Premiär för Säbyvikens Biodling på Östgötadagarna
Björn Granstrand och Annie Ingemansson har dukat upp inför Östgötadagarna.
VADSTENA (JB)
Vid en smal grusväg en kilometer bortom Örberga kyrka finns Säbyvikens Biodling. Gården deltar för första gången i Östgötadagarna. Annie Ingemansson och Björn Granstrand… har dukat med bikupa och honungsburkar. Annie demonstrerar just kupan och berättar om bin och deras samhällen för några intresserade barn.
Östgötadagarna har utvecklats och det finns nu även en vårupplaga den första helgen i maj. I år har länets åtta mindre kommuner tillsammans 57 deltagare som dukar upp för besök. I programmet står det att visningskupan i Säby öppnas varje hel timme. Det stämmer inte. Annie öppnar helt enkelt när det kommer folk.
Genom en glasvägg går det att se hur bina lever i kupan. Annie visar och berättar med stor inlevelse om binas liv och hur honung blir till. Bin har många uppgifter. De ska städa, vakta, putsa nykläckt och, inte minst viktigt, pollinera. Genom att dansa berättar bina för varandra var det finns nektar.
– Nektar är som sockervatten, förklarar Annie.
Sedan visar hon att nertill i bikupan finns det larver. De blir nya bin. Annie pekar på drottningen. Hon är mycket större än de andra bina. Hon lägger ägg och det blir ett nytt bi om några veckor.
Så småningom blir det honung som hamnar i en burk. Publiken erbjuds att provsmaka på fyra olika sorter. Intill står en burk med träspadar för avsmakningen. De tre första burkarna innehåller honung från försommar, högsommar och sensommar. I den fjärde är det flytande sensommarhonung. Den stelnar dock om någon vecka, varnar Björn. Den har varit fryst.
De skördar honung tre gånger per säsong och honungen i de tre burkarna smakar olika.
– Försommarhonung är bäst i brödbak, säger Björn.
Annie får frågan varför Säbyvikens Biodling deltar i Östgötadagarna. Hon svarar att de vill öka kunskapen om bin, tala om att företaget finns och få berätta hur honung kommer till. På bordet finns också honungsburkar till försäljning.
Annie berättar att de börjar år 2018 med att köpa 10 samhällen. I dag har de 130 kupor. De finns i 13 eller 14 bigårdar på olika platser på slätten. Annie besöker varje samhälle 16-18 gånger per år.
Honungen säljs både direkt till konsument från gårdens honungsbod och via ett dussin lokala återförsäljare, bland annat några livsmedelsbutiker, naturum Tåkern, Ladugård 206 och blomsterbutiken Lyckliga Lotta. Honungsboden har självbetjäning och är alltid öppen och man betalar med kontanter och swish.
Sedan år 2020 odlar de blåbärstry för självplock. Bären har en smak mellan blåbär och hallon, berättar Annie, och är inte så vanliga i Sverige. Däremot odlas de mycket i Canada. När buskarna har växt färdigt är de ungefär en och en halv meter höga.
Det finns mycket att lära sig och Annie är ordentligt utbildad i biodlingens ädla konst. Hon har gesällbrev och har gått en kurs i yrkesbiodling på Fristads folkhögskola. Kursen pågår i nio månader på halvtid och är på distans med tre dagars närvaro per månad på skolan.
På gårdens hemsida tipsar paret om några sätt att stödja arbetet med att förbättra livs – miljön för bin. I sin gräsmatta eller rabatt kan man så in blomster, som bina tycker om. De älskar honungsfacelia, hallon och klöver. Man kan också förvilda gräsmattan genom att låta maskrosorna få blomma istället för att direkt klippa ner den.
Det är viktigt att värna om både honungsbin och vilda bin i naturen, konstaterar Annie. Genom att låta landskapet blomma förenklar vi för våra pollinerande insekter. Pollinering är viktig. Hon pekar även på att om man har bikuporna på landsbygden kan man spara stadsmiljön till de vilda bina.
Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM
