RUMMA (JB)
Under Östgötadagarna hölls småbrukardagar på Rumma Finnbygget. Det var välbesökt och det kom både utställare och besökare från hela länet. Den trevliga atmosfären förstärktes av dragspelaren Sune Johansson.
Östgötadagarna är ett sällsynt gott tillfälle att verkligen få se vad länets landsbygd erbjuder och har. Många från de stora och eller etablerade besöksmålen till enskilda mindre gårdar öppnar sina dörrar. En av dessa mindre gårdar var Rumma Finnbygget där Småbrukardagarna hölls.
Vid gården var det marknad. Det hördes dragspelsmusik. Stämningen kändes gemytlig och varm. Hästar fanns i de närliggande hagarna, ankor fanns i en hage inne på tomten och hönsen var både i och utanför hönsgården, de får gå som de vill.
Hundarna såg med upphöjt lugnt på besökarna och katterna sov i något hörn eller passade på att äta medan kommersen och mötena mellan människorna pågick. Barnen kunde klappa kaniner eller åka en tur på traktorvagn om de inte gick på skattjakt, red eller gjorde något annat kul. Besökare fikade eller åt en våffla eller pratade med varandra.
Man hade utlovat hantverksprodukter, sång och musik, ponnyridning, skattjakt, lotteri, loppis, kaffeservering, varmkorv med mera och det var ett förvånande stort utbud på gården.
Till det här kom även att ordföranden i Småbrukarna, Stefan Thorslund, sålde saker från sin samling i Långserum och dessutom spontant ordnat ett eget lotteri.
Inom kort stod det också klart att man hade besökare och utställare från nästan hela länet. De kom från bygden men även från orter som Åtvidaberg, Björsäter, Linköping, Boxholm, Ringarum och Ödeshög.
Det som verkligen var en behållning var alla trevliga möten där man ofta naturligt delade med sig av vem man är och gör. En av dessa var mannen vid dragspelet, Sune Johansson som har en repertoar som spänner över de flesta musikgenrer. Under dagen var det emellanåt sång till musiken framförd av Gudrun Thorslund och Kicki Bruno.
– Jag har spelat sedan jag var tio år, berättade Sune. Nästa gång fyller jag 86.
Han har alltså spelat i 75 år och kanske lite till för när Sune tänker efter var han nog faktiskt bara åtta år när han började spela.
– Det är bättre att inte ta till mer än man är säker på så vi säger att jag var tio. Jag sa till min pappa att jag ville bli dragspelare på heltid men det var inte så bra betalt. På fyrtiotalet fick man fem kronor för att spela en kväll. Mer var det inte.
Bredvid Sune satt Solveig Thegerström, hans käresta. Mellan Sune och Solveig fanns det starka känslor när de var sexton sjutton år. Verkligheten hade andra planer. För åtta år sedan träffades de på nytt och deras lycka kan man inte ta miste på. Namnet Solveig för gärna tankarna till Norge och det finns goda skäl.
– Mamma kom från Norge och min pappa var svensk, berättar Solveig. Min farmor kom från Belgien. Jag själv kommer från Södra Finnskoga i Värmland och bodde senast i Karlstad. Nu bor jag sedan några år i Västervik.
Berättelsen om hur Solveigs mamma och pappar träffades är en sådan där som man annars bara läser om. Pappan ägnade sig i sin ungdom åt skomakeri och var verksam vid norska gränsen. Solveigs mamma lämnade in ett par skor till honom men hämtade dem inte själv utan genom en pojke som fick vara bud.
När han frågade vad det kostade hade Solveigs pappa svarat att det inget kostade men att ”Jag vill ha en puss.” och det fick han uppenbarligen senare av Solveigs mamma.
Flera andra möten med berättelser ut livet, mycket trevlig atmosfär, ett stort utbud för barn och vuxna, ja, så här trevligt hade man i år på Småbrukardagarna i Rumma.
Text och bild: BO BÄCKMAN