Ger ökad motståndskraft vid framtida samhällskriser
Jordbruksföretag måste kunna bli lönsamma. Vilket kan låta som en självklarhet. Bild: JORCHR
SVERIGE (JB)
Det kan behövas ett omtag för livsmedelsstrategin med åtgärder som mera direkt tar sikte på jordbrukets lönsamhet och som ger en mer påtaglig effekt för den enskilde jordbrukaren. Genom att stärka företagens lönsamhet kan åtgärder vidtas som ger ökad motståndskraft vid kriser som uppstår.
För tio år sedan tillsatte den dåvarande regeringen en utredning med uppgift att belysa konkurrenskraften i det svenska jordbruket samt lämna förslag på hur produktionen skulle kunna öka. Både statistik och vittnesmål från näringens företrädare visar att lönsamheten står och stampar, vilket gör att långsiktiga investeringar uteblir.
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens tidigare kommitté Sveriges jordbruk 2030 – vägen dit (2030-kommittén) menar att de åtgärder som hittills satts in inom livsmedelsstrategin främst har varit ägnade att lösa isolerade problem utan att se till den helhet som främst bottnar i att majoriteten av de jordbruksföretag som står för livsmedelsproduktionen i Sverige inte är tillräckligt lönsamma.
Under kort tid har två händelser i världen, pandemin och Rysslands anfall mot Ukraina, visat på behovet av ett motståndskraftigt jordbruk som även under exceptionella förhållanden förmår att förse befolkningen med mat.
2030-kommittén vill därför se ett omtag för livsmedelsstrategin med åtgärder som mera direkt tar sikte på jordbrukets lönsamhet och som ger en mer påtaglig effekt för den enskilde jordbrukaren. Genom att stärka företagens lönsamhet kan åtgärder vidtas som ger ökad motståndskraft vid kriser som uppstår. 2030- kommittén ger några konkreta förslag på åtgärder som kan genomföras.
Till att börja med: ett jordbruksavdrag enligt den modell som föreslås i utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk. Jordbruksavdraget har förutsättningar att gynna det aktiva jordbruket samt att stimulera företag att öka lönsamheten för att kunna dra nytta av avdraget. Jordbruksavdraget skulle därför kunna bli den pusselbit som hittills saknats för att livsmedelsstrategin ska kunna uppfyllas.
Åtgärder för att stärka företagandet. Den enskilde jordbrukarens förmåga att utnyttja förutsättningarna på sin gård är troligen den viktigaste förklaringen till de stora skillnader i lönsamhet som förekommer. Det bör därför inom livsmedelsstrategin i kombination med åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP göras satsningar för att kompetensutveckla våra jordbrukare för att stärka företagandet.
Större utrymme för kapitalförsörjning och nya företagsformer. Kapitalförsörjningen är en flaskhals för unga och investeringsbenägna jordbrukare. För att nå målen inom livsmedelsstrategin måste kapitalförsörjningen ges större utrymme liksom frågan om nya företagsformer. Även inom dessa områden bör en samordning ske med de möjligheter som finns inom CAP.
Säker tillgång till produktionsmedel. De senaste årens kriser har visat på betydelsen av säker tillgång till produktionsmedel. Livsmedelsstrategin bör prioritera att utveckla metoder för att trygga jordbrukets behov av produktionsmedel.
Text: TOBIAS PETTERSSON
