Förmodligen inte. Det är dokumen tärfilmen ”Den sista skörden” som jag åsyftar i rubriken. Den sändes på bästa sändningstid i SVT rätt nyligen. Filmen tar på ett kraftfullt sätt upp problemen med ett lantbruk som inte bygger mull och bördighet och som kompenserar bristande bördighet med användning av mera mineralgödsel och växtskyddsmedel.
Jag vet inte vad som fascinerar mig mest. Hur förenklat man kan tillåta sig göra filmer eller det faktum att vi själva låter oss förledas i förenklade slutsatser. Inom branschen har de flesta av oss rätt så lika grundkunskaper. De flesta av oss har någon gång läst samma läroböcker i växtodlingens grunder, husdjurens skötsel och så vidare. Några av oss har repeterat dessa på driftledarutbildningar, lantmästarutbildningar och ytterligare några har till med behövt lägga några år på lantbruksuniversitet för att bli lika förvirrade, men på högre nivå.
Ändå kommer vi till så olika slutsatser och ser filmen med så olika glasögon. Ekologiska och konventionella bönder. Det är så klart inte så konstigt, med tanke på att om man gör något dagligen som man tycker funkar hyfsat bra, så tycker man kanske också att det är på det sättet om alla borde kunna göra.
Men med ändå samma biologiska grundkunskap hos de flesta av oss i branschen tycker jag det är fascinerande att vi har så svårt att se varandra styrkor och kanske också svagheterna med det egna sättet att producera. Eftertexterna hann knapp rulla klart innan vi började käbbla om ekologiskt eller konventionellt är svaret på filmens problemformulering med utarmade, förgiftade och sterila jordar.
Filmen orienterade sig mycket runt ensidig grödproduktion som är väldigt ovanlig i Sverige överhuvudtaget, så kallad monokultur. Bara där leder den tittaren fel. Den fördjupade sig också i hur användningen av bekämpningsmedel påverkar jorden. En aspekt som vi faktiskt inte diskuterat så mycket, utan där fokus av förklarliga skäl mest ligger på hur användning av växtskyddsmedel påverkar produkterna vi äter.
Eftersom ekologisk produktion inte använder sig av några syntetiska substanser och måste använda en ännu bredare växtföljd där vall eller någon form av flerårig gröda oftast är en viktig grundkomponent, borde ekologisk produktion ha ett försprång i bördighetsperspektiv ur dessa aspekter, vilket inte ska förringas. Dessutom är ju ekoodlingen helt beroende av organiska gödselmedel (som bygger mullhalt) – och oftast kommer ifrån djur, vilket beskrivs vikten av i filmen på ett bra sätt.
Men å andra sidan lades det en hel del tid i filmen på att problematisera och beskriva de negativa effekterna av plogen och intensiv jordbearbetning. I ekologisk odling är plogen ett viktigt grundverktyg och vi kan se hur ekologisk produktion och genomsnittligt högre grödpriser för de konventionella de senaste tio åren har ökat plog- och harvförsäljningen igen. De konventionella har ju dessutom möjlighet att bygga mull genom mellangrödor, högre skördar om man inte bortför halmen, återföra en bredare palett av organiska gödselmedel samt kan snabbare få tillgång till modern växtförädlings framsteg i form av till exempel fleråriga grödor för att man inte har principiell låsning till sådan teknik.
Så svaret är inte antingen eller utan lite från varje. Om inte vi själva i branschen kan se balanserat på detta med vår kunskap i botten, kommer övriga samhället aldrig få en balanserad debatt.
Må så gott i ett av media förenklat Sverige önskar Peter
PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionord – förande för LRF Östergötland
