Lokalen där Arvikabygdens mejeri AB ska startas sommaren 2016. Lokalen ligger i Glava, vid Hillringsbergs gård som drivs av familjen Aronius.
ARVIKA (JB)
Den 29 april släppte bönderna och idékläckarna Robert Aronius och Jörgen Blakstad nyheten om nyregistrerade Arvikabygdens mejeri AB. Mejeriföretaget som varit i planeringsstadiet ungefär ett halvår ska ligga i Glava invid Hillringsbergs gård som drivs av familjen Aronius.
Jörgen Blakstad, ägare till Sälboda gård är det nystartade företagets styrelseordförande. Vd är Lars Aronius. Sonen Robert ingår som styrelseledamot. Det är bättre att samverka än att konkurrera, har man enats om.
Redan finns planer utöver att producera mjölk. Det framkommer när Jordbrukarens reporter gör ett besök vid lokalen i Glava. Robert Aronius finns på plats.
– Det går att utvinna många produkter av mjölk, konstaterar han.
För de båda engagerade herrarna Aronius och Blakstad är det naturligt att fundera på vad man kan göra mer av mjölken.
– Meningen är att mjölkproduktionen ska komma igång först förstås, kommenterar Robert. Det blir i sommar.
Idén till mejeriet fick de på var sitt håll, Robert och Jörgen.
– En gemensam bekant kopplade samman oss, säger Robert.
Viss kontakt har de så klart haft tidigare, med få bönder i kommunen blir varje kontakt extra värdefull. På Hillringsbergs gård finns en besättning på cirka 200 kor och på Sälboda gård består den av cirka 160 kor.
– Orsaken till att mejeriet placeras i Glava är den lämpliga och tillgängliga lokalen, berättar Robert. Utvecklingspotentialen är samtidigt stor.
När det gäller allmänt intresse för det nya mejeriet och för mjölken som kommer att produceras är det extremt stort.
Nuvarande avtal med Arla om splitleveranser tillåter att lantbrukare levererar 50 procent av mjölken till annan uppköpare. Målet enligt Robert är att alla mjölkbönder i kommunen ska komma med i mejeriet efter hand.
Arvikabygdens mejeri AB lär täcka upp kalkylen, det är Robert helt säker på.
– Det har vi räknat igenom noga, säger han.
I framtiden lockar som tidigare nämnts andra produkter, som kan utvinnas ur råvaran mjölk.
– Vi måste ta reda på hur man ystar till exempel. Mycket går det att göra av mjölk, det är inte tal om annat, spånar Robert.
Nu återstår det att se hur marknaden tar emot de första leveranserna av mjölken ute i butikerna. Att de båda företagarna som tillsammans satsat flera miljoner i företaget sätter mycket på spel kan man förstå.
– Hur mycket investeringar det rör sig om är mindre viktigt i det här läget, menar Robert. Finns någon form av garantier? Roberts lugna ansikte inger framtidstro.
Han berör istället vissa regler som rör lantbruket.
– Det märks ingen lättnad inom vissa områden när det gäller lantbruket, exempelvis får inte aktiebolag äga åkermark.
Mycket har hänt på mjölkmarknaden, fortsätter Robert. Som jag ser det idag behöver alla bönder se sig som aktiva företagare. Vid starten av Arvikabygdens mejeri AB räknar man med två eller tre timanställda.
– En tjej blir ansvarig för verksamheten, berättar Robert. Just nu utbildas hon på olika mejerier för att sköta verksamheten. Intresset för vår satsning är stort, under tre dagar har det tagits över 800 kontakter med oss via nätet. Det ser bra ut, tycker Robert.
Det nyregistrerade mejeriföretaget har hittat en bra bankkontakt, gjort nödvändiga maskininvesteringar, tagit in den information som måste efterföljas och de har påbörjat arbetet gentemot Livsmedelsverket och dess regler.
– De olika uppgifterna som måste skötas för tillfället delar vi mellan oss så gott vi kan, försäkrar Robert. Vi träffas ofta och stämmer av läget, det är inte särskilt långt mellan Sälboda och Glava.
Budgeterat för Arvikabygdens mejeri AB är 750 000 liter mjölk per år.
– Grovt räknat är det cirka 10 procent av en medelstor svensk mejeriverksamhet, förtydligar Robert.
En specialmaskin ska levereras från en huvudleverantör i Italien. Samtliga leverantörskontakter sker via ett svenskt företag.
Låt oss säga på återseende till Robert och hans mejerigrupp. Samtalet har gett förhoppningar om en tillvaro med mjölk från närområdet som självklart är en fördel, Arvikaborna kan få sin mjölk från gårdar i närheten. Bilden av kossor på sommarens grönbete är ingen utopi längre. Med lokal mjölk följer öppna landskap. Sedan får vi något som heter koglädje på köpet.
Text och bild: LIZZIE GERD JANSON
