Ny lista med hotade arter släppt

SVERIGE (JB) Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har släppt sin nya genomgång av rödlistade arter i Sverige. En del arter har lämnat listan och andra tillkommit. Vart femte år släpper Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, sin rödlista eller mer exakt SLU Artdatabankens rapport Rödlistade arter i Sverige. I dagarna kom den nya. Värt att ha med sig är att Rödlistan inte är en åsiktsfärgad partsinlaga utan en objektiv sammanställning följer den internationella naturvårdsunionens, IUCN, kriteriesystem för att bedöma arters utdöenderisk. Det är både glädjande och mer trista nyheter i listan. Totalt handlar det om cirka 23 000 arter som bedömts och av dessa blir nära 23 procent rödlistade. Det handlar alltså om att nästan var fjärde art nu är rödlistad, en ökning med tio procent jämfört med rödlistan från 2020, vilket pekar på en negativ utveckling för Sveriges biologiska mångfald. SLU har bedömt tillstånd och trender för 23 103 arter och ”1 687 lägre taxa (småarter, underarter och varieteter)”. Fler artgrupper har kunnat bedömas, exempelvis iglar, hinnkräftor och svampdjur liksom nya grupper av tvåvingar, vilket förklarar en del av ökningen av rödlistning samt att arter som tidigare klassats som livskraftiga nu mår sämre. Några exempel på arter som tillkommit på rödlistan är fiskar som sill, lax och öring. Även älg, igelkott och flera ugglor bedöms ha en försämrad status och sälen är tillbaka på listan. 38 procent av dagfjärilarna är nu rödlistade. Mer glädjande är det för arter som utter och havsörn och fisken asp som inte längre finns på listan. Havsörnen nämns ofta som det goda exemplet där insatser vänt en arts bestånd från att vara nästan utdöd under 1960- och 70-talen. Miljögifter var en betydande orsak till havsörnens nedgång. Inte minst Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn vände utvecklingen från sällsynta enstaka individer och par till en art som 2025 hade 1 400 häckande par i landet, det vill säga 2 800 vuxna individer. Allt är inte svart eller vitt. När man pratar om rödlistade arter finns flera nivåer i klassificeringen, från nationellt utdöd till livskraftig. Man kan till exempel se på takten i nedgången för arter som älg och sädesärla, vilka nu finns på listan. Sädesärlan är ett illustrativt exempel på en art där man sett till minskningen av reproduktiva individer samt till minskningstakten. Arten varierar från ”Livskraftig” till ”Nära hotad”. Det senare är troligast och för den svenska populationen som är nära gränsvärdet för ”Sårbar”. En arts population och status i Sverige betyder inte att detsamma gäller för den även i andra länder. Här kan en art nästan helt ha försvunnit medan andra länder har livskraftiga populationer av den och förstås kan det motsatta förhållandet råda. I Sverige uppger WWF att det 2025 endast fanns cirka 120 reproduktiva individer i det vilda, den är ”Starkt hotad”. Detta kan jämföras med ”minst 170 000 par totalt (ca 25 000 par i Baltikum och 40 000 par i Polen)”. Varför så många arter är hotade beror på flera faktorer, men de vanligaste i Sverige är kopplade till markanvändningen inom jord- och skogsbruket. Rapporten räknar också upp fiske där sådant som bottentrålning har stor påverkan. Exploatering, torrläggning av våtmarker, klimatförändringar och tillbakagång hos värdarter är andra faktorer och det finns ännu fler. Varje art har sin specialitet och plats i ekosystemet. Försvinner en kan flera påverkas och i förlängningen kan även hela ekosystemet påverkas. I Rödlistan står det också att negativa trender kan vändas och det sker. Text och bild: BO BÄCKMAN