SVERIGE (JB)
Svenska Jägareförbundets rovdjursråd riktar stark kritik mot vargförvaltningen. Demokratiskt fattade beslut kan inte genomföras och en del åtgärder motverkar sitt syfte. Man vill ha mer lokalt inflytande för bästa resultat.
I ett pressmeddelande från Svenska Jägareförbundet riktas kritik mot vargförvaltningen som man säger kan liknas vid ett sjunkande Titanic, där juridiska vassa isberg river sönder den osänkbara båten. Det var tänkt att vargarna i år skulle börja förvaltas efter att en av många utredningar som vetenskaplig bevarandestatus med flera ”gett förvaltningen styrfart”.
– Tyvärr strandade allt i domstolarna. Det krävs omtag, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd.
Man befarar att Förvaltningsrätten i Karlstad med sitt beslut kring vargjakten i Värmlands och Örebro län slog den sista spiken i kistan på det nuvarande systemet för vargförvaltning.
– Under alla år har förbundet krävt att vi ska ha en förutsägbarhet i förvaltningen och att besluten ska tas så nära de drabbade som möjligt, säger Torbjörn Lövbom. Med nuvarande regler är detta tyvärr inte möjligt.
– Det behövs ett omtag i vargförvaltningen. Idag kan inte demokratiska beslut genomföras. Detta är fullständigt absurt. Vi kommer att driva på i denna fråga. Och vi hoppas att regeringen är villig att agera snabbt och kraftfullt. Så här kan vi inte ha det.
Kan du utveckla det där med demokratiska problem?
– Riksdagen har beslutat med över 80 procents majoritet att vi ska ha vargjakt och det har varit flera riksdagsbeslut i frågan. Ändå kan man inte ha vargjakt. Det finns en del övrigt att önska, säger Torbjörn Lövbom.
Vad skulle ni önska?
– På kort sikt att få till beslutsprocessen så man kan göra klart de juridiska turerna. På lång sikt hur rovdjuren hanteras enligt direktiven. Vi vill flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 för där finns med att jakt kan användas. Vi har en framgångssaga med rovdjuren i Sverige. Alla har ökat. Det måste också slå igenom i förvaltningen. Vargen har flyttats från rödlistad till sårbar. I Värmland kan inte vargstammen växa mer. Här måste man hitta balans.
– Om födoreserven minskar får vargen mindre kullar och revirstriderna blir hårdare då de vill ha större område att jaga på. Vargpopulationen går ner om älgpopulationen minskar. Det är dålig förvaltning.
Jämförelsen med balansen mellan loddjur och rådjur visar motsvarande sak.
– En hård vinter kan slå ut lodjursstammen. Rovdjur är specialiserade på vissa bytesdjur. En del sådant har glömts bort, fortsätter Torbjörn Lövbom.
En sak som Svenska Jägareförbundets rovdjursråd definitivt vill ta upp är de socioekonomiska effekterna. Älgjakten är en av de större besöksnäringarna.
– Bara hemvändargruppen är en enormt stor grupp vi aldrig pratar om. Det finns få sysselsättningar där man hittar tre generationer som deltar samtidigt, kanske i samma jaktlag. Möjligen ser man sådant inom folkmusik.
– Människor med insikt i de lokala förhållandena måsta ha större inflytande. Inventering kan inte ske från Stockholm. Det måste ner till de som har kunskap och intresse. Man blir deprimerad av hur de lokala bevarandeorganisationerna arbetar.
Torbjörn nämner exempel från Ryssland där man anser det viktigt, rent nödvändigt, att sådana insatser för bevarande sker tillsammans med lokalbefolkningen.
– I Sverige har vi habitatsdokument som ligger långt över folks huvuden. Jag är besviken på bevarandesidan som endast vill ha gynnsammare villkor för vargen. Hur går man då vidare om det finns 700 vargar? Man har målat in sig i ett hörn.
– Jägareförbundet får mycket kritik från flera håll, men vi har försökt hålla en förnuftig diskussion.
–Man ser att domstolarna i Sverige tolkar EU-rätten mer restriktivt än vad som görs i andra länder.
Svenska Jägareförbundet säger sig ha flera möjliga lösningar, men de kräver rejäla förändringar.
Hur många vargar tycker du att det ska finnas i Värmland om du får önska fritt?
– Det måste värmlänningarna själva bestämma.
Text: BO BÄCKMAN
