Jonas Johansson avskyr att lämna hjulspår efter sig
Jonas Johansson från Ringarum blev kvar längre på slätten än han tänkt. ”Det är kul att någon uppskattar det man gör”, säger han.
MANTORP (JB)
Med undvikande av markskador är firman uppskattad och flitigt anlitad. Under några månader har Jonas Johansson kört sina maskiner i Mantorpstrakten.
Det finns faktiskt en hel del skog i slättbygden och den måste skötas här som överallt annars. Jordbrukaren besökte en plats mellan Gottlösa och Normlösa utanför Mantorp där Jonas Johansson från Bo Johansson Skogs – entreprenad AB var i färd med att avsluta arbetet på området. Det var dags att flytta några kilometer till nästa.
Högarna med stockar och ris låg prydliga längs vägen och vid avverkningsplatsen. Det första Jonas hälsade med var att visa att han kört 400 vändor med maskinen på marken vid högarna. Visst syntes det att någon kört där, men mycket mer är det inte.
– Det var tjäle, vet du, och så har jag haft en väg bortanför där.
– Vi är ett företag från Ringarum, fortsatte Jonas. Det är jag, min pappa, min morbror och en tjej som började förra hösten. Vi har ett entreprenadföretag. Vi har en stor och en liten skördare, en liten skotare och en lite större.
Den skotare som Jonas körde här är den större. Han använde metallband på vagnen för att minska och fördela marktrycket.
Företaget säljer bland annat på just det här, att kunna gå in med små grejer och göra det snyggt.
– Det är väl tanken. Jag tycker inte om när det blir massa spår. Vi har lite mindre maskiner. Sedan ska det också vara någon lönsamhet i det man gör så man kan inte ha alltför små grejer heller.
– Farsan har hållit på i alla tider så han är nog känd för att det inte ska vara några markskador efter att man varit där. Det är han som lärt upp mig. Jag själv hatar när det är körspår i skogen som aldrig försvinner.
– Är det väldigt blött så får man kanske vänta med att skota för det är ofta skotningen som är det som gör att det blir skador. Härute ute på slätten är det väldigt blöta marker så man har fått passa på när det varit kallgrader, men avverka kan man göra.
Firman brukar mest ha uppdrag i Ringarumstrakten, inom en radie på ungefär fyra mil.
– Nu var det så att svärfar har en gård härnere. Han har väl väntat på oss i fyra-fem år. Sedan när vi började där kom flera markägare vartefter som också ville ha hjälp. Vi började efter semestern här ute i Mantorp och är fortfarande kvar. Det var inte meningen att vara mer än max en månad så det blev lite mer än planerat.
Vilka är annars de vanligaste kunderna och vad vill de ha hjälp med?
– Kring oss i Ringarum är det mindre arealer. Många är måna om den skogen de har. Det är allt från tomtavverkning hos en villakund till en markägare med 500 hektar. I genomsnitt hemikring har väl de flesta någonstans mellan 100 och 200 hektar och det är väl oftast de kunderna som vill ha lite avverkat varje år för att få lite kassaflöde.
Firman försöker göra alla sorters uppdrag som markägare vill ha hjälp med. Det kan vara med motorsåg och med röjsåg och plantering. Man försöker ha en helhetslösning och så hjälper de även till med att sälja virket som de hugger, så man får hela kedjan.
– Vi kör bort riset i skogen så man kan gå där. Nu när det blivit bättre priser har man kunnat städa ännu mer då det ändå är lönsamt. Det blir en del biobränsle. Det som ska gå till flis körs till Norrköping.
Vad kunden har för önskningar varierar förstås.
Jonas berättar att de till exempel kört en del uppdrag med hyggesfritt.
– Det är nog en framtid med hyggesfritt, det tror jag. Det är väl lite på tapeten med blädning. Det går säkert på vissa marker. Många tycker det låter bra med blädning, men det har sina utmaningar också.
– Vi brukar rätta oss efter kunden och sedan ger vi lite förslag på hur vi tycker de ska göra. Vi försöker lyssna in vad kunden vill.
Det blev ju en betydligt längre tid här på slätten än ni tänkt. När får du komma hem till Ringarum?
– Tanken är att ett det är en månad kvar innan jag flyttar hem maskinerna, säger Jonas Johansson. Det är kul att någon uppskattar det man gör.
Text och bild: BO BÄCKMAN
