Sonstorp är ett riksintressant bruksområde. Den välbevarade kvarnbyggnaden närmast kameran är byggd av vitputsad slaggsten, en restprodukt från järnhanteringen.
HÄLLESTAD (JB)
Sonstorps bruk i Hällestad bär med sig en mycket lång historia som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 1300-talet.
Enligt dokumentation från år 1334 var den förste ägaren Nils Jönsson och den som byggde upp Sonstorps med dess rikedomar var släkten Rosenstråle. Tio generationer Rosenstråle hade Sonstorp i sin ägo mellan 1300-talet fram till slutet av 1600-talet och då tillhörde Sonstorp ett av de största godsen i norra Östergötland.
På ägorna anlades ett järnbruk i mitten av 1500-talet men det har troligtvis bedrivits hyttverksamhet i Sonstorp redan under 1300-talet. Därmed är Sonstorps bruk troligtvis bland de äldsta bruken i landet.
1821 gifte sig greve Gustaf Stellan Mörner med Sophia Burenstam som tidigare ärvt egendomen av sin far Olof. I och med giftermålet kom Sons torp med järnbruket att tillhöra familjen Mörner och gör så än i dag.
– Sonstorps bruk bildades i november 1546 genom ett privilegiebrev från Gustav Vasa och drevs då för Kronans räkning fram till 1697 då det återställdes till ägaren av säteriet, berättar Carl-Gustaf Mörner som är den femte generationens ägare av Sons torp.
Bruket som var ett styckebruk hade svenska försvaret som en av sina stora kunder. De lät i sin tur tillverka det som krävdes för krigsföring medan det tillverkades kanoner i Finspång. Det fanns även järngrossister runt om i landet, som Stockholm, Norrköping och Göteborg för att nämna några som köpte järnmalm från Sonstorps bruk.
I bruket rådde strikt hierarki, bruks patronen var den som anställde smederna som i sin tur anställde smeddrängarna som alltså inte var anställda av Sonstorps bruk utan av smederna själva. Om drängarna var flinka och duktiga kunde de senare bli smeder så det går att säga att det var en sorts yrkesskola som smeddrängarna gick i för att lära sig yrket.
Alla som jobbade på bruket bodde i arbetarbostäderna som låg i anslutning till bruket. Ett flertal av dessa byggnader finns fortfarande kvar och hyrs ut som bostäder till privat-personer.
Innan Sveriges riksdag beslutade att införa allmän folkskola år 1842 hade redan en skola uppförts här, vilken drevs av Sonstorps bruk där barnen till de anställda fick gå.
– Då trodde ingen att flickor skulle ha något behov av att lära sig läsa och skriva så skolan var på den tiden endast ämnad för pojkar. Men min farfars far tyckte dock att det var mycket märkligt varpå han såg till att även flickor skulle allmänbildas med påföljd att flickorna fick gå till skolan var annan dag, berättar Carl- Gustaf Mörner.
På den tiden gick barnen i skola alla dagar utom på söndagarna men efter något årtionde togs beslutat att flickorna skulle få gå i skola lika många dagar som pojkarna. 1910 lades järnhanteringen ner och ersattes med ett sågverk där allt timmer från Sons torps skogar sågades.
– Det mesta som sågades såldes till Norrköpings Träexport vilket var ett framstående företag som ägdes av familjen Danielsson. Det sågade virket exporterades främst till Storbritannien. Tyvärr eldhärjades sågverket påsken 1971 och återuppbyggdes aldrig, säger Carl-Gustaf.
Intill Grytgölsvägen ligger det gamla bruksområdet med sina väl bevarade byggnader. Kvarnbyggnaden uppfördes 1892 och är byggt av vitputsad slaggsten vilken är en restprodukt från järnhanteringen. Ovanför kvarnbyggnaden ligger hammarsmedjan och en bit bort finns krutboden från 1700-talet i direkt anslutning till spikboden från senare delen av 1800-talet.
Hela bruksområdet är intressant och kan ge en bild av gamla tiders järnhantering. Men även den vackra herrgården som är Sonstorps huvudbyggnad har en intressant historia.
– Vi vet inte vem som är arkitekten eftersom det inte finns några ritningar. Men vi tror att det är Carl Johan Cronstedt. Däremot vet vi att den nuvarande herrgården börjades bygga av riksrådet Nils Palmstierna i mitten av 1700-talet och färdigställdes 1792 av nästa ägare, brukspat – ron Olof Burenstam.
– Flyglarna är byggda 1806 men eftersom gaveln på den västra flygeln rasade återuppbyggdes den 1890, berättar Carl-Gustaf medan hans fru Agneta visar den vackra parken belägen på herrgårdens baksida.
Den engelska parken fick i början av 1900-talet en fransk prägel och trots att sommaren börjar övergå i höst blommar ännu mängder med röda rosor i den perfekt skötta parken.
Huvudnäringen på Sonstorps bruk är idag jord- och skogsbruk, fastighetsförvaltning, produktion av vattenkraft från Hällestadån samt jakt- och fiske. Sedan 1977 är Sonstorp byggnadsminne och familjen Mörner lägger mycket tid och kraft på kulturvård.
Text och bild: CARINA LARSSON
