Läste i en av jordbrukets tidningar ett intressant reportage om ett projekt vid SLU där man arbetar för att återinföra visenter i det svenska landskapet. Det är alltså en stor idisslare som företrädelsevis föredrar gräs som foder. Tanken är att dessa stora djur ska hålla landskapet öppet och äta det som älg och andra klövvilt inte prioriterar. Arten är skygg men kan uppvisa ett aggressivt beteende om den blir skrämd, enligt artikeln. Dessutom är den tydligen bra på att ringbarka träd…
Argumenten från företrädarna och förespråkarna av detta är skämmande lika vad som framfördes för 35-40 år sedan när vildsvin skulle lagstiftas ingå som en naturlig del av svenska faunan. Det finns dock en passus i det riksdagsbeslutet från 1987 som vi glömt bort; ”att vildsvinen kan utgöra en del av svenska faunan under förutsättning att stammen kan hållas på kontrollerade nivåer”.
Tillbaka till visenten tycks svenskarna inte lärt sig något. Vi har sedan vildsvinen infördes, tappat allt större andel av svenskarnas matkonsumtion till importerade råvaror och lantbrukets läggs ned eller extensifieras i allt högre grad i vissa delar av landskapet. Detta är inte enbart vildsvinens fel utan en för svag konkurrenskraft på en fri inre marknad, men vildsvinen bidrar på toppen definitivt till lök på laxen.
Till detta kan vi se hur ökande klövviltstammar av olika slag bidrar till kraftigt ökande kostnader för samhället i form av trafikskador och skador på annat än jord och skogsbruk. Totalt beräknas bara vildsvinen kosta minst 10 miljarder kronor och det monetära värdet av jakten är i bästa fall 4,5. Enbart vildsvinen förstör cirka 85 000 ton grödor per år och jag vågar skjuta ut hakan och påstå att i många bygder i södra Sverige är hjorten ett väl så stort, om inte större problem, så vi kan nog lätt dubblera den siffran.
Argumenten som lyfts för visentens återinförande är biologisk mångfald, naturupplevelser och nytt jaktbart vilt… Med all respekt men hur dum få man vara som kollektiv? Markägarkollektivet och de olika intressena runt ägande och brukande av mark har inte kunnat enas över tillräckligt stora områden hittills hur vi ska lägga upp en balanserad och långsiktig viltförvaltning. Vi behöver verkligen inte ett viltslag till att bli osams över…
Hur kan välutbildade, får man förmoda minst normalbegåvade, svenskar ens tro att visenter i det vilda enbart skulle leva på skogens gräs och inte böndernas vallar? Hur kan man tro att det – i alla fall i södra Sverige – inte skulle bli ett problem att få ut skrämda djur om 800 kilo styck på vägarna?
Intressant nog är det Skogssällskapet som är med och finansierar projektet med att införa ett ringbarkande djur i naturen. Undrar hur det kommer påverka ekonomin för deras kunder?
Alla vi som är kraftfullt emot måste snarast påtala för SLU dumheterna och olämpligheten i att fullfölja detta projekt. Låt visenterna stanna i hägnet och se till att stängslen är bättre än vad de var för vildsvinen och vargen!
Må så gott i ett allt mera biologiskt mångfalssverige som skapar enfald, önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
