Den nygjorda ugnen ska försiktigt torka. Läraren Michael Raaman och eleven Axel ser nöjda ut.
SÖDRA VIKEN (JB)
Vid ett besök i Kretsloppshuset för precis ett halvår sen hade eleverna precis påbörjat sin utbildning. Kursen hade hållit på i tre veckor, man hade sått frön i krukor, kände knappt varandra, allt var nytt. Idag, ett halvår senare, är eleverna varma i kläderna, fröna i krukorna är prunkande blommor och grönsaker och allt har tagit form.
Profilkursen ger en utbildning som bygger på teori och praktik blandat då man följer årstiderna. Temat för kursen är att inspirera till en högre självförsörjningsgrad, resurs – hushållning och kreativt skapande på landsbygden. Det är Klarälvdalens folkhögskola som leder undervisningen och huvudman är Region Värmland.
Vid lunchbordet sitter Hanna och Axel från Ljungskile med varsin sopptallrik. Det är grönsakssoppa idag. Det är lunchrast och en del elever är ute i solen, man går lite om varandra. På frågan om de är lika inspirerade nu som för ett halvår sedan säger Hanna:
– Om! Det här är en helt fantastisk kurs som alla som vill, borde få gå. Man lär sig så mycket och man har så trevligt. Vi är ju nästan alltid på skolan där vi lagar vår mat och har våra lektioner, säger hon.
– Vi är ett bra gäng här som har trevligt tillsammans. Vi kommer att ha kontakt med varandra när skolan är slut, säger Axel mellan soppslevarna.
– Vårt nästa projekt är att börja snickra. Här finns ett hus som är flyttat hit och som tidigare kurser snickrat på. Vi fortsätter och lär oss en massa. Parallellt tar vi hand om trädgården. Nu är det skördetid och då lägger man in och tar reda på allt, matförädling, man lär sig fylla förrådet för vintern och våren tills nästa skörd kommer, säger han. Vi har lärt oss att beskära fruktträd och mycket, mycket mer.
Klart är att dessa två ungdomar är helnöjda med utbildningen. De var sexton elever från början men av ett eller annat skäl har fyra hoppat av. Det är sådant som händer säger Michael Raaman, som är utbildningsledare för kursen.
– Det är så bra upplagt, teori blandat med praktik. Kunskaperna sitter. Sen är alla möten med gästföreläsare och människor som vi mött på studiebesöken och alla våra vänner på kursen, så otroligt värdefulla, säger Axel.
Efter den 28 oktober då kursen är slut ska Hanna och Axel återvända till Ljungskile, till den plats där de bor tillsammans. De delar intresset för odling, husbygge, djurhållning och att vara självförsörjande och under denna 35 veckor långa kurs har kunskaperna ökat enormt.
– Man ska inte slänga ut en massa pengar på sådant som man inte behöver, man kan leva på några kronor om dagen om man går in för det, säger Hanna.
Michael Raaman berättar att de fem hönorna med sin tupp, som går här utanför och sprätter, de har fyra av utbildningens elever till faddrar. Det är uppgjort från början att hönsen ska tillbaka till dess ägare när kursen är slut. Under tiden bidrar de till trivseln på skolan, ger ägg till eleverna och gräver ner sig i jorden och solbadar. Verkligen trivsamt.
Utanför altandäcket har man byggt en ugn som man ska elda med ved i och grilla mat. Än så länge gör de en liten brasa då och då för att få den att torka på rätt sätt.
– Sen ska vi bygga ett litet utekök här, säger Michael och ser nöjd ut.
Han är väldigt nöjd med sina elever och han vet att de är den bästa reklamen för utbildningen. De startar upp ett kreativt skapande på landsbygden och andra ser det och blir nyfikna.
– De äldsta på kursen är i 50-årsåldern. Då har man erfarenhet av livet och kanske vet säkrare att det är så här man vill leva. De unga prövar sig nog fram och kan göra vissa vägval åt något annat håll men sen kommer de kanske tillbaka till det enkla, anspråkslösa livet som en självhushållning innebär, säger Michael, som har hållit i liknande utbildningar under 16 års tid.
Hanna och Axel kallar det för ”livskunskap”, och det är det sannerligen. En härlig känsla av att kunna klara sig själv i alla lägen. Det har man stor nytta av under livet. Man önskar av hjärtat att det ska gå bra för dem alla att nå sitt mål, så mycket lärdom som de insupit under denna korta tid.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
