Peter med Ella på ryggen. Extra foder på gång till kossorna av rasen highland cattle.
ARVIKA (JB)
Peter Olsson driver jordbruk i Bosebyn mitt emellan sjöarna Racken och Gunnern. Hans djurbesättning består av drygt tiotalet highland cattle dikor. Att bruka jorden även i liten skala bidrar till att hålla landskapet öppet, anser Peter. Att dessutom bo nära djur och natur är berikande för alla i familjen.
– Min mest rofyllda stund är under en arbetspaus sittandes på en stubbe i hagen med korna nära inpå, beskriver han.
Det är fredagseftermiddag på Östtomta. Trettiotvåårige Peter har precis hämtat barnen från dagis i Gunnarskog. Joel är fem år och Ella ett år.
– Jag jobbar som chaufför på ett företag i närheten, förklarar Peter.
Sambon och barnens mamma Anna Bryntesson arbetar i Charlottenberg på dagarna. Peter har nått målet han haft sedan länge, att även driva ett jordbruk i liten skala. Med entusiasm fortsätter han att utveckla sitt intresse.
– Jag började med två djur. Nu har jag tolv stycken och snart kommer två kalvar till.
Peter och Anna flyttade till nybyggda Östtomta 2009.
– Det är så här vi vill bo, utan trängsel, nära djur och natur.
Trångt är det absolut inte i markerna runt Östtomta. Det finns gott om öppen mark, nästan så långt ögat når. Varför valde ni att bygga huset i Bosebyn?
– Jag har koppling till bygden och till Nytomta. Gården har funnits lång tid i släkten på min pappas sida, förklarar Peter.
Numera bor hans äldre bror Jan på gamla stället.
– Våra föräldrar bor i Ottebol och där i närheten gick jag i småskolan när jag växte upp, berättar Peter. Fiskeviks och Skönbacka skolor följdes av Kyrkebyskolan i Arvika. Efter högstadiet valde jag en maskininriktad utbildning på Södra Viken. Allt som låter som motorljud intresserar mig!
– Samtidigt har jag alltid haft ett stort djurintresse, tilllägger han
Hur ser din jordbruksverksamhet ut ekonomiskt?
– Det hela går runt, svarar Peter.
Han arrenderar mark av sin bror och några andra grannar, men jordbruket har också kostat honom en hel del erkänner han. Han strävar förstås efter bättre avkastning.
– Flera faktorer spelar roll, förtydligar han. Valet av en lätthanterlig och härdig djurbesättning bidrar exempelvis positivt .
En period under sommaren när precis allt ska göras måste han å andra sidan ta hjälp med slåttern.
– Pappa har hjälpt mig, säger han tacksamt. Föräldrar och syskon har förresten hjälpt oss mycket ända sedan byggstarten.
Här avbryter barnen vårt samtal och visar upp familjens katt. Samtidigt berättar Joel om hunden som inte längre finns.
– Framöver blir det nog en labrador i familjen igen, tror Peter.
Vilka fler intressen har ni i familjen?
– Anna orienterar och jag spelar innebandy.
Dessutom är Peter på gång att skaffa sig ett eget skogsskifte.
– Vi eldar med ved, så det är lämpligt.
Bo på landet ger god livskvalitet, framhåller Peter ofta.
– Jag får även positiv respons från mina grannar, säger han. Man gillar att se mina kor i Bosebyn. Med tanke på naturen är våra egna jordbruksprodukter miljövänliga alternativ. De svenska reglerna är hårda när det gäller produktionen och det är bra, tycker han, men konstigt nog så tilllåts ändå import som avviker från dem. Det är synd, menar Peter, att inte jordbruket gynnas bättre i vårt land.
Peter väljer att ha jordbruket kvar i sina planer. På något sätt tänker han driva vidare, antyder han. Ser du några nackdelar med att bo på landet?
– Inga som helst, lovar Peter. De fria ytorna är bra att växa upp på för barnen. Dessutom ligger dagis och skolor förhållandevis nära. På så vis är vi prioriterade.
I den stunden propsar Joel på en åktur i traktorn.
– Okej, kom då, säger pappa Peter till slut. Det är faktiskt dags att se till kossorna.
Han ropar på lilla Ella, medan barnstolarna installeras i traktorhytten. Strax bär det iväg mot arrendehagarna för de tre. Väl framme sedan, med Ella upplyft på ryggen och Joel någonstans bredvid sig, hämtar de extra foder åt kossorna.
– Jordbruksarbete ska börjas i tid, ler Peter nöjd.
Text och bild: LIZZIE GERD JANSON
