Sedan efterkrigstiden har folkhemmet byggts på några grundstenar. En del är bra och fina. En tidigare bred och god skola är en av dem. En sjukvård för alla är en annan, även om många idag har privata sjukvårdsförsäkringar för att få bättre kvalitet än den offentliga finansierade vården. En tredje är den svenska kommunala musikskolan som nog är en del i att vi exporterat så mycket framgångsrika musiker, antingen det är artister, låtskrivare eller producenter.
Andra delar av den svenska modellen är bekymrande, milt sagt. En sammanhållen lönepolitik som tar bort kopplingen till erfarenhet och utveckling, håller unga tillbaka på arbetsmarknaden – ihop med sist in först ut principen – samt har fullständigt raderat de enkla arbetsuppgifterna. Åtminstone för människor som permanent befinner sig i Sverige…
När vi nu i skrivande stund nås av de mycket tråkiga beskedet att Ericsson varslar ett antal tusen jobb på flera orter i Sverige är det svårt att inte hänfalla åt ett bistert ”vad var det jag sa”. Missförstå mig rätt, det finns ingen skadeglatt i det faktum att tusentals blir utan jobb, det är oerhört tragiskt på alla sätt. För enskilda och för samhället. Men vi har faktiskt bäddat för detta rejält.
Genom att konsekvent driva en linje i samhället där arbetarrörelsen med sossarna och facket i spetsen ihärdigt genom att hålla samman lönerna och inte tillåta lägre löner för enklare jobb, effektivt bidragit till att alla enkla jobb försvunnit. När jag för 25 år sedan var prao på en fordonsverkstad hade man en man som gick runt och bara sopade under maskinerna och höll ordning. När skillnaden på hans lön och de fullskaliga mekanikerna med kurser och erfarenhet i bagaget och mängder med fortbildning skiljer så lite, så blir resultatet att man inte kan betala för dennes enkla men viktiga jobb. Istället faktureras fordonsägaren 850 kr per timme för att en proffsmekaniker går och sopar.
Eller alla andra jobb som att vara arbetsplatsens ”allt-i-allo” där kaffekokning, småstädning och fylla papper i kopiatorn är borta. Det hade varit bra att ha dessa jobb nu och sätta nya svenskar på, så de får vara del av en svensk arbetsplats, komma in i språket och faktiskt kunna utvecklas på arbetsplatsen till andra mera kvalificerade arbetsuppgifter. Men med socialistens grundsyn att den som är i ett visst ekonomiskt läge eller har förutsättningar för en viss typ av arbetsuppgifter och inte kan utvecklas och klättra uppåt, är denna lönepolitik självklar.
Vi ska konkurrera genom god utbildning och vara en kunskapsnation, brukar det heta. Det är detta Ericsson visar vad det är värt, nu. Indien utexar två miljoner civilingenjörer om året! I systemutveckling och programmering är dessa väl så taggade och duktiga som vilken medelmåttig svensk ingenjör som helst, med all respekt för den enorma samlade kunskapsbas som finns bland Sveriges ingenjörer. I en digital värld som blir alltmera gränslös, där kunskap devalverar för att den är tillgänglig för väldigt många flera, är enbart kunskap inte konkurrenskraft.
När ska vi förstå att ett samhälle aldrig kommer ifrån att det alltid kommer finnas människor som inte har en akademisk utbildning eller knappt någon utbildning över huvud taget? En del av dessa är i stället extremt drivna entreprenörer och de behöver ha ett tillåtande samhälle med minimalt med begränsande administrativt krångel. Men vad vi gör med alla de människor som inte är entreprenörer eller som inte kommer utföra de mest kunskapsintensiva jobben, men ändå gör väldigt viktiga arbeten? Som att plocka våra jordgubbar, handrensa ogräs i medelklassens ekologiska grönsaksfält eller plantera skog så vår ekonomiska ryggrad fortsätter leverera.
Frågan är på den politiska agendan i och med att vi har en minister som är ansvarig för enkla jobb. Så länge som man inte vågar och vill prata om akilleshälen att enkla jobb måste betalas därefter i förhållande till komplicerade jobb, blir dock det politiska spelet just ett spel för galleriet och vi lär dessvärre få se flera kunskapsintensiva jobb flaggas ut.
Må så gott i ett Sverige som inte förmår prata om grundorsaken till lägets allvar, önskar Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
