JAKT (JB)
En vacker råbock med horn som ännu inte fejats.
Ett efterlängtat datum är den 16 augusti då det blir tillåtet att börja jakten på råbock som är hornbärande. Det gäller att förbereda sig väl och utrusta sig rätt och framförallt veta hur man ska bete sig i skogen för att lyckas med jakten.
Det kan finnas skäl att påminna om några saker inför all jakt. Det handlar dels om etik och dels om säkerhet.
Man är som jägare skyldig att jaga på ett sådant sätt att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Avlossa skott enbart om man är säker på att träffa och att man har fullgott kulfång. Skjutavståndet ska vara lämpligt för att man med säkerhet kan träffa det aktuella djuret med en dödande träff i det första skottet. Naturligtvis ska man också veta var jaktkamrater befinner sig om flera jägare jagar samtidigt. Det kan vara bra att träffas på jaktmarken innan och bestämma var varje jägare ska ha sin plats.
Det är värdefullt att känna till det aktuella villebrådet, råbocken. Rådjuret har tre viktiga sinnen för att klara sig i naturen och undvika faror men som den också utnyttjar tillfullo för att undvika att utsättas för risken att träffas av jägarens kulor. Det är synen, hörseln och lukten och bäst utvecklad av dessa är luktsinnet och hörseln. Det välutvecklade luktsinnet är inte bara till för att undvika faror utan också för att finna föda och vid kontakten med andra rådjur. Ett ostört rådjur rör sig mycket försiktigt, trampar inte på kvistar och orsakar inget prassel i marken.
Minsta lilla ljud vid betesgången försätter djuret i full beredskap, den känsliga nosen söker forskande i vinddraget och öronen vrids i spänd lystring. Vid en störning i närheten av legan eller under betesgång förhåller rådjuren sig tysta och avvaktande tills de upptäckt ett annalkande hot, då de oftast försiktigt drar sig undan.
De kan också stanna kvar och trycka om de upplever att störningen passerar förbi. Ett oroat eller skrämt rådjur avger ett skällande läte som är ett varningsläte till andra rådjur och som dessa kan svara på, det gäller såväl bock som get. Synen är god och ögonen är placerade på sidorna av huvudet. Faktum är att rådjuret har en klart bättre förmåga att upptäcka exempelvis en jägare som kanske inte tror att han kan upptäckas än en älg som kan passera förbi en jägare på ett pass utan att upptäcka denne.
Man kan konstatera att råbocken och jägaren har likartade odds, jägaren som ska lyckas komma i skotthåll och råbocken att klara sig undan.
Den egentliga jaktperioden för rådjur är för södra halvan av landet från 1 oktober till och med den 31 januari. I den norra halvan av landet avslutas jaktperioden den 31 december.
Därutöver får smyg- och vaktjakt bedrivas på hornbärande rådjur, från den 16 augusti och fram till och med den 30 september. Kid får jagas på samma sätt under september månad. En motsvarande vårjakt på hornbärande rådjur tillåts i Västerbottens-, Gävleborgs-, Uppsala- och Västmanlands län under perioden 1/5 – 15/6.
En självklarhet är att jägaren har vapenlicens för sitt vapen och tillgång till jaktmark, vanligast i ett jaktlag som arrenderar jaktmark. Alla som jagar ska också betala den årliga viltvårdsavgiften och erhåller då ett jaktkort. Avgiften är för närvarande 300 kr per jaktår.
Enligt bestämmelser får man jaga rådjur med skjutvapen, tidigast från och med en timme före solens uppgång och senast till en timme efter solens nedgång. Under den sista timmen efter solens nedgång är det endast tillåtet med vakt- eller smygjakt vid pyrschjakt efter råbock vilket sammanhänger med att råbockar vanligtvis ganska sent kommer ut ur skogen till öppna ytor.
När det börjar skymma är det viktigt att om skott ska avlossas så ska skytten vara säker på att skottet sitter rätt för att fälla djuret på plats. Det händer givetvis att skottet blev mindre bra och djuret försvinner ur synhåll och kan vara skadskjutet. I det läget bör man vara garderad att få tillgång till hund inom högst två timmar för att spåra upp det skadade viltet och avliva det eller bara att hitta det vilket kan vara svårt utan tillgång till hund.
Med all utrustning klar begav sig undertecknad så tyst som möjligt mot den förutbestämda platsen för kvällens pyrschjakt. Kvällen var fin och i det närmaste vindstilla. En grön vall var målet och lägligt strax intill infarten till vallen låg ett antal ensilagesbalar upptravade. I skydd av dessa intog jag min plats för kvällen. Allt hade fungerat så en bock i anslutning till vallen borde inte ha märkt av min närvaro.
Kvällen gick och kaffet tog slut, kvällen började skymma men någon råbock uppenbarade sig inte. Även ett par timmar på pass utan att råbocken dyker upp är njutbart om det är uppehållsväder, det ger tillfälle till kontemplation och många detaljer i det omgivande landskapet att studera, man är inte speciellt besviken när man far hem och nästa gång kan det vara mer lyckosamt.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
