Stigen till Matteskällan går bitvis på spångar.
HAGFORS (JB)
Bland de mer sällsamma platser man kan besöka i Hagfors kommun finns Matteskällan Ena. Såväl vägen dit och själva historien kring källan och bosättningen är spännande. Idag finns ännu spåren av livet och arbetet på platsen.
Man åker in över Höjesbron och fortsätter vidare enligt en detaljerad vägbeskrivning i det lilla häfte man kan hämta på turistinformationen. Här gäller det inte alltid att svänga vid någon speciell skylt. ”Fortsätt ytterligare 2,2 km till dess att ni kommer till en vägkorsning under en kraftledning.” står det bland annat i beskrivningen. Sådant här är kul och spännande. Vägbeskrivningen leder fram till en parkering vid Stora Ensjön och stigen vidare till Matteskällan Ena finns på andra sidan vägen.
Spångar av uppenbart gammalt datum, läs murkna och vingliga, leder ut förbi myrar, genom skog och över berg – knallar. Kommer man rätt tid på året kan man se hjortron som växer ända intill spångarna och ut på myrarna. Promenaden erbjuder en skön natur – upplevelse.
Exakt när hälsokällan upptäcktes och av vem må vara osagt. Under mitten av 1600- talet passerade människor från Fryksdalen platsen på väg till Bergslagen. Sägnen om källan och dess namn är dock av senare datum, tidigt 1800-tal. Mattes Jonsson var ute och letade efter sin häst. Han kom fram till källan, drack av vattnet och tvättade sig i ansiktet. Senare märkte han att hans dåliga syn blev bättre. Det här var något han gärna berättade om.
Det visar sig vara en god promenad innan gläntan Stenåsen syns. Torpet Stenåsen grundades av drängen Karl Pettersson Gadd och hans fru Gunnla Eriksdotter. De köpte området 1888 och drömde om att anlägga en kurort vid källan som finns ytterligare ett stycke bort.
När yngste sonen och hans hustru, Emil Enqvist och Mathilda, tog över torpet var det de som startade vad som kom att bli en populär kurort. Denna hade sin storhetstid åren 1910-20 och de sista badgästerna var här 1941.
Vattnet från källan samt den nedanför källans utlopp mörka gyttjan sägs ha botat många människor från sådant som reumatism, gikt med mera. Många reste långväga för att dricka av vattnet och vissa badade även i gyttjan. Att den även benämns offerkälla tycks ha en mycket sentida bakgrund för gästerna offrade mynt i källan med förhoppningen att bli frisk.
Anslag vid källan berättar bland annat ”Det mikrobiologiska provet visar att vattnet inte är förorenat av bakterier vid provtagningstillfället. Det är så rent att det skulle få tjänligt även som kommunalt dricksvatten.”. Här påpekas också det för källvatten i Värmland ovanligt höga pH-värdet, 7,3. På ett annat anslag redovisas föredömligt även analysresultatet som utfördes 1997 av vattnet.
Idag är källutflödet täckt med trä och en liten rännil vatten letar sig ut i sanden. För den som vill går det utmärkt att smaka vattnet. Själva området kring källan bär fortfarande spår av verksamheten men det är inte helt lätt att bilda sig en uppfattning om denna populära kurorts utseende under dess storhetstid.
Emils och Mathildas ena son tog över Stenåsen i början av 1940-talet. Torpet brann ner 1945 och återuppbyggdes inte. Stora Enso köpte området och planterade skog, dock har gårdsplanen aldrig blivit beskogad. Idag är ytan slåtteräng. För den som är intresserad finns här, enligt inventering, 86 olika örter och växter.
Besöket vid Matteskällan och Stenåsen är härligt och intressant. Samtidigt väcker det många tankar och beundran för människorna som levde och verkade här.
Text och bild: BO BÄCKMAN
