Ett gäng skogsägare från Valdemarsvikstrakten och medlemmar i Södra var samlade till ägarmöte för att diskutera hur man vill göra affärer med sin skogsägarförening.
VALDEMARSVIK (JB)
Skogsägarföreningen Södra genomför ägarträffar på olika håll för att få in deras, alltså skogsägarnas, synpunkter. Dessa hålls lokalt och för Norrköpings Skogsbruksområde, innebär detta att det hålls tio sådana träffar. Jordbrukaren var med när frågorna penetrerades i Valdemarsvik.
– Det är viktigt att behålla det lilla i det stora. Vi ska vara på plats ute i buskarna, sade Anders Ek, ordförande i förtroenderådet för Norrköpingsområdet.
Till sin hjälp i Valdemarsvik hade han Marie Greklid, ledamot i samma förtroenderåd, och hon förde protokoll vid träffen.
– Vi tar in synpunkterna från ägarna på mötena och sen sammanställs dessa för hela skogsbruksområdet och skickas vidare till huvudkontoret i Växjö, framhåller Marie Greklid.
Det som stod på agendan var på vilket sätt skogsägarna vill göra affärer med Södra och de olika affärsformernas för- och nackdelar. Vidare hur medlemmarna ska premieras utifrån hur deras upplägg ser ut.
– Lika pris för lika prestation är något av grundbulten i hela verksamheten för Södra, menade Ailan Pettersson i Gryt.
Det är också viktigt med tydliga och fasta spelregler mellan skogsägarna och föreningen. Man ska helt enkelt kunna planera långsiktigt. Skogsskötsel är ju som bekant inte någonting som handlar om snabba klipp.
Lite kortfakta om den ekonomiska föreningen säger att den ägs av de 50 000 medlemmarna. Det hanteras tio miljoner kubikmeter per år och tusen timmerbilar med släp kör varje dag virket från skogen till industrierna där det förädlas vidare.
I dagsläget kommer 80 procent av virket in via avverkningsuppdrag, där det tecknas ett avtal på förhand och där båda parter tar minimal ekonomisk risk. Det är en modell som är förhållandevis billig för Södra, samtidigt som kollektivet premieras. För det är ju så att eftersom Södra har egna industrier som förädlar virket så får medlemmen del av den vinst som uppstår i form av en efterlikvid.
Ett förslag från Valdemarsviksmötet var att koppla samman detta faktum att Södra har tre år på sig att utföra uppdraget sedan kontraktet undertecknas. Därför kunde det vara värt att titta på om inte efterlikviden också borde slås ut över tre år.
Nu finns det förstås flera affärsformer och att själv kunna avverka och leverera virket står för 20 procent av det som kommer in till föreningen. Ett relativt nytt sätt är Stampris, där skördaren direkt mäter trädet då det fälls. Det ger ett teoretiskt optimalt pris. Detta kan ge snabbare avräkning, samtidigt som industrin i systemet kan lägga in önskemål om det sortiment som det just då finns störst behov av.
– Skogsägaren får sin ersättning utifrån vad trädet optimalt betingar för värde, sedan kan Södra teoretiskt kapa 30-centimeters bitar av det, sade Anders Ek.
Rotpost innebär att det är en uppskattad volym som ligger till grund för betalningen. Det framhölls att detta kan vara ett alternativ då man måste veta exakt vad man får ut i reda pengar, men att det enligt den modell som Södra jobbar efter inte är något alternativ.
– Detta är egentligen ingenting för Södra och generellt sett blir man som skogsägare blåst, framhöll Ek.
En annan fråga som besvarades med ett kraftfullt nej, var huruvida den som hade en fastighet nära en av föreningens industrianläggningar, skulle få ett högre pris, än den som fanns längre bort.
Oberoende var fastigheten är belägen inom Södras område, så utgår samma pris för virket. Däremot förekommer det en hel del bytesaffärer mellan aktörerna på marknaden, för att minska transportkostnaderna. Detta till gagn för alla parter och inte minst miljön.
Text och bild: HANS ANDERSSON
