Hur hamnade vi här? Sverige är mellanmjölkens land, landet som nästan i världen är ensamt med ordet lagom i språket. Försök översätt det ordet till nästan vilket annat språk som helst. Trots detta hamnar vi i ständiga dikeskörning i debatten.
Det finns inget utrymme för mina åsikter i den svenska samhällsdebatten. Fram till nu har det bara funnits denna polarisering i invandringsfrågan, antingen är man rasist och vill inte stå upp för alla människors lika värde eller så är måste man ograverat ”köpa” alla delar som medföljer det mångkulturella samhället i relionsfrihetens baksida, såsom importerat kvinnoförtryck och hedersrelaterat våld.
Jag ser idag ett kluvet Sverige, inte bara mellan stad och land utan också mellan vissa förorter och andra delar av staden. Förorter med stor andel nya svenskar och hög arbetslöshet visar upp ett helt annorlunda Sverige än det många av oss andra ser på mindre orter, ”medelklass-villasamhällen”, eller på landsbygden.
Public service tar sitt mångfaldsuppdrag på allvar och skildrar detta Sverige. Inte minst P3, där man nästan kan tro det är meriterande för anställning att vara feminist, vänsterorienterad eller uppväxt i ”det nya Sverige”. P1 är inte så mycket sämre, bara betydligt subtilare i sin framtoning…
På senare tid har jag dock börjat känna mig allt mer som en ny uppvaknad grottmänniska i fler frågor. Vi har blivit så förbannat lättkränkta och politiskt korrekta i allt, så ingen vill framstå som att man har en åsikt som inte skulle stå för jämställdhet, miljö, hållbarhet och mångfald. Personligen är det för mig självklart att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till karriär, egna beslut över sitt liv och kropp, ekonomisk och politisk makt samt vettig pension på ålderns höst.
Jag lever inte i någon bubbla – eller grotta – och vet att det dessvärre inte är så i dag. Jag tillhör dock dem som tror att vi faktiskt som biologiska individer gör olika val i genomsnitt, även om det självklart finns stora individskillnader. Att det finns kvinno- och mansdomi-nerande yrken är säkert delvis konstruerat genom könsroller på dagis och hemma, men jag vägrar att tro på det fullt ut och att det skulle kunna rättas till med genuspedagoger i förskolan! Just därför blir jag heligt förbannad när man tror att man kan styra jämställdhet med exempelvis flera pappamånader. Skapa trygghetssystem som gör att både kvinnor och män som är egna företagare har möjlighet att i högre grad vara hemma med familjen. Öppna upp för flera privata företagare i kvinnodominerade sektorer, så kanske flera kvinnor vågar ta steget till eget företagande, få mera ekonomisk ”makt” och ägande.
Samma sak när det gäller miljö och klimat. Antingen ska man bara köpa alla köttfria dagar med hull och hår, åka tåg som går på kärnkrafts-, kol- och vattenkraftsel, sopsortera in absurdum, eller så är man inte miljövän. Att ifrågasätta den nya religionen i det sekualiserade Sverige – miljön – är värre än att ifrågasätta kristna värderingar i södra USA. I vågen av miljötänket och sundheten ser vi ett sällsamt starkt intresse för ekologiskt mat.
Som ekobonde och företagare är det glädjande med efterfrågan på produkten och förhoppningsvis möjlighet till lönsamt företagande. Som konventionell bonde är det smärtsamt att se den ohälsosamt ringa förmågan hos politiker och opinionsbildarare att ge det konventionella lantbruket erkännanden att en icke oväsentlig del av dagens ekologiska produktion vore omöjlig utan det konventionella ”kretsloppets” gödselmedel, utsäde, strömedel och avelsdjur. Vart tog alla sansade människor vägen i mellanmjölkens land? Försvann de med högskolepoängen, klassresan och flytten till storstan?
Må så gott i mellanmjölkens polariserade Sverige önskar Peter
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
