Anders Löfving tillsammans med pappa Per-Arne som är nöjd över att skogsarbetartraditionen förts vidare.
MALEXANDER (JB)
Anders Löfving i Malexander är tredje generationens skogsarbetare. Hans arbete i den högteknologiska kraftfulla skördaren går knappast att jämföra med farfar Per Löfvings arbete i skogen under 50-talet.
Jordbrukaren träffar Anders och hans pappa Per-Arne Löfving i Malexanderskogen nära Stjärnesand en gråkall januariförmiddag. Anders styr med lätthet den stora kraftfulla skogsmaskinen med de enorma hjulen i den till synes svårtillgängliga terrängen. Skogen han arbetar i för dagen tillhör Boxholms Skogar AB. Skördaren fäller, kvistar och kapar trädens stam i lämpliga delar och allt går väldigt snabbt.
– Allt sker via datorn, berättar Anders. Styrsystemet känner av precis vad som ska göras och varje trädstam registreras i ett särskilt program.
Anders beskriver det avancerade dataprogrammet och visar hur allt registreras allteftersom träden fälls. Skogsmaskinen är väldigt stor med enorma hjul och när den tar sig fram i den lutande terrängen över stock och sten verkar det nästan lite skrämmande för en åskådare. Frågan om Anders aldrig är rädd inne i sin styrhytt känns befogad.
– Nej, säger han och skrattar. Rädd är jag inte, jag känner mig helt trygg. Visst kan det luta rejält ibland men när man vet hur man ska parera maskinen så är det ingen fara. Man lär sig. Det är klart att det har hänt att skogsmaskiner har vält men det är ovanligt och vi sitter ganska skyddade inne i styrhytten.
Anders har arbetat i skogen i 17 år och de senaste två åren för Micke Franssons Skogsentreprenad AB som har sitt säte i Boxholm. Företaget arbetar i skogar över i stort sett hela Östergötland. Det är ett ensamt arbete men Anders menar att han har mycket kontakt med sina arbetskamrater ändå.
– Vi träffas förstås inte fysiskt så ofta, men vi har daglig kontakt via våra mobiltelefoner. Utan telefonen och ljudböcker skulle det förstås kännas ganska ensamt.
Anders är tredje generationen Löfving som arbetar i skogen. Hans farfar Per Löfving var lantbrukare på Skärlunda norrgård som har ägts av familjen Löfving sedan 1907. Gården togs så småningom över av Anders pappa, Per-Arne Löfving som liksom sin far också arbetat i skogen. Till Skärlunda norrgård hör 58 hektar åker- och betesmark och 105 hektar skog. Till en början var det ett traditionellt lantbruk innan Per-Arne satsade på enbart köttdjur.
– De flesta bönder har haft skogsarbetet vid sidan om arbetet med sina egna gårdar och skogar, säger Per-Arne. Det är helt otroligt vilken utveckling det har skett inom skogsarbetet. För att göra det arbete som Anders gör med sin skördare skulle det behövts 10-15 man under min fars tid.
Per-Arne Löfving visar ett exemplar av tidningen Skog & Virke från januari 2001.
– Jag skickade in ett tidningsklipp från Östgöta Correspondenten till den här tidningen. Reportaget är från 1957 och handlar om min far och två andra lantbrukare som körde timmer med häst och släde åt skogsbolaget en solig marsdag 1957.
Reportaget publicerades i Skog & Virke på en helsida under vinjetten ”Var det bättre förr” och beskrivs som både långt och välskrivet. Det skildrar skogsarbetarnas tunga arbete i skogen under den här tiden men det understryks också att reportaget förmedlar en anda av arbetsglädje.
Under tiden Per-Arne har berättat har Anders kört ner den stora maskinen till vägkanten. När styrhytten sänkts ner ser skördaren något mindre ut och Anders hoppar vant ner på marken.
Anders berättar att han arbetar mycket självständigt och att han har en tankvagn med sig för att kunna fylla på diesel efter behov. Han börjar arbetsdagen klockan sex på morgon och fikapauser och lunchraster tar han inne i styrhytten.
– Här bakom och under stolen finns en ugn, visar Anders. Där värmer jag min mat. Det fungerar jättebra. Och om något går sönder i skogsmaskinen så kan jag klara de flesta småreparationer själv. Ibland kan jag och mina arbetskompisar också ringa varandra och få råd och hjälp.
Anders bestämde sig tidigt för sitt yrkesval och utbildade sig på Västerby naturbruksgymnasium. Han bor med sin fru och deras fyra söner i Sjöbo som ligger alldeles nära föräldrahemmet.
– Vi får mycket vidareutbildning i jobbet, fortsätter Anders. Det kommer nytt hela tiden och det är många kurser. Inte minst när det gäller miljöcertifikat som alltid måste vara aktuella.
Att vara tekniskt intresserad och väl insatt i datavärlden är ett måste för att köra en modern skogsmaskin. Tidigare generationers skogsarbetare utförde ett hårt fysiskt arbete men så är det inte riktigt idag. Då var också skaderisken ganska stor inte minst på grund av den hårda arbetsbelastningen.
– Idag är det väl mest ryggen som man kan få besvär med på grund av att man sitter fel ibland, menar Anders.
Några sådana problem har lyckligtvis inte Anders fått och han har aldrig ångrat sitt yrkesval. Pappa Per-Arne är förstås också väldigt nöjd över att skogsarbetartraditionen förts vidare. Han och hustrun Bibi är numera pensionärer men bor kvar på Skärlunda norrgård och de tre sönerna har övertagit driften.
– Jag är bara dräng numera, säger Per-Arne och skrattar medan han vinkar till sonen Anders som hoppar in i styrhytten för att fortsätta sitt arbete i skogen.
Text och bild: GEN LARSSON
