En stund i Värna – svensk landsbygd när den är som bäst
Välkommen till Värna. Den lilla socknen där man värnar om livskvaliteten.
VÄRNA (JB)
Mysigt, charmigt och vackert, men ändå lite bortglömt. Värna må vara litet till både yta och befolkning, men hjärtat är stort. Och det ryms mer bland ängarna och träden än vad man först kanske tror.
Till ytan är Värna det minsta distriktet (eller socken som man sa tidigare) i Åtvidabergs kommun, och till befolkningsmängd näst minst med sina endast 237 invånare vid årsskiftet. Det finns ingen direkt huvudbebyggelse, även om husen runt kyrkan får sägas utgöra ett slags centrum. Kommer man från Grebohållet tror många att Värna börjar direkt efter Röstenskorsningen men bland de boende i området är det viktigt att påpeka att gränsen faktiskt går vid Taforsaån.
När jag växte upp i Grebo brukade jag och mina kompisar skämta om att Värna bara hade sex lyktstolpar. Det var liksom en symbol för hur efter vi tyckte att bondläpparna därute på landet var. Vi i Grebo hade minsann hundratals lyktstolpar och en massa andra häftiga saker också, som skateboardramp och skidbacke, medan Värnaborna endast kunde ståta med ynka sex stycken. Och ska man vara noga så var det faktiskt bara två riktiga lyktstolpar, de övriga fyra var lampor som var uppsatta på telefonstolpar. Och jodå, lyktstolparna är fortfarande sex stycken, såhär 30 år efteråt.
Men kanske var det ändå Värnaborna som ska skratta sist, för de har kvar sin bygdegård medan Grebos Folkets hus sedan länge är nedlagt.
Och de är så generösa att de låter oss få vara med på ett hörn. Värna Grebo Bygdegård lyder namnet och där inne pågår det en hel del aktivitet. Under våren har det bland annat anordnats vuxenpyssel, skattjakt och pubkvällar. Det ordnas fika för daglediga och yogakvällar, och i slutet av maj firades sommaren in med en rejäl grillafton.
Om bygdegården är den ena knutpunkten i Värna så är kyrkan någon kilometer bort den andra. Det är en trevlig liten kyrka, många skulle nog beskriva den som den mysigaste i hela kommunen. Tidigare fanns sannolikt en liten enkel träkyrka och den nuvarande kyrkan uppfördes under 1500- talet. 1764 påbörjades en omfattande om– och tillbyggnad då nuvarande ingång togs upp och det byggdes ett vapenhus utanför i trä. Vid nästa stora renovering, 1952, byttes bland annat bänkarna ut. Det senaste som hänt på byggfronten kring kyrkan är att man gjort sig av med församlingshemmet och istället byggt en liten barack intill parkeringen som fungerar som redskapsbod, toalett och kontor.
Utmed vägen finns en fristående klockstapel som är rödmålad och i trä. Där hänger den lilla klockan som är gjuten år 1749 och den stora klockan som gjöts senast år 1947. Det är en fin liten kyrkogård, där mina egna farföräldrar faktiskt ligger begravda.
Annat är det med Värnas andra kyrkogård, den är inte lika tilltalande.
– Du borde skriva om gravstenarna på Nya kyrkogården. Det är inte värdigt, säger en man som kommer fram till mig.
Och det ser onekligen lite märkligt ut. Gamla gravstenar ligger i en salig röra på kyrkogården, de tycks ha fallit över varandra som gigantiska dominobrickor. Gravstensmuseum, upplyser en skylt. Få skulle nog invända mot värdet av ett museum över gam- la gravstenar, men det är också lätt att hålla med om Värnamannens ord. Detta hade man kunnat göra på ett snyggare och värdigare sätt.
Annars är Värna ett trivsamt ställe med mycket Bullerbykänsla. Det är landsbygd med bondgårdar och öppna fält. Röda stugor med vita knutar, grusvägar och vildblommor i dikesrenen.
Här bor både tävlingskockar och dragracingstjärnor, på en hustomt är det fullt med bikupor och på andra finns det swimmingpool eller det kanske svenskaste vi har: stora studsmattor som ingen använt på flera år och som nu står och rostar sönder på baksidan av huset.
Det är bara två mil in till hetsen i Linköping men ändå mitt ute i naturen, långt bort från trafiken och stressen. Vill man ha ännu mer vildmarkskänsla kan man besöka Ytterby naturreservat där den gamla skogen formats av brand, skogsbete och orördhet och där mossorna och de gamla trädstammarna bär på en enorm artrikedom.
Efter en stund i Värna är det dags att fara vidare, men det är en plats som lockar till återbesök.
Ett tips: om du ska åka mellan Åtvidaberg och Linköping och har gott om tid, ta vägen genom Värna istället för den bullriga 35:an. Det är en mycket finare väg, särskilt sommartid när utsikten från bilfönstret utgörs av gröna fält och röda stugor under en blå himmel och en gnistrande gul sol.
Text och bild: TOBIAS PETTERSSON
