God Fortsättning! Man kan i och för sig fundera på om fortsättningen är så god eller så har tiden gått så fort så det redan är 1:a april. Ni som läser lantbrukspressen vet att det skrivits om att den största mejeriaktören vill ta på sig den offentliga myndighetskontrollen på i detta fallet mjölkföretagen. Ansatsen är för mig så tokig så att det inte ens liknar ett dåligt aprilskämt.
Jag kan förvisso förstå hur man tänker. Grundtanken är att eftersom att mjölkbonden är utsatt för en rad olika kontroller och företaget i fråga också gör en kontroll av verksamheten så är det ju inte helt ologiskt att man kunde rationalisera bort ett antal kontroller eller åtminstone en och låta de offentliga kontrollerna nyttja kontrollprotokollet från den nyss genomförda branschkontrollen. Grundtanken med detta och fördelen är ju uppenbar med färre kontroller totalt sett och därmed mindre tidsåtgång att ”serva kontrollanter”.
Den andra tanken är säkert att branschkontrollen i högre grad sker med branschutbildat folk som kan skilja på små och stora risker och problem och därför i högre grad fokuserar på rätt problem- och förbättringsområden.
Så långt med om förståelse för utgångspunkten för resonemanget, men sedan stannar min förståelse där. Jag kan för det första aldrig tänka mig att myndighets-Sverige rent principiellt skulle kunna tänka sig att avhända sig uppdraget att själva göra kontrollen. Men om vi för resonemangets skull leker med tanken att kontrollmyndigheterna (länsstyrelse och kommuner) skulle låta detta kunna bli framtida arbetssätt, skulle det aldrig ske med mindre än att regelverket som skulle kontrolleras skulle behöva vara mera ambitiöst på samtliga kontrollpunkter än vad lagen stipulerar samt att kont rollfrekvensen är garanterat och vidimerat tätare än vad myndigheten själv skulle kunna prestera. Hur mycket enklare administrativt liv skulle detta verkligen skapa för bonden?
Nästa invändning man kan ha är hur samhället runtomkring och inte minst kanske slutkonsumenterna skulle betrakta detta och vilken trovärdighet och legitimitet det skulle ge att bondens efterföljande led och tillika kommersiella affärspartner kontrollerar efterlevnaden av lagstiftningen.
En tredje invändning som är enkel att se är problemet med att bonden ska bli kontrollerad av den som hon eller han sitter i beroendeställning till. Det har ju hänt mer än en gång att ”kontrollobjektet” – bonden – inte har samma syn på problemställningen som kont roll – organet har. Hur blir det med rättssäkerheten, viljan och möjligheten att överklaga eller driva process om vi blandar samman uppköparens roll med kontrollorgan för lagstiftningen?
En fjärde invändning skulle kunna vara att myndigheterna gör en rad olika kon – troller i alltifrån miljöskydd till livsmedelsoch foderlagstiftning och tvärvillkor. Vilken eller alla är det man vill ta över? Ett alternativ hade ju varit att företaget ifråga istället för att göra en egen kontroll sagt till sina kunder som ”kräver” denna kontrollhysteri att man är trygg nog med alla de kontroller som myndigheterna redan gör och skippar därför företagets egna internkontroll utan nyttjar de offentliga kontroller som redan finns!
Det är förvånande hur långt branschens självskadebeteende kan gå. Det som också är konstigt är att inte den organisation som ska bevaka den enskilda bondens perspektiv ifrågasätter denna utveckling mer! Må så gott i det självskadande bonde-Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
