Urban Larsson har premieras med LRF:s guldmedalj för sin fina mjölkkvalitet under 23 år.
BÄVIK (JB)
I år blev den ekologiska mjölkbonden Urban Larsson i Bävik, Östra Ämtervik, enda värmlänning som kammade hem en guldmedalj för sin kvalitetsmjölk.
Urban Larsson har levererat mjölk av högsta kvalitet under 23 år och belönades därför med LRF Mjölks guldmedalj. Ceremonin hölls den 27 mars i Läkarsällskapets lokaler nära Centralen i Stockholm och det var kung Carl- Gustaf som delade ut medaljerna, totalt ett 40-tal.
Urban Larsson bor med sin sambo Veronica och fem barn på gården Tomta i Bävik. Gården är från 1928 och är hitflyttad från Prästbol. Urban är uppväxt med kor och kommer ursprungligen från Molkomstrakten. Den första kon mjölkade han som 13- åring.
– Jag har varit min egen i 19 år och dessförinnan var jag anställd i Frykerud där jag fick mycket ansvar och stort förtroende. Det var 30 kor då och det är 30 kor nu, säger Urban.
– Här är det rörmjölkning som gäller. Jag stortrivs med mina kor och sköter dem själv. Någon gång har jag haft ersättare men det är inte ofta. Jag är alltid morgonpigg och har aldrig svårt att börja jobba i ladugården klockan fem. Jag tillbringar sex till sju timmar om dagen med mjölkning och allt annat arbete med djuren.
Vad tror du om framtiden?
– Den tror jag på! Men vi måste vara beredda på förändringar och följa med i utvecklingen. Det kommer tider då folk förstår att mjölken är ett viktigt födoämne. Mjölk och potatis. Det är fantastiska livsmedel och vore vi fattigare så skulle vi dricka mer mjölk. Man får mycket för pengarna, säger Urban, som själv dricker en halv liter mjölk om dagen.
Innan resan till Stockholm var det bekymmersamt om Urban skulle komma iväg och hur det skulle ordnas hemma, men en ersättare kom och hjälpte till så Urban och sambon Veronica, som för övrigt är veterinär, kom iväg. De bodde på hotell tillsammans med de övriga medaljörerna i två nätter.
– Vi hade fått klara, tydliga instruktioner som det bara var att följa. Det var festligt värre och vi fick hälsa på drottning Silvia, som var med. På kvällen efter var det festmiddag på hotellet.
Han tycker det är härligt att nu ha förvärvat alla utmärkelserna man kan, från diplom, brons-, silver-, guldplakett till guldmedaljen i år. Det visar att man varit vaksam och skött mjölken och korna rätt.
– Man är ju alltid rädd för juverinflammationer men man får väldigt iakttagande ögon under tiden man jobbar. Man ser tecknen tidigt. Då får man slänga ut mjölken och kolla tempen. Man hoppas att det ska självläka och i sista hand får man ta till antibiotika. Men det är hårda restriktioner på antibiotika i Sverige, berättar Urban.
Urban skulle inte vilja bo i Stockholm, det är alldeles för mycket folk och stor trängsel där.
Här i Bävik är det bra. Fint läge och nära till markerna, det är lättskött. En liten kalv har fötts på morgonen, den är två och en halv timme gammal och ligger och vilar. Mamman har just varit med om sin första födsel och ser medtagen ut där hon ligger. Detta är vanliga händelser för Urban och hans bondkollegor, helt naturliga tilldragelser i ladugårdarna.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
