Man hör allt oftare att demokratin är hotad. Detta kan höras från alla politiska läger.
Från vänster och mitten uppfattas demokratin hotad genom exempelvis att det satts press på rejäla sparbeting på public service, att kulturministern vägrat skicka in mera pengar i vissa delar av kulturen eller att biståndspolitiken reformerats kraftigt.
Att Sida fått helt annan styrning från att samverkan med tveksamma grupperingar (för att uppnå ädla syften till de bäst behövande), men där mindre nogräknade aktörer plockar pengar på vägen – är ingen demokratiurholkning.
Att sätta sparbeting på public service hotar inte demokratin om public service väljer att spara på rätt saker. Vi måste inte ha programutbud på olika minoritetsspråk, köpa in intellektuellt befriade realityshows som efterliknar de kommersiella skvalkanalerna eller ha en rad talkshows som bara ger utrymmen för kändisegon utan egentlig vettig samhällsanalys.
Om public service väljer att lägga sitt sparbeting på lokal redaktionell närvaro, nyhetsbevakning och samhällsanalys kan det leda ytterst till en försvagning av demokratin men det finns som sagt en hel del i programutbudet som man kan spara bort utan att demokratin hotas. Public service bestämmer alltså om man vill bidra till demokratisk försvagning eller driva identitetspolitik.
Samma med övriga media och en rad studieförbund som skriker om att demokratin hotas. Folkbildningen är viktig och jag står upp för att den behöver rejäl finansiering, så det är viktigt att man inte slänger ut babyn med badvattnet när vi ska städa bort extrem islamism och andra radikaliserande krafter som gömmer sig bakom studieförbund och religionsfrihet.
Från högern anses demokratin hotad genom att Sverige fortfarande inte är landet lagom som vår bedrägliga självbild gärna vill framställa oss.
Tvärtom har vi en förvaltningstradition som bygger på väldigt starka självstyrande myndigheter där gränsen för ministerstyre går väldigt snävt och därmed försvårar kraftigt för politiken att med annat än lagändringar, regleringsbrev och regeringsuppdrag till myndigheter styra om riktningen i vissa frågor.
Detta att vi har svårt att ändra inriktningen tydligt i praktiken trots att förd politik faktiskt ändrat kursen något gör att ”högersidan” också tycker att demokratin går utför.
Men hur ser det ut rent objektivt?
Enligt bedömningen som Freedom House gör hamnar Sverige fortfarande på index 99 av en hundragradig skala. Enligt OECD och andra värderingar är Sverige fortfarande en av världens minst korrupta länder med högst offentlig transparens och en av de bästa länderna att leva i.
Tittar vi ute i kommuner och regioner ser vi att det är experterna, de sakkunniga tjänstemännen, som står för bakgrund, analys och förslag till beslut och politiken har fortfarande att förhålla sig till, som tur är, de lagar vi har satt.
I praktiken har vi nämligen inte förändrat några fundamentala delar i vår lagstiftning kopplat till många myndigheters uppdrag att avväga olika samhällsuppdrag.
Tvärtom har politiken bara förtydligat flera ambitioner i form av strategier som livsmedelsstrategi, mineralstrategi, digitaliseringsstrategi m.m.
Men det är nästan samma strandskydd, samma rigida miljöbalk som alltid viktar miljö framför tillväxt och hållbar samhällsutveckling eller ett art- och habitatdirektiv som fortfarande skapar låsningar i hur skog ska brukas och rovdjur ska förvaltas.
I höst har vi ett val. Låt oss komma ihåg att av de cirka 6000 medarbetarna i Regeringskansliet, så är det bara cirka 200 (!) som byts ut efter ett val som är kopplade till den styrande politiken.
På statliga myndigheter och verk är det bara några GD:ar som kan tänkas bytas ut. Resten av alla medarbetare som ska implementera den förda politiken är faktiskt kvar oavsett vilken regering vi har.
Detta skapar en trögrörlighet och stabilitet som verkligen är både på gott och ont i en värld som är extremt orolig och oberäknelig samtidigt som vi i högre grad behöver göra helt andra avvägningar än vad både lagar och dagens myndigheter förmår göra i dag.
Det finns länder i världen – som exempelvis USA – som varit och på pappret fortfarande är liberala demokratier men där demokratin både formellt, men kanske framförallt informellt urvattnats rejält genom att landets styrande tagit sig väldigt stora frihetsgrader.
Där är inte Sverige, så nästa gång du hör någon näst intill slentrianmässigt lyfter att demokratin hotas eller urholkas för att dennes egna perspektiv inte slår igenom i tillräckligt hög grad, fråga då efter konkreta exempel.
Även gärna till mig som ibland kommer på mig själv med att dra det kortet!
Må så gott i ett fortfarande demokratisk starkt Sverige önskar Peter!
PETER BORRING
peter.borring@telia.com
samhällsdebattör och opinionsbildare
