Skogens dag

Marianne Eriksson, LRF skog Jämtland, Gunilla Törnqvist-Hedström, skogsägare i Valdemarsvikoch Magnus Oscarsson (KD) riksdagsledamot och arrangör av Skogens dag.

STOCKHOLM (JB)

För andra året arrangerades Skogens dag i Sveriges riksdag. Det nationella skogsprogrammet diskuterades. 150 personer deltog och den hetaste frågan var den om äganderätten.

Riksdagsledamoten Magnus Oscarsson (KD) som arrangerat Mjölkens dag i riksdagen tycker att de här formerna för möten mellan aktörer är viktiga och bra. Hur var årets Skogens dag?
– Det var jättekul! säger han. Bakgrunden till Skogens dag, det är ju att samla skogsägarna från Sverige och att diskutera de frågor som är på tapeten. Den liknar Mjölkens dag. Man kommer dit till ett forum, diskuterar och berättar om vad som är viktigt. I år var 25 politiker med och vi var totalt 150 personer.

På podiet fanns förutom Magnus Oscarsson, Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Isak From (S) och Stina Bergström (MP). Hade ni något tema i år?
– Ja, temat var skogsprogrammet som det har jobbats med en tid. Det är en strategi för skogbruket framåt. Nationella skogsprogrammet är någonting som olika arbetsgrupper jobbat med för att få fram. Det är ett skogsprogram i stil med livsmedelsstrategin fast för skogen.

Regeringen har för avsikt att presentera det Nationella skogsprogrammet för riksdagen under 2017. Det handlar om att ge tydliga spelregler när det gäller utnyttjandet av skogen som resurs i ett brett perspektiv. Hur överens är partierna i skogsfrågor?
– Vi kan väl säga att det vi alla tycker är viktigt med det Nationella skogsprogrammet är att vi har långsiktighet. Däremot är det inte klart med innehållet och det kan vara olika saker. Det märker man ju att M, KD och S är mer överens än MP. Det är bra att det är så tydligt för alla de som kom, att det här skiljer.

Bland de frågor där meningarna går isär finns den om äganderätten och den var, och är, het. Från regeringspartierna anser man inte att den är hotad medan man från opposition och skogsägare anser att den tydligt är det.
– Det vi ser är att det hela tiden tas upp olika saker och ifrågasätts, säger Magnus Oscarsson. Om man tänker avverka så kan vem som helst överklaga! Det är otroligt allvarligt att man kan bo var som helst i Sverige och överklaga. Det märktes man också när man diskuterade med skogsägarna vid fikat den frågan är väldigt viktig att vi kommer rätt i.
–Man försvårar ju när en människa vill ta ner sin skog. Dels är det offentligt hos Skogsstyrelsen och dels att vem som helst kan överklaga med att ”det tycker inte jag ”. Skogsägarna blir ju nästan livegna!

Liksom från andra håll togs missnöjet med hur myndigheters tjänstemän agerar upp. Man upplever inte sällan att många av dessa tjänstemän mest letar skäl att stoppa avverkning och helst vill kunna utöka områden som ska bevaras. Magnus Oscarsson tar också tillfället att nämna hur bra det går när myndigheter och skogsägare arbetar tillsammans istället för att bli motparter. Sådana fina exempel finns att lära av.

– Det som också togs fram och det som är allvarligt är att EU börjar diskutera skogen, säger Magnus Oscarsson. Man pratar om att skogen inte är en nationell angelägenhet utan ska sortera under EU och det är ett jättebekymmer. Blir det så, blir det förfärligt dåligt för vårt land.
– EU vill bestämma, ha mer makt över hur mycket skog man kan ta ner varje år. Vi ska ju kunna ta ner mer kubikmeter varje år än vad vi gör idag.

– Tar man ner skog växer också skog. Sköter man sin skog, röjer och gallrar då fungerar det hur bra som helst. Skogen är också en lunga som tar koldioxiden.
– I grunden för majoriteten, nästan alla, av skogsägarna handlar det om att man brukar jorden och vill göra rätt för sig. Man avverkar, planterar och röjer. Det är hela tiden att man vill förvalta det man äger på allra bästa sätt. Att vi i Sverige har så gott välstånd beror på att vi haft en framgångsrik skogsindustri.

– Jag lyfte upp det här med Skogen det gröna guldet. Det är verkligen det gröna guldet och den stora lungan. Det är helt fantastiskt att vi har det här i vårt land.

Text: BO BÄCKMAN

Share