Joakim Persson, affärsenhetschef produktion vatten och avlopp, Anders Jonsson, vd Tekniska verken, Anna Lövsén, affärsområdeschef vatten och Nils Hillerbrand, ordförande Tekniska verkens styrelse.
LINKÖPING (JB)
Råberga vattenverk byggdes redan 1917. Det tillsammans med det tidigare renoverade Berggårdens vattenverk säkrar Linköpings vattenförsörjning för många år framåt. När Råberga nu återinvigdes gavs även en rundvandring på platsen.
Tekniska verken levererar dricksvatten, tar hand om avloppsvattnet och leder bort dagvatten. Man ansvarar för bortåt 200 mil ledningar. Huvuddelen av Linköpings dricksvatten produceras på Berggårdens vattenverk som är beläget mellan Ryd och Skäggetorp. Resten kommer från Råberga. Vattnet kommer från Motala Ström och Stångån. Innan det pumpas ut på ledningsnätet renas det i flera steg. 50 000 kubikmeter produceras varje dygn.
När Råberga vattenverk anlades 1917 var det för att öka kapaciteten så det anpassades till en växande stad. Dricksvattenförsörjningen till ett växande Linköping krävde detta. Om hur det gick till och om i synnerhet en person i sammanhanget, Oscar F F Gyllenhammar, berättade Bengt Öberg som skrivit en bok om denne Gyllenhammar. Vattenverket invigdes 6 juni 1918.
2014 återinvigdes Berggårdens vattenverk efter en renovering och komplettering med nya mikrosilar, UV-rening och reservkraft som träder in vid eventuella strömavbrott. Nu återinvigdes vattenverket i Råberga som även det har renoverats och moderniserats.
– Vi har investerat 200 miljoner i våra två vattenverk, sa Anders Jonsson, vd för Tekniska verken. Det gör Linköping unikt. Vi kanske inte är ensamma i Sverige men vi ligger långt fram när vi har två stycken vattenverk som var för sig kan förse Linköping med vatten. Vi har två stycken vattentäkter. Det gör att om Linköping skulle drabbas av någon typ av olycka eller någonting annat som man inte kan förutspå så har vi ett redundant system.
– Vi har också tagit höjd för en stad som växer. Linköping växer så det knakar.
Nils Hillerbrand, ordförande Tekniska verkens styrelse, tog upp vattnet som den livsnödvändighet det är. Rent dricksvatten är ju något vi behöver som människor. Här i Sverige har vi kanske tagit rent dricksvatten för givet och sett det naturligt.
– Det ser inte ut så på alla ställen även om fler och fler får tillgång till rent vatten. Det finns fortfarande en stor mängd människor som inte har det.
Även här händer det incidenter med dricksvattnet. Exemplet med parasiten cryptosporidium i Östersunds vatten för några år sedan är inte glömt.
– I ljuset av det blir en sådan här satsning extra glädjande och viktigt naturligtvis, sa Nils Hillerbrand.
Han syftade på redundansen med två separata vattenverk och därmed säkrar vattentillgången.
– Det känns bra att vi nu har en långsiktigt säkrad dricksvattenförsörjning både när det gäller kapacitet, sa Joakim Persson, affärsenhetschef för produktion vatten och avlopp, när han visade runt på anläggningen. Det här verket försörjer i dagsläget 25 procent av Linköping.
Rundvandringen inleddes på det översta våningsplanet där bassänger dominerade ytan.
– Det är tre våningsplan med bassänger, berättade Joakim Persson.
Inne i anläggningen, mellan rör, bassänger, pumpar, reglerverk och annat finns ett litet museum. En annan historiskt viktig del finns utomhus. Det är de små vita hytterna som säkert många oroat sig för när vattenverket renoverades. De står kvar.
– En del tror att det är badhytter vi har här, där inne satt regleringen för att hålla nivån i de här filtren, berättade Joakim Persson. Idag har de ingen funktion mer än en hytt som är nödutgång för kulverten. De är ett landmärke här. Vi kan inte ta bort dem, de är så söta.
Text och bild: BO BÄCKMAN
