På andra sidan skolstaketet är skogen och där visade Sydved avancerade skogsmaskiner för eleverna.
ÖREBRO (JB)
Skoldagen på Fridhemsskolan i Hidingsta blev annorlunda. Visserligen har man utomhuspedagogik som inriktning men när Sydved höll i dagen och visade skördare och skotare i arbete precis vid skolan så blev det något utöver det vanliga.
Skolbarnen i Hidingsta fick lära sig mer om modernt skogsbruk. Skogsföretaget Sydved tog initiativ till en skogsdag för eleverna i Fridhemsskolan. Fridhemsskolans skolgård utgörs till stor del av ett parkliknande skogsområde.
På andra sidan skolstaketet är skogen och där visade Sydved avancerade skogsmaskiner medan kolbullar lagades till på en av skolans eldplatser. Dagen syftade till att sprida intresse och förståelse för skogen och dess skötsel.
Känner du till den här skolan sedan innan?
– Ja det gör jag, berättar John Hammar, virkesinköpare på Sydved och anordnare av skogsdagen. Dels arbetar jag ju i det här området och den här fastigheten som vi är på hos Anna Larsson sköter vi om lite grann så därför känner vi till skolan. Det var naturligt att fråga.
– Framför allt är tanken med det här att visa på näringen, skogsnäringen, alltså som sådan och att det är en viktig näring för Sverige.
– Dagens unga växer upp i ett samhälle där man har väldigt lite kontakt med skogsbruk och lantbruk och ja, de agrara näringarna över huvud taget. Det här är ju en framtids-bransch med miljövänliga produkter som kommer ifrån skogen och jordbruk.
Intresset var verkligen på topp när barnen fick se maskinerna i arbete. Staketet som avgränsar skolområdet var också en utmärkt gräns för barnen på ena sidan och skogsmaskinerna på andra. När skördaren tog tag i ett träd, fällde, svingade, kvistade och kapade stockar av det på några ögonblick var barnens uppmärksamhet total. Några stod till och med och hoppade på stället av förtjusning. Vilket träd skulle fällas nästa gång? ”Ta det, nej det där!”, ”Kan du fälla det där jättestora?”, ”Han tog två samtidigt!”.
En annan barngrupp fick under tiden lära sig om vad man använder skogen till, varför man gallrar och annat skogligt bra att veta. Samtidigt såg en annan grupp när skotaren lastade upp de nyss kapade stockarna och körde vidare. Kan det bli mer spännande?
I skördaren satt Tomas Gustafsson, som också äger maskinen. Skördaren väger 20 ton och kostar 4,5 miljoner. Tomas har arbetat i 30 år med skogsbruk men den här dagen var ändå inte en av de vanliga.
Hur är det att köra inför publik?
– Det är rätt jobbigt, säger han. Det är alldeles för nära men staketet är ju emellan. Trädvalet blir därefter också.
– Vi har kört en del visningar för andra entreprenörer men inte för en skola. Det borde vara flera gånger. Vi i skogen är för dåliga att tala om vad vi gör. Sådant här bidrar till förståelsen. Vi behöver tala om vad vi gör för bra för skogen.
Lunchen var efterlängtad men ovanlig. Kolbullar brukar inte stå på matsedeln i skolan. På en bräda som tjänade som lunchbänk satte sig Sahar från årskurs fem och Nova och Agnes från tvåan.
Hur har det varit att ha en skogsdag med maskiner precis där skolgården slutar?
– Häftigt! var en sammanfattning alla överens om.
– Det var kallt att vara i skogen så länge. Kallt eller inte de här eleverna såg väldigt förnöjda ut. Trots den ovana maten åt de nyfiket med god aptit. Hur smakar det med kolbullar? – Maten är ok, inte vanlig och lite konstig.
Lärde ni er något nytt om skogen idag?
– Jag visste inte att man kan göra blöjor av träd.
Varför måste man ibland såga ner skog?
– Vissa träd är för gamla och man sågar ner dem för att få plats för nya träd.
Hur är det att gå på en skola med Grön Flagg?
– Skojigt!
– Det är så fint att John frågade oss och att vi fick den här skogsdagen, särskilt med tanke på att vi har en utomhuspedagogik, sa personalen på skolan.
Text och bild: BO BÄCKMAN
