. Så åker Inge ut med köttet till särskilda parkeringar var 14 dag. Motala, Mjölby, Mantorp, Linköping, Norrköping och Söderköping är städer hon besöker.

Köttet som Dråsa gård säljer via Reko är kvigkött från 30-36 månader gamla köttrasdjur, med fint insprängt fett som ger god smak. Man skickar två djur var tredje vecka till Närkeslakt. Därefter tar Närkekött hand om styckning och paketering, så allt är färdigpaketerat till kunder.

På Dråsa har man stora kylrum och frysrum och i bilen som Inge kör finns både kyl och frys där köttet förvaras till kund. Kunden vet var köttet kommer ifrån och kan direkt fråga uppfödaren om de har några funderingar.

På Dråsa gård finns 100 kor och drygt 100 ungdjur. På mjölksidan är djuren 15 procent SRB, fem procent blandras och 80 procent Holstein.

60 procent av mjölkkorna semineras med Aberdeen Angus.

Man mjölkar i mjölkgrop i en dubbelåtta och Ekomjölken är huvudinkomsten.

De tjurkalvar som föds, säljs till en granngård. Ungdjuren betar i hagarna och alla mjölkkor går ute sommartid. Dråsa gård har 70 hektar åker, 30 hektar beten och 90 hektar skog. De arrenderar också mark utav lantbrukare i trakten.

Allt ensilagefoder är egenodlat medan man köper in spannmål och kraftfoder. Ensilaget läggs i fyrkantsbalar och plastas sedan in i långa ”korvar”. Gården förbrukar cirka 1500 balar per år. Maskinstation och andra grannbönder anlitas för sådd, skörd och markberedning. Till hjälp på gården har de också arbetare med F-skatt.

I den rymliga ladugården är det ljust och friskt. Man har satt in ledbelysning med dagsljustemperatur vilket är bra för djuren. Alla djuren har tillgång till mjuka bäddar av halm i varje box. Luften är frisk och av den unkna ladugårdslukten som fanns i gamla ladugårdar förr, känns inte ett dugg.

Hur är det att flytta från ett land till ett annat med olika språk?
– Innan vi kom hit till Sverige gick vi på svenskakurs på kvällarna i 1,5 år, sa John. Men mest lär man sig via semin, veterinären, försäljare med flera.
– Och barnen, sa Inge. När man lämnade på förskolan och skolan så var man tvungen att meddela om det var något. Hittar man inte ett speciellt ord, så kommer man till slut rätt ändå. Det är bara att försöka!

Båda pratar bra svenska och alla har funnit sig väl tillrätta i Sverige. Äldsta flickan Lotte läser på Chalmers, Dagmar har precis slutat gymnasiet och arbetar hemma, medan Ronja går på Ljungstedska Gymnasiet i Linköping. Och de ångrar inte att de flyttade till Sverige.

Text och bild: EVA CARLSSON

Share