Vilken måttstock använder du?

Under hösten har det amerikanska valet engagerat även svenskar på ett sätt som aldrig tidigare. Inte konstigt för få makthavare världen över har väl irriterat, förfärat och skapat blodstörtning hos så många som Mr Trump.Jag är mera fascinerad av fenomenet Trump och är faktiskt mera rädd och oroad för de krafter och fenomen som skapat förutsättning för den karln att nå det ämbetet än för honom själv!

Visst finns det fog att tycka illa om honom. En sämre president för USA i omvärlden, för den inrikespolitiska stabiliteten och för konstitutionella processer är det nog få tidigare som kan mäta sig med. Samtidigt, om svenskarna lagt hälften av energi och kraften på att hata Trump och förfäras över hans illdåd och svensk media skapat det fokuset och istället lade lite av kraften på att granska Kinas förehavanden, säkerhetsmässigt, miljöpolitiskt och ekonomiskt skulle det finnas väl så otäcka fenomen att förfäras över.

Problemet när svenskar bedömer USA är att vi oftast gör misstaget att bedöma USA – och andra länder också för den delen – med svenska politiska måttstockar. Vi är i den meningen alla lite ”sossefierade” och indoktrinerade i folkhemstanken att en väl fungerande välfärd kräver en stor offentlig sektor och ett högt skattetryck. Redan där går vi fel när vi kikar på USA. Joe Bidens vice president tillhör vänsterfalangen inom demokraterna. För att beskriva hur lätt vi både går vilse i vår egen mätskala och i våra egna filterbubblor måste jag ge ett exempel. I samband med de fullständigt galna upproren i Capitolium råkade jag läsa ett facebookinlägg från en känd klok och sansad östgötsk politiker. Någon kommenterade dock att om Biden dör i mars blir det en kommunist som styr USA.

En kommentar som renderade starkt avståndstagande från samma politiker och som fick många gilla-uttryck för den starka markeringen mot kommentaren. Det fick mig att fundera. En kommentar som jag skulle kunna gjort i ett inofficiellt sällskap, om än att jag uttryckt mig på helt annat sätt. Vad var så extremt i en civiliserad svensk kontext? Att antyda att en 78-årig man på världens tuffaste ämbete skulle kunna falla ifrån i covidtider eller att antyda att Harris skulle vara kommunist? Förmodligen det sistnämnda för med svenska mått mätt är hon förmodligen inte mera kommunist än vad Stefan Löwen är. Problemet är dock att i USA finns det faktiskt rätt många medelklassmänniskor som inte befinner sig ute på extremhögern som tycker att Sverige med sina höga skatter och omfattande välfärdssystem faktiskt är om inte kommunistiskt så i alla fall rätt socialistiskt som lägger beslag på så mycket av medborgarnas pengar och framförallt beslutar hur de ska användas.

Så även om jag tillhör de som också tycker att vi ska ha en väl fungerande välfärd för alla som stadigvarande finns i landet och är den del av vårt samhällsystem, det vill säga betalar skatt här, kan jag ha respekt för att det som vi tycker inte är extremt, faktiskt är det i en amerikansk kontext.

För övrigt tror många att Joe Biden kommer ena USA, möjligen att hans lugna trevliga sätt kommer ha en viss sådan inverkan, inte minst gentemot omvärlden, men med en demokratisk senat och tunga politiker som i en amerikansk kontext anses luta väl mycket åt vänster kommer INTE polariseringen minska! Tyvärr. Även om jag också tycker det är skönt för världen att Trump är borta från stolen!

Må så gott i det speciella Sverige önskar Peter

PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare

Share