Björn Ohlin har renoverat sitt hus i Vånga med varsam hand
Björn trivs med livet på landet. Vill han andas asfalt gör han besök hos sina kunder i Stockholm men tycker det känns skönt när han får komma hem till lugnet.
VÅNGA (JB)
Grusvägen slingrar sig genom skogslandskapet och när en glänta öppnar sig ligger Fivelsdal i utkanten av Vånga. Björn Ohlin står på trappan till sitt vackert renoverade 1800-talshus.
Björn berättar att Fivelsdal är fornsvenska och betyder fjärilsdalen. Ett vackert namn på en vacker plats. Björn försäkrar, att i hans trädgård finns sommartid gott om fjärilar.
Nu är det dock inte dessa bevingade skönheter Björn vill prata om utan hans stora passion här i livet. Finmöbelsnickeri och husrenovering. Han öppnar dörren till sin möbelverkstad som är liten men fullt fungerande.
Men först måste det utredas, vem är Björn Ohlin som eleverna på Mosstorpsskolan i Skärblacka förknippar med sin slöjdlärare?
– Jag är född i Stockholm men hamnade i Östergötland 1985. I botten är jag förskollärare men har även jobbat som musiker. På den tiden, när jag var yngre än vad jag är idag tillhörde jag som musiker den innersta delen av kulturkretsen. Något som blev slitsamt i längden. Det var ständiga partyn med samma gäng vilket jag tröttnade på. Jag ville bort från asfalten och allt festande. Vi bildade därmed ett litet gäng ungdomar som levde kollektivliv. Vilket kostade pengar eftersom vi flyttade runt i Stockholm och bodde i andrahandslägenheter. Så fick vi genom dagspressen se en annons där Norsholms stationshus var till salu.
Björn och tre kompisar nappade på annonsen, lämnade huvudstaden och bosatte sig i Norsholm.
– Vi var urfattiga men staten gick in och ordnade med statliga lån.
Stationshuset var i stort behov av renovering och behövde dessutom göras om till två lägenheter. Där bodde Björn och hans fru fram till 1997 då de kände att det var dags att bryta upp och se sig om efter något annat.
Några år senare startade Björn sin firma Björn Ohlins finsnickeri.
– Mina kunder är mestadels från Stockholm. De som har gott om pengar anlitar mig när de vill ha en ny möbel till sitt hem. Det kan vara någon som har hemmet inrett med 1800-talsmöbler men som vill ha något mer modernt. Jag ritar själv alla möbler utefter kundens önskemål och tillverkningen sker här i min snickarverkstad.
Ibland dyker det upp lite udda jobb. En kund ville ha en utomhusbrygga inomhus som anslutning mellan två rum. Lägenheten hade en öppen planlösning med väldigt högt i tak. Den hade två rum mitt emot varandra dit det ledde trappor och resultatet blev verkligen häftigt med bryggan högt där uppe. Men det krävdes sex man för att få bryggan på plats.
– De flesta kunderna vill att det enbart ska finnas en upplaga av det de beställt av mig. Det händer att de tillsammans med den färdiga möbeln köper originalritningen för att vara på den säkra sidan, säger Björn.
Björn ägnar sig inte enbart åt finmöbelsnickeri. Han har också stor kunskap i hur ett gammalt hus med varsam hand ska byggas ut eller göras om.
– Det går inte att livnära sig enbart som finmöbelsnickare. Därför har jag specialiserat mig på gamla hus som är i behov av utbyggnader. Något som är roligt är när en kund som har ett 1800-talshus hör av sig och vill ha huset utbyggt. Då gör jag en ritning och när slutresultatet är klart ser utbyggnaden ut som om den alltid funnits där. Jag har sett många hus som förlorat sin charm genom utbyggnader som inte alls passar ihop med huset. Det är synd för jag anser att huset blivit förstört. Ett hus som varit fint från början görs om så ursprunget försvinner. Visserligen har jag en viss förståelse, gamla hus är oftast små och de som bor där är ute efter större boyta.
Björn har själv renoverat sitt hus och efterföljt de krav han ställer i form av varsam renovering.
– När jag och min dåvarande fru lämnade Norsholm och köpte huset här i Vånga såg jag genast att huset hade potential. Möjligheterna till renovering utan att förstöra varken interiör eller exteriör. Det är ett fantastiskt hus som stått någon annan stans, jag vet faktiskt inte var. Det jag vet är att det flyttats hit 1853 vilket betyder att huset är äldre än så. Huset är lite ovanligt eftersom det inte är torpbetonat utan har högt i tak och stora rum.
Björn har lagt ner mycket tid på renoveringen och tagit hand om ett rum i taget.
– Jag började med det som var mest akut, nämligen badrummet. Har varit noga med val av material, inte jäktat på utan letat efter det jag vill ha. Sista rummet tog faktiskt sex år innan det blev klart eftersom jag var ute efter de rätta golvplanken.
Luckorna till köksskåpen är väldigt speciella då de är försedda med nyckelhål.
Björn förklarar att de kommer från stationshuset i Norsholm. Där fanns rum som användes av de som jobbade inom järnvägen. Varje rum hade skåp vilka personliga ägodelar förvarades i och låstes med en nyckel.
– Många som renoverar kastar sådant som går att återanvända till annat. Min bastu till exempel, den är byggd från stockar som jag lade undan från stationshuset och som jag tog med hit när vi flyttade.
– En bastu som inte ligger vid någon sjö kräver andra badmöjligheter. Därför letade jag upp två helt vanliga badkar som ingen ville ha. Dessa har jag sedan byggt in i ett trädäck i anslutning till bastun. Det är fantastiskt att ligga i karet och spana ut över ängarna där det strövar hjortar, rådjur och en och annan räv, avslutar Björn nöjt.
Text och bild: CARINA LARSSON
