Ett språng för rasens bevarande

Elvaåriga Kravall har många gånger tagit språnget för bevarandet av den nordsvenska hästrasen. Kåre Gustafson har ett stadigt grepp i grimman.

FINSPÅNG (JB)

Kåre Gustafson håller ett stadigt grepp om grimman då han leder elvaårige hingsten Kravall över stallbacken hemma på gården Emmetorp i Hällestad. Kravall gnäggar högt och gällt, musklerna spelar under skinnet och det fladdrar i manen av hästens framfart. Han vet vad det är frågan om, många gånger tidigare har han tagit språnget för lantrasen nordsvenskens bevarande.

Inne i stallet står stoet Dåpan med sitt föl och väntar. Hon har tillsammans med ägaren Jesper Strandberg- Westin rest från Gustafsberg för att bli betäckt av Kravall.

När Kravall kommer in i stallet lägger Dåpan öronen bakåt, vidgar näsborrarna och sparkar med full kraft bakut så det smäller oroväckande i spiltornas skiljevägg.

– Det är bra, säger Kåre nöjt. Hon visar tydligt var hon befinner sig och att det inte är dags än. Vi talar om trettiodagars brunst efter fölning och jag brukar ge rådet till hästägarna att komma hit på tjugofemte dagen så vi säkert är med från början. Eftersom hon är ilsken idag så vet jag när hon kommer att bli brunstig. Det ska betäckas så lite som möjligt eftersom 89,5 procent av alla ston släpper sina ägg i slutet av högbrunsten och då gäller det att hitta rätt. Har de dessutom ett föl vid sin sida blir de mer distinkta och är de här innan brunsten börjar kan jag följa stoet hela vägen fram till det är dags för Kravall att göra sitt.

– Jag har fastnat för att bevara svenska utrotningshotade lantraser och kulturen där omkring. I och med detta kändes nordsvensken som en självklar del av det. Tidigare har jag haft valacker men de sista fyra åren har jag haft ston varav Dåpan är min femte nordsvensk. Att jag skaffat mig ston beror på att en av mina valacker blev ensam och då skulle jag skaffa ett sällskap till honom. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle köpa in ytterligare en valack eller ett sto. Då ringde en kvinna som förestår en 4 H gård i Stockholm och tipsade mig om Lars-Åke Johansson på Ryasjö hästgård i Halland. Jag kände mig dock inte riktigt redo i mitt val men efter ett par dagar såg jag ett inslag på tv där Lars-Åke medverkade angående den nordsvenska hästens genetiskt utsatta situation. Sedan dök Lars-Åkes sto Dåpan upp till försäljning och då var saken klar, berättar Jesper.

För Dåpan är det tredje gången Jesper låter betäcka henne. Det första fölet blev ett sto och det föl hon har vid sin sida nu är en hingst på tjugofyra dagar. De ska stanna på Emmetorp hos Kåre till dess att stoet är betäckt av Kravall. Sexton dygn efter sista betäckningen görs ett ultraljud för att visa att allt är i sin ordning innan Jesper tar hem sto och föl.
– Jag brukar rekommendera hästägarna att låta stona gå kvar här i lugn och ro fram till dag fyrtiofem på grund av resorberingsrisken. Den som vill försäkra fostret kan göra det då eftersom försäkringarna börjar gälla efter fyrtiofem dagars dräktighet, förklarar Kåre.

Kåre som är ordförande i föreningen Nordsvenska hästen har många års erfarenhet av både hästrasen och avel. Redan som fem tonåring köpte han sin första nordsvenska märr istället för en motorcykel. Intresset infann sig omedelbart och han är en av eldsjälarna bakom bevarandet av den svenska brukshästen.
– Många ston står på fel platser. De ska inte stå i stall i städer utan på landsbygden. Både för att betäckas men också för att hålla öppna betesmarker. Vi är stolta över den gedigna rasen som är en allroundhäst. Den används inte enbart vid alla slags körningar utan fungerar även som ridhäst men tyvärr är populationen alldeles för liten. Vid användandet av hästen är vi i mål men aveln är en flaskhals, säger Kåre.

För att sporra nordsvenska hästägare men också för de som går i tankar på att köpa en nordsvensk erbjuder Föreningen Nordsvenska hästen utbildningar för unghästar. Deltagarna får avlägga körprov för tvååriga ston och valacker som uppvisas vid premieringar. Antingen med sina egna hästar eller lånade.

Men det krävs inte enbart utbildning av hästarna, föreningen erbjuder de som redan är hästägare att gå kurser för att lära känna sin häst och samspelet dem emellan.

Föreningen Nordsvenska hästen i Östergötland håller bra kurser för hästägare som väcker glädjen i ett bra och långsiktigt samarbete mellan häst och människa samt främjar intresset för avel.

Det finns tre kännetecken för den Nordsvenska hästen. Den är muskulös, har god uthållighet och ett gott lynne. Hästen är en kallblodshäst med anor från de gamla svenska lantraserna och dess nära släkting är den norska dölehästen. Rasen härstammar, som de flesta europeiska kallblodshästarna, från den primitiva Skogshästen.

Nordsvensken hade fram till slutet av 1800-talet en blandning från flera importerade raser och var nära att försvinna men räddades genom att avelsföreningar bildades. Föreningarnas arbete gick ut på att bygga upp en ny inhemsk ras med de nordsvenska hästarna som fanns kvar.

Nordsvensken har en god förmåga att ta sig fram överallt, känd för att leva mycket länge och vara näst intill immun mot flera vanliga hästsjukdomar.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share