Skotarförare Dennis Falksér stormtrivs i skogen
Dennis Falksér tycker att skotarförare är bästa yrket.
Ydre (JB)
Det är mycket att hålla reda på för en skotarförare. Löv- och barrträd ska sorteras in i tio olika sortiment. Blir det fel får skogsägaren mindre betalt. I elva år har Dennis Falksér hållit på med sitt ensamarbete, men har inga planer på att byta. Han stormtrivs i sin stora röda maskin.
Redan klockan fem på fredagsmorgonen är Dennis Falksér på plats vid den högt belägna ödegården i Ydre, Östergötlands södra hemlighet. Det vackra huset vänder baksidan mot den blåglittrande gölen. Runt gårdshusen har stora lövträd stått tätt. Det vittnar de nyhuggna stubbarna om, men till fromma för husens väl och ve är de borta. Den här morgonen gick resan till jobbet bra. Inga rådjur som hamnade framför fronten, men nattens storm hade fällt en gran över vägen. Skotarföraren Dennis är på väg till nytt arbetspass med att köra ut fällt timmer och massaved ur det nyss avverkade hygget.
Han är väl förberedd för väghinder. I jobbarbilen finns huggarbyxor, stålhätteskor, handskar, hjälm med visir och hörselskydd. Anledningen är egentligen inte vindfällen över väg utan stormfällda träd ute på hyggena. Skördarföraren har lämnat ”evighetsträd” under avverkningen av skogen, men vinden har tagit ner.
Skotarens dator märker allt – en paus för till exempel manuell huggning blir till en ”anmärkning övrigt” i arbetsloggen. Varje morgon är det samma rutin. Kontroll av slangar, oljenivåer, tanka ny diesel om det behövs, kolla banden runt hjulen och eventuella datorlarm. Skotartanken rymmer nästan 200 liter och beroende på markförhållanden räcker det mer än en dag.
Dennis tog studenten vid naturbruksgymnasiet Stora Segerstad i Småland. Inriktning skog. Han valde skogen precis som hans far gjorde en gång i tiden. – Min far har jobbat manuellt med motorsåg och jag kör skotare. Skogen är vår gemensamma nämnare. Till sommaren är det elva år sedan starten. Under studen t – helgen ringde han till Tomas Samuelsson, skogsentreprenadföretagaren. På måndagen började Dennis köra i skogen. Han är inne på sin fjärde och största maskin som han är ensam förare till.
– Jag tycker att det är bara till fördel att vara själv om maskinen. Då är det jag som bestämmer när jag börjar på morgonen eller hur länge jag kör på dan. Jag bestämmer när det är dags att göra daglig service, säger han och börjar backa för att komma intill rätt välta jämte vägen. Vi bestämmer oss för att det är okej för mig, trots riskerna med coronaviruset, att följa med i hans arbete inifrån hytten. Trots att Dennis hissar ner trappstegen får jag ta ett ordentligt stort kliv för att ta mig upp.
Utanför börjar det varningspipa att maskinen backar. Besökare ska inte komma närmare än 20 meter från kranen. Även om klon har bra grepp kan det hända att en massavedsbit slinker iväg och då är det inte bra att stå i vägen. Vissa skogsägare kan göra Dennis orolig, när de inte har tillräcklig respekt för maskinens arbetsradie. Inne i hytten hörs inget av pipet.
Det är välisolerat, stötsäkrat, lagom varmt och välstädat. Ordning och reda ska det vara i Dennis arbetsvärld, vilket märks på sättet han kliver in i hytten. Båda skorna dubbelsparkas mot kanten. Så lite smuts som möjligt ska med in. De senaste arbetsskorna har ingen snörning utan det är bara att smidigt kliva i och ur. Han gillar inte att köra i strumplästen. Det är det många andra skotarförare som gör, men en skofot har bättre kontakt med pedalerna än en strumpfot, tycker i alla fall Dennis.
Skördarförarens dator markerar varje hugget träd. Framför Dennis på dataskärmen dyker de upp som röda pluppar som sitter så tätt ihop att hygget ser ut att ha fått en riktig ordentlig släng av mässling. Ett blått lager på skärmen visar markvattnets läge på hygget.
Det är hårda krav på att lämna så lite spårskador efter sig som möjligt. Mindre skador är bättre för skogsägaren och naturen. Just här har skördaren risat sig fram med hjälp av grenar och toppar från de avverkade träden. Riset gör att både skördaren och skotaren går som på en matta och inte sjunker ner i det sanka. Många träd – alar, aspar och björkar – är lämnade. Granen har tagits bort och mycket asp och björk också.
På vägen in lastar Dennis allt av gran. På tillbakavägen av det 30 meter långa insticket på hygget lastas lövträdsvirket. Hans dator grönmarkerar allt som är lastat. På så vis vet han att alla stockar och massavedsbitar kommer med. I det här vädret fungerar ögonen lika bra, men med 10-20 centimeters nysnö är datorns hjälp ovärderlig. På hygget liknar det mest plockepinn av olika trädslag, men i Dennis last är det ordning. – Jajemen, jag måste göra så, annars får jag lägga alldeles för mycket tid på att sortera vid vältorna.
Det är ungefär tio olika sortiment att hålla koll på. Asp och björk för sig eller tillsammans om det är röta i. Asptimmer i tre meters längd är tändsticksvirke. Tall och gran för sig eller tillsammans som barrmassaved. Talltimmer och grantimmer. Och så det särskilda sortimentet för granbarkborreskadat. Det sämsta blir energived till kraftvärmeverken. Det hänger både på skördarens och skotarens yrkesskicklighet att placera in stock och massaved i rätt sortiment. Blir det fel vrakar sågverket eller massafabriken det som kommer in och då får skogsägaren inget betalt alls. Det gäller att vara skärpt i sorteringen även med tanke på ackordet.
Det händer att Dennis lyssnar på ljudböcker i hytten, men mesta tiden är det radion eller telefonen som går varm. Timmerbilsförarna kan ringa och kolla läget eller be om hjälp, som idag när en stor asp låg tvärs över körvägen. – Ibland ringer chefen och vill veta hur det går, säger Dennis med ett litet leende. Att köra i skogen kräver sin man eller kvinna som kan byta 2000 kilo tunga band på maskinerna, laga en sprucken oljeslang i 25-gradig iskyla eller sitta och svettas på ett sommarhygge när hytten tangerar 40 grader.
Men byta mot något annat har Dennis absolut inga planer på. – Jag stormtrivs. Jag får vara nära naturen. Älgarna kan gå tio meter från maskinen och äta. Jag får lösa problem som uppstår och jag sköter mig själv. Kan inte vara bättre, säger Dennis och fortsätter att plocka plockepinn med joysticken. Den lilla ratten används bara när maskinen ska flyttas på väg i ynka 20 kilometer i timman.
Ett par timmar till ska det köras ut timmer och massaved och läggas i olika vältor. Sedan är det dags för fredagsfeeling – hem till nya huset, ta hand om barnen och koppla av. Arbetsdagarna på ödegården är de sista innan det blir körstopp. Skördarna står redan stilla. Orsaken stavas coronapandemi och stoppet varar i några aprilveckor.
Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON
